­– Många tidigare deckare utspelar sig på lyxiga platser, där man semestrar. För mig känns det mycket mer intressant att skriva om en värld där villkoren är hårdare. Människorna blir tydligare då, säger Jonas Moström, som i sina totalt 15 deckare ofta har gjort större och mindre orter i landets nordliga delar till scen.

I några av romanerna har han valt att skildra en fiktiv ort, där hans gamla hemort Bräcke har fått stå modell.

– Det är en plats där det ibland är 30 grader kallt och där det inte finns så många datakonsulter, advokater och kostymer. De som jobbar där är snarare hantverkare. Det är för mig en ofta verkligare värld, där man inte kan gömma sig så mycket bakom fasader, säger han.

Deckarkollegan Solveig Vidarsdotter är aktuell med ”Rävlystnad”, som är tredje delen i en serie som utspelas i de norra delarna av Jämtland. Den norrländska miljön är påtaglig i ”Rävlystnad”, där allt utspelas under ett par dagar i fjällen, med mord, snöoväder, sviktande elnät och en mobilmast som slås ut. I byn Stora Blåsjön hittas en ung klimataktivist mördad. Som ett nytt, mörkt moln över dem ligger klimatförändringarna, ett växande hot mot både renskötseln och den inkomstbringande turismen.

– Jag hör ju genom dem som är kvar i Norrland hur påtagligt det är att vintrarna har blivit kortare och att isarna inte längre bär som de brukar, säger Solveig Vidarsdotter.

Hård drabbade

I Solveig Vidarsdotters och Jonas Moströms Norrlandsskildringar spelar de långa avstånden i norr en avgörande roll.  ”Rävlystnad” inleds med att Ingrid Kvarnberg, en av de två poliser som är seriens huvudpersoner, ligger i gynekologstolen medan gynekologen – som dessutom är en av hennes bekanta – är i färd med att undersöka hennes underliv. Scenen blir en direkt ingång till en av de saker som präglar romanen, med livet på en liten ort där alla känner alla och där många av samhällets funktioner inte finns på samma sätt som söderut i landet.

– De som bor i de trakterna lever med att det är långt från allt sådant som polis, sjukvård och räddningstjänst. De hör till en del av samhället som aldrig blir högprioriterat och som drabbas hårdast när något händer, säger Solveig Vidarsdotter.

För Jonas Moström, som också arbetar som läkare, är sjukvården central även på andra sätt. Han har i sina deckare skrivit om dödshjälp, alternativ medicin och transplantationskirurgi. Sina uppslag hämtar han på olika sätt, artiklar i en jämtländsk lokaltidning kan bli startskott för en ny roman.

– Det kan vara att jag är på besök hos mina föräldrar och läser om att det kommer att dra in på ambulanssjukvård nattetid. Det kan få mig att börja fundera kring hur det kommer att påverka orten, och vilka händelser som kan komma ut ur det.

Norrlänning i hjärtat

En gemensam nämnare för Norrlandsskildrarna Stina Jackson, Jonas Moström och Solveig Vidarsdotter är att ingen av dem bor kvar i Norrland. För Stina Jackson, som är bosatt i USA, har längtan tillbaka varit en av drivkrafterna. För Solveig Vidarsdotter, som numera bor utanför Skövde, gör författandet att hon mentalt kan leva på mer än en plats samtidigt.

– Skrivandet gör att jag har kunnat förflytta mig till Norrland två gånger om dagen. Det har varit skönt för mig, för i själ och hjärta är jag fortfarande norrlänning, säger hon.

Att många författare skildrar en värld de har känt väldigt väl, men inte längre lever kvar i, tror Jonas Moström är en viktig utgångspunkt.

– Det kan vara bra att ha en viss distans till det man skriver om. En del detaljer blir tydligare när man ser dem på håll. Det gör också att det blir lättare att se luckor och att kunna fylla i dem med sådant som egentligen inte finns på riktigt.

Verkliga orter

För Solveig Vidarsdotter är skrivandet ett sätt att lyfta både människorna och naturen i miljön som hon växte upp i.

– Den härliga fjällvärld vi har i Sverige är på många sätt osedd. Den finns med i turistbroschyrer, men inte mer. Det är därför på tiden att den fantastiska miljön och de ­spännande människor som lever där får en plats i litteraturen, säger hon.

Hon har valt de verkliga orterna Gäddede och Stora Blåsjön som spelplats för sina kriminalromaner.

– För mig var det viktigt att skriva om platser som finns på riktigt. Men jag tar mig sedan stora friheter och gör om en del genom att till exempel skriva om hus som inte finns. Man kan alltså inte läsa mina böcker som några kartböcker, säger hon.

Jonas Moström växte upp i Bräcke i Jämtland och har sedan bott i Sundsvall, Uppsala och nu Stockholm, och flera av hans tidigare hemorter figurerar i de böcker han skrivit. Han har i sin andra deckarserie skapat en profileringsgrupp med polis och psykiatriker. Gruppen reser till olika platser där ett grovt brott skett, i nyutkomna ”Skytten” är det Uppsala som skakas av mord. Gruppens rörlighet ger också författaren möjlighet att byta miljö, något som stimulerar hans författarskap.

– För mig är det viktigt att varje ny bok innehåller något som är nytt för mig. Att kunna välja olika platser är därför ett bra sätt.