– Telefonen har gått varm. Jag har pratat sedan klockan 13, men jag fortsätter in i väggen, tills jag ska gå och repa ikväll. Jag spelar saxofon, skrattar hon.
Helena Hansson blev precis lika överraskad som resten av litteraturvärlden tycks ha blivit över årets val.
– Jag ska säga så här; att jag blev chockad, glad, överraskad och grät lite. Men jag blev inte förvånad egentligen. Jag har sagt sedan jag översatte den första romanen, som kom 2012, att det här är Nobelpriskvalitet. Jag har hela tiden tyckt att det är så bra. Men samtidigt hade jag nog lite gett upp hoppet om att han skulle få det. Han är ju inte så uppmärksammad i världen. Jag har sett honom någon gång på sådana här betinglistor, för några år sedan, men nu har han ju inte förekommit bland gissningarna. För alla utom mig och Henrik Celander, som har det svenska förlaget, är han nog en total överraskning.
Helena Hansson gläds lite extra åt att ett litet förlag som just Celanders får vara del i något så stort som ett Nobelpris.
– Det är väldigt roligt, de är ju ett av de riktigt små förlagen. Henriks telefon har nog ringt lika mycket som min under dagen.
Om Abdulrazak Gurnahs författarskap har hon endast goda saker att säga.
– Han har ett sätt att liksom vända på de förväntade perspektiven. Hans böcker handlar mycket om migration, utanförskap och rotlöshet, och han ser det alltid från de utsattas perspektivet. Han har en blick för människors liv och skeenden och ett sätt att gestalta dem väldigt lågmält. Men just därför blir det väldigt drabbande.
Det lågmälda sättet att utan stora ord beskriva fasansfulla saker är delar som Helena Hansson tycker understryker Abdulrazak Gurnahs sätt att skriva.
– Han har ett väldigt säreget språk och ett ganska indirekt sätt att säga saker som kanske blir mer antydningar, kan man säga. Han underskattar inte sina läsare, utan lämnar en del åt dem vilket gör att det blir en slags skapandeprocess i läsningen med. Det involverar läsaren och gör prosan väldigt effektiv.
Gör det honom svår att översätta?
– Ja, han är väldigt svår att översätta. Jag tycker ju i och för sig att alla översättningar är svåra, men han kanske hör till de svåraste. Men det är också det som är roligt. Han skriver väldigt exakt, det är en enorm precision i uttryckssätt och ordval. Det kräver mycket. Sen har han dessutom mycket influenser från både arabiska och swahili som man behöver ta hänsyn till.
Två av Abdulrazak Gurnahs böcker finns utgivna på svenska, och Helena Hansson har översatt bägge. Men det finns åtta romaner till.
– Jag hoppas att jag får översätta fler nu. Det är många som skulle vara väldigt roliga om en svensk läsekrets fick läsa. Till exempel ”By the sea” som jag tycker är väldigt bra, och ”Gravel Heart” som jag också tycker mycket om.
Att försäljningen av Abdulrazak Gurnah kommer att öka nu är ingen högoddsare. Inte att fler böcker kommer att översättas och ges ut heller. Frågan är vem som kommer att ge ut dem.
– Med Olga Tokarczuk till exempel (vinnare 2018) som också låg på ett litet förlag, Ariel, så samarbetade de sedan med Bonniers på något sätt. Så Bonniers ryckte inte henne eller så, utan de gav ut ihop då Ariel inte riktigt hade resurserna. Någon sådan lösning kan man ju tänka sig att det blir nu med. De stora förlagen har onekligen mer resurser men det är väldigt ofta de små förlagen som nosar upp de här värdefulla författarskapen.
Till sist: Hur ska du fira det här?
– Ja, men jag ska ju gå och spela saxofon då! Jag har också fått en bulle av min dotter. Men, det får bli lite skumpa när jag kommer hem från repet sen.
