BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det känns viktigt att det öppnar med det här jättepolitiska. Det är ett statement.  Jag tror att det är något som ligger kvar genom resten av låtarna. Man glömmer inte det. När jag sökte på till exempel Linda Pira på nätet så hittade jag exakt samma frågor som jag själv har fått prata om 20 000 gånger, säger Cleo. 

Finns det inget positivt med att den här uppmärksamheten trots allt har kommit nu ändå? Är det inte bättre sent än aldrig? 

– Jo, verkligen. Det är så bra. Sååå bra. 

Hon utvecklar: 

– Men om det inte fanns någon som talade om hur sjukt det är att det har hänt så sent, så skulle det suga. Det är asfett att det uppmärksammas och jag fattar att det känns som en ny våg. Men alltså, vi har hållit på i över tio år, många av oss som ni i media upplever har poppat fram. Och ni har inte respekterat oss innan. Intresset har inte funnits där innan. Det känns bara viktigt för folk som vill vara så jävla medvetna just nu att förstå det. Men det är ju asfett att det händer nu. Oavsett om det är en trend eller inte så är det jättebra. 

Texter om relationer

När vi träffas i studion nära Norra Bantorget, en dryg vecka innan släppet nästa fredag, håller hon och producentduon Broke’N’Tipsy febrilt på att göra klart det sista på sexlåtars-ep:n. 

– Producenterna jobbar som om det var ett album. De är extremt ambitiösa. Jag är jättepeppad på att det här ska bli klart. Titeln ”Vi har sagt allt” passar egentligen in på varje låt. Texterna är ganska kopplade till relationer. Om mig själv, min pojkvän, mina vänner, mitt jobb. Det handlar om vad jag har gjort det senaste året, vad jag har gått och tänkt på. 

Hon vill lyfta fram att hennes röst har utvecklats. Att hon har jobbat mycket med det och bland annat har tagit hjälp av sin bakgrund inom teatern. 

– Jag känner mig stolt över hur jag vågat leka med min röst på den här EP:n. Den stora skillnaden nu är nog att jag har vågat tillåta mig själv att inte skrika i alla låtar, att kunna vara lugnare i rösten och rappa mjukare. Jag anstränger inte min röst på samma sätt.

Du är en stor förebild för många. Jag har flera tjejkompisar som har sagt att de ”typ är kära i dig”. 

– Hahaha! Ja, det kommer ofta fram äldre tjejer som står och väntar efter konserter, för att säga hur mycket de tycker om mig. Det är så jävla konstigt, så svårt att ta till sig. När någon säger så tänker jag inte att de pratar om mig, utan om Cleo. Och hon är ju astung! Men så inser jag att det är ju jag, och så blir det kortslutning i hjärnan. 

Hon skrattar, men blir snart mer allvarlig. 

– Alltså jag är jävligt självkritisk. Jag har väldigt mycket tvivel och hatar mig själv ofta. 

Gör du stor skillnad på de olika personerna, Cleo och Nathalie? 

– Nej, inte egentligen. Jag har flera olika karaktärer. ”Nettan” är den här tanten som inte vet någonting, som snusar och kör en smutsig 240 och är norrländsk. Och Cleo är mycket coolare än henne. Men jag behöver ge plats åt alla de här sidorna. 

Och Nathalie är någonstans mellan Nettan och Cleo? 

– Ja, typ. Det är ofta jag börjar tvivla på mig själv när jag inte har släppt något nytt eller spelat på ett tag. Vem är jag? Jag gör ingenting, jag är så värdelös. Det är sällan jag tänker på Nathalie. Att jag är mamma, med min familj och mina vänner. Den position eller roll jag har där, det är så sällan jag värderar det. Det är bara den här Cleo-rollen hela tiden. Det kan man bli fett less på ibland. Till och med när jag kommer hem till mamma och hon är stolt över att jag har varit med i tv. Då känner jag bara: kan du inte vara sur på mig för att jag inte har tvättat bilen i stället?

Det är lätt att få intrycket att Cleo gör tusen saker. Hon är en av grundarna till föreningen Femtastic och initiativet Fatta, som jobbar mot sexuellt våld och för samtycke. Hon gör workshoppar för unga tjejer över hela Sverige. Hon är med i tv-program som Lyckliga gatan på TV4 och SVT-dokumentärserien om Femtastic. Själv menar hon dock att det senaste året har varit det lugnaste på länge. 

 – Det känns som första året som jag inte har gjort exakt allt. Jag har haft ett fett lugnt år, varit hemma mycket, mått jävligt dåligt och haft värsta skrivkrampen, tagit mig tid att landa och varva ner, för att sedan gå upp igen nu de här senaste månaderna när jag gjort musik. Jag känner att jag verkligen har ett behov av att koncentrera mig mer på min musik. Ge mig tiden att bara få nörda ner i flows och texter, som många av mina manliga rapkolleger gör och alltid gjort. Det finns en stor poäng i att få nörda ner sig.

Ut på en mindre turné

Nu väntar en mindre vårturné följt av ett antal festivalspelningar i sommar. Den 4 juni spelar hon på Nobelberget i Sickla tillsammans med Promoe. Men allra först ska ep:n släppas. 

– Jag är så jävla glad! Det känns som att jag har gjort ett album och ska stå och ta emot en Grammis i morgon. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av det här för sex månader sedan. Jag kände att jag inte skulle leverera på den här deadlinen, att jag är så jävla dålig. Det är en sådan erövring att jag fixade det.