2. Vilket skulle vara ditt absoluta drömgig?
3. Vad gör du första helgen efter att coronarestriktionerna har släppts?
Fredrik Strage
Journalist, kulturprofil och klubb-dj
1. – Klubbar känns ju lite som science fiction just nu, och mitt bästa klubbminne var också lite som en science fiction-upplevelse. Det var hösten 2012 och jag var på klubben All out dubstep i en industrilokal under en motorvägsviadukt. Jag var där för att skriva en recension av Londonbandet Malas konsert, men volymen var så extremt hög att basen kändes i revbenen. Trots att jag hade öronproppar i och stod bakom en betongpelare kände jag mig tvungen att backa ut ur lokalen för att inte förvärra den lilla tinnitus jag redan hade. När jag sedan stod där ute och trånade tillbaka in, som en tonåring utan falskleg, och duggregnet belystes genom en neonskylt från nån Kinakrog, medan bastonerna vibrerade där inifrån, fick jag en sådan oerhört förhöjd livskänsla. Det kändes verkligen som 2000-tal, som en scen hämtad ur ”Blade Runner”.
2. – Om allt går som planerat, vilket det väl knappast gör i dessa coronatider, ser jag oerhört mycket fram emot att se synthwave-artisten Perturbator på Berns i oktober. Han gör den mest suggestiva elektroniska musik jag har hört på väldigt länge. Han är en fransk före detta black metal-musiker som kör med live-trummor, analoga synthar och en gigantisk ljusshow.
3. – Oavsett om coronarestriktionerna lättas eller inte kommer jag att gå på något illegalt skogs-rave i sommar. Där är det lätt att hålla avstånd och jag kan verkligen inte se hur det skulle kunna ha någon större betydelse för smittspridningen.
Tess Åsten
Producent och promoter på Pustervik i Göteborg
1. – Jag minns när vi hade vårt sista gig med Klubb 8 på Truckstop Alaska och Mascara Snakes lirade. Det var knökfullt med 400-500 gäster på plats och alla dansade med knytnävarna i luften. Det var sorgligt, eftersom det för många var ett sista farväl till Trucken, och härligt på samma gång. Det var som att vi allihop gick på fest för en allra sista gång ihop. Mascara Snakes är otroligt ösiga och alla sjunger med. De är också ett av de få band som lyckas med att vara hemliga och exklusiva, och samtidigt skita i allt. Det är inte många som lyckas med den balansen.
2. – Om jag får drömma orimligt stort säger jag Dolly Parton. Jag är uppväxt med hennes musik och det är henne jag alltid återkommer till, lite för att hon är den hon är. Om jag ska drömma lite mer realistiskt nämner jag en bokning vi redan har. Till hösten ska Viagra Boys spela här igen. Det är stöket, den samlade publiken och den otroliga peppen jag längtar efter och ser fram emot.
Robert Plaszczyk
Kör tillsammans med Magnus Carlson klubben Bangers n’ Mash i Stockholm
1. – Den sista klubbkvällen vi körde precis innan pandemin slog till är svårslagen. Då hade vi Paul Simonon, från The Clash, som gäst-dj. Han får de flesta att blekna i jämförelse och var bjussig och ödmjuk, samtidigt som han var otroligt karismatisk. Men det är ju oftast så med de största. Han var ingen nostalgiker heller, som behövde fastna i gamla anekdoter om The Clash, utan har ju sitt nya band The Good, the Bad & the Queen, samt sitt konstnärsskap. Det var en helt magisk kväll.
2. – Vi har ju en drömbokning kvar, nämligen Terry Hall från The Specials, som vi har blivit tvungna att boka om tre gånger nu på grund av pandemin. Han är inbokad till den 15 maj, men vi får väl se om vi får boka om honom igen. Förutom honom skulle jag väl säga Paul Weller, eller Johnny Marr kanske.
3. – Det vore otroligt häftigt att få återöppna klubben, efter pandemin, med Terry Hall. Tänk dig vilken come back, att få honom bakom skivspelarna. Oavsett vilken låt han skulle välja att öppna med, dansgolvet skulle ju fullkomligt koka av eufori.
Adina Hargeby
En av drivkrafterna bakom Klubb Död, med inriktning mot postpunk och gothrock
1. – Det finns otroligt mycket att välja bland, eftersom vi varit aktiva sedan 2013, men just nu pratar vi mycket om de två sista spelningarna före nedstängningen. Det var Hatari, på Slaktkyrkan, och Wulfband, på Hus 7. Det var sådana spelningar där hela publiken verkligen dansade med till musiken, och det är ju framförallt den gemenskapskänslan man saknar nu. Hatari var också väldigt kul eftersom de drar en lite yngre publik, som kom dit tillsammans med sina föräldrar. Det var kul att se att scenen fylls på med en ny generation.
2. – Vi är ju lite nischade inom vår genre, men jag skulle nog säga Alien Sex Fiend, som betytt väldigt mycket för scenen. De kom från punken, men blandade in synthar och ett skräcktema, vilket gjorde dem till något annat. De håller på fortfarande, så vi funderar på det.
3. – Vi skulle såklart bli glada, men jag vet inte om vi skulle fira direkt. Det skulle väl bli nån öl med vännerna, ute på lokal, för första gången på länge. Men vi kommer också bli totalt överösta med administrativt jobb, så fort det drar igång igen, eftersom alla klubbar kommer skrika efter de få lokaler som finns.
