Tror att priset går till ...
Efter flera år av vrede och bitterhet mot Svenska Akademien och mot Nobelkommitténs val av Nobelpristagare känns det som att högsta prioritet från deras sida är att värna sin integritet mot alla krav på tendentiös pk-politik, kanske genom att våga välja ännu en vit europeisk man. En av de största levande är norske Jon Fosse med sitt vässade och koncentrerade djuplodande i existensens grumliga vatten, så varför inte Fosse? Så skulle även dramatiken tilldelas pris, vilket inte har varit så vanligt. Även om Fosse är verksam både som romanförfattare och poet är det främst dramatiken som flugit över världen och gjort avtryck.
Vill att priset går till ...
Trots vita mäns alla litterära förtjänster tycker jag att viss fördelningspolitisk hänsyn ändå är på sin plats och att briljant litteratur skrivna av andra bör ges sin rättmätiga plats bland de prisbelönta i Alfred Nobels minne. Vill därför envisas med den briljanta Jamaica Kincaid, bosatt i USA med rötter på Antigua, stenhård och skimrande på samma gång i sina kärvt egensinniga och lyriskt vackra romaner. Om mödrar och barn, exil och kolonialsim, kärlek och klass, med mytens svindlande dimensioner lurande under ytan.
Rasmus Landström
Tror att priset går till ...
Nobelkommittén har länge varit notoriskt oförutsägbar. Särskilt de senaste sex åren då man belönat en journalist (Aleksijevitj), en singer-songwriter (Dylan) och en författare som skrivit science fiction och fantasy (Ishiguro). Men om man utgår från statistiken är det slående hur längesen en afrikansk författare belönades. Senast var det JM Coetzee – och det var 2003. Så i år gissar jag på att lågoddsaren Ngugi Wa Thiong’o får priset.
Vill att priset går till ...
Ett sätt att utvidga priset ytterligare, efter sex års oväntade beslut, vore att ge det till en genreförfattare. Och då menar jag inte en som likt Ishiguro skrivit en och annan fantasy-roman – utan någon som ägnat hela sitt författarskap åt att förnya en genre. Science fiction-författaren Kim Stanley Robinson – vår tids stora utopiker – är en favorit. Skräckförfattaren och Lovecraft-arvtagaren Thomas Ligotti en annan. Eller varför inte Susan Hill – som skrivit fulländade gotiska skräckromaner.
Ylva Gripfelt
Tror att priset går till ...
Annie Ernaux, för att inte ens den Svenska Akademiens nobelkommitté kan ha undgått att påverkas av pandemin, som fått minnet att framstå som den klaraste vägen framåt. Precis som i Ernauxs författarskap. Sedan 1970-talet har hon genom personliga återblickar och med yttersta elegans – subtilt men ändå tydligt – skildrat vad klass gör med en människa. En tidsenlig och värdig pristagare.
Vill att priset går till ...
Salim Barakat, för att hans tillskruvade realism och egenartade samband befriar intellekt och sinne. När jag läser hans böcker har jag inte längre någon lust att passa in, jag vill upptäcka omvärlden genom mitt eget språk. Framhållen som förnyare av den arabiska litteraturen av bland andra Adonis och Mahmoud Darwish och med ett femtiotal skönlitterära titlar bakom sig (nio utgivna på svenska) är det på tiden att hans författarskap uppmärksammas ordentligt.
Lyra Koli
Tror att priset går till ...
Troligen är det dags igen för en romanförfattare som upplevt förtryck och censur under någon totalitär regim, som på ett lagom poetiskt vis lyfter fram en bit europeisk historia som de flesta saknar koll på. Lyckligtvis finns det många goda kandidater i den kategorin. Till exempel den rumänska författaren Mircea Cărtărescu, som har blivit hyllad både för sitt semisurrealistiska sätt att skildra livet under Ceaușescus diktatur och för att skriva ”universellt”. Nästa stopp: Nobelpris.
Vill att priset går till ...
Lyn Hejinian eller Charles Bernstein. Naturligtvis blir det inte en amerikansk poet två år i rad – men att den inflytelserika L=A=N=G=U=A=G=E-rörelsen gått utan pris börjar, i takt med att dess främsta företrädare åldras, bli alltmer skandalöst. Hejinians experimentella självbekännelser och Bernsteins metareflekterande, förtrollande störningar har utmanat inte bara litteraturen och teorin utan också själva vår språksyn, långt utanför USA:s gränser. ”Mitt liv” eller ”De svåra dikterna anfaller” borde bli årets julklapp.
