BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vinsten blev mycket riktigt en lugnare patient. Ofta på gränsen till apatisk. Med kraftigt reducerat känsloliv. Och inte alltför sällan avled patienterna, som ofta var barn.
Bara i Sverige lobotomerades ungefär 4 500 personer under 1940- och 1950-talet innan praktiken upphörde i mitten av 1960-talet. Danskarna fortsatte dock att utföra det på mentalt funktionshindrade fram till 1983.
2. Många bäckar små …
Rainer Weiss, Kip Thorne och Barry Barish kammade hem årets fysikpris för sin upptäckt av gravitationsvågor, det vill säga de minimala fluktuationer i rumtiden som uppstår när till exempel två svarta hål kolliderar med varandra.
Nu är reglerna för priset som de är. Maximalt tre personer får ta emot det. Problemet är att modern fysik inte fungerar som för hundra år sedan. Det är inte längre ett ”geni” som ensam i laboratoriet via en lidnersk knäpp får en lysande ingivelse. Idag är det lagarbete det handlar om.
Som i fallet Ligo, gravitationsvågorna, som bygger på arbete som hundratals personer lagt ned, och som alla är listade i artikeln som beskriver upptäckten.
3. Ingen femte gången gillt
Trots fem nomineringar tilldelades aldrig Mahatma Gandhi Nobels fredspris. Den sista av dem kom bara ett par dagar innan freds- och icke-våldsikonen sköts till döds 1948.
2006 kallade sekreteraren för norska Nobelkommittén Geir Lundestad detta för den ”största underlåtelsen i vår 106-åriga historia”. Möjligen kan det ses som ett postumt erkännande av Gandhis insatser att 1948 års norska Nobelkommitté till slut valde att inte tilldela någon priset. Det fanns helt enkelt ingen annan de ansåg var värd det.
4. Krigshetsare belönas
Å andra sidan var det inte sista gången hissen hos fredspriskommittén inte gick ända upp. För nog kan väl 2009 års pristagare Barack ”tio-gånger-fler-drönarattacker-än-Bush” Obama ifrågasättas.
Vilket också kan göras när det gäller USA:s utrikesminister Henry Kissinger, som tog emot fredspriset 1973. Tidigare samma år hade Kissinger nämligen beordrat en skoningslös bombningskampanj i Kambodja som dödade hundratusentals människor. Han fick dela priset med Le Duc Tho, ledare för Vietnams kommunistparti, som dock hade anständigheten att avböja.
5. Småaktighet i vägen
Hur Nobelkommittén kunde missa den ”avgörande insatsen” eller ”viktiga framsteget” som Dmitri Mendeleevs periodiska tabell inom kemin innebar är obegripligt.
För den som glömt sin skolkemi innebar Mendeleevs tabell att både kemister och fysiker fick en större förståelse för sina ämnen samt att förekomsten av dittills okända grundämnen – samt av deras egenskaper – kunde förutses.
Enligt rykten var det meningsskiljaktigheter med en Nobelkommittéledamot som gjorde att Mendeleev aldrig fick kemipriset.
6. Omtolkning av Nobels vilja
Visserligen är inte Rudyard Kipling (1907) och Selma Lagerlöf (1908) helt okända författare, men den som tittar på 1900-talets första tiotal litteraturprisvinnare känner nog inte igen många namn. Vilket helt enkelt beror på att Nobelkommittén tolkade testamentet som att författare med stark idealistisk inriktning skulle premieras. Det var först efter 1912 som den nuvarande tolkningen – vinnare ska vara en författare vars verk har ett bestående värde – började tillämpas.
7. Rätt men ändå fel
Nu ska ju inte moral nödvändigtvis avgöra vad som är ett vetenskapligt framsteg, men nog kunde Nobelkommittén letat på fler håll inför utdelningen av 1918 års kemipris. För även om det är svårt att ifrågasätta Fritz Habers excellens inom sitt område – syntetisering av ammoniak, vilket som pusselbit i gödselframställning räddat miljoner liv – så var han samtidigt en varm anhängare av kemisk krigföring under Första världskriget och ledde tysk forskning som i slutänden kostade tusentals fiendesoldater livet.
8. Handen belönas i stället för hjärnan
1944 års stora skandal var att Otto Hahn ensam fick Nobels fysikpris för att ha upptäckt fission av tunga atomkärnor. Rimligtvis borde judinnan Lise Meitner ha varit med och delat det. Nog för att det var Hahn som utförde experimenten som ledde till ett Nobelpris, men det var Meitner som förstod vad som egentligen hade hänt och framlade fissionshypotesen.
