– Ja, jag sitter och filar på mitt brandtal just nu. Jag har mina fingrar i alla syltburkar, säger Annika Norlin innan första spelningen på Höjden.
– Det kommer att handla om civilkurage. Men mer än så vill jag nog inte säga i förväg.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Speedade spelningar
Då hon parallellkört sitt svenskspråkiga Säkert och engelskspråkiga Hello Saferide i många år nu så är hon van vid att känna sig lite lätt personlighetsklyvd.
– Haha, jo, men så är det väl absolut. Men jag tror att jag tänker på det mycket innan, att det kommer att vara lite personlighetsklyvning över lag på varje spelning. Också bara för att jag är en ganska lugn person annars, men blir rätt speedad när jag ska spela.
Redan 2007 gjorde Annika en dubbelspelning under festivalen. Men då körde hon ett set som Säkert och ett som Hello saferide.
– Jag minns att jag tänkte att det här ska jag aldrig göra igen. Det var så mycket i skärningspunkten av att jag gjort min första Hello-skiva och skulle göra min första Säkert-skiva. När man är i början av något så vet man inte exakt vad som är vad. Jag minns att jag blev jättesnurrig av det där. Jag hade liksom ett sätt att föra mig på scenen med Hello-låtarna och ett annat med Säkert. Så jag blev helt förvirrad. Men den här gången är det bara Säkert i alla fall, så det känns lite mer konstant.
Lite som musikal
Den senaste skivan, ”Däggdjur”, släpptes i februari och där tog Annika det lite annorlunda greppet att låta andra sångare sjunga in kring hälften av hennes låtar. Hon har tidigare pratat om första tanken, innan hon gick in i studion, var att det skulle kännas lite som musikal.
– Kanske inte direkt musikal, men att det skulle vara som en berättelse, där det skulle vara de här människorna som bodde där och ha helt olika röster. Jag var väldigt på jakt efter att hitta människor som var ganska mycket äldre än mig som skulle sjunga låtarna.
"Jag har lyssnat ganska mycket på Håkans Hellströms mammas skiva."
– Jag har lyssnat ganska mycket på Håkans Hellströms mammas skiva. Och det är så sällan man hör en kvinna i den åldern som berättar sin historia, så jag längtade lite efter det. Men det var det som blev problemet också när jag letade efter de här rösterna. Jag märkte att det inte riktigt höll. Det skar sig lite mellan vad jag ville berätta och de som sjöng det. Så det jag kom fram till var att det bara fungerade med andra röster om det var människor som jag känner, och som kanske sjunger lite liknande mig.
Med på skivan är bland andra Jacob Hellman, Ola Klüft, Arvid Andersson Ellis och Lina Högström. Live löser Annika det på lite olika sätt.
– Vi kommer att ha en del gäster på lördagsspelningen, men i det avskalade så är det bara jag själv.
"Komplettera varandra"
Över lag så kommer de två spelningarna att bjuda på olika låtar. De som haffade de lugna varianterna på Höjden igår, kommer bjudas på helt andra låtar på Bananpiren på lördag.
– I början var meningen med hela den här turnén att den skulle vara ganska avskalad. Men sen blev det ändå som att det vore kul med trummor, så då åkte vi ut med fullt band ändå. Men vi har testat att göra en del spelningar i sådan här setning. Det finns ju någon del i musiken ändå som är mycket ord och text. Och det kan gå fram ännu bättre på den här typen av spelningar. Men det blir ju inga popdängor då. Men jag hoppas att spelningarna kommer att komplettera varandra.
