BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”Fenomenal!” säger han utan att tveka.

”Jag gillade den också”, svarar jag och går ut från biografen med en varm känsla av tryckfrihetsnostalgi.

”The Post” utspelar sig i början på 1970-talet och skildrar hur Washington Post kämpar för att publicera de läckta Pentagon-pappren. De som inte bara avslöjade hur Nixons regering förlängt Vietnamkriget helt i onödan men också att anledningen var att de inte ville tappa ansiktet efter en förlust.

Tom Hanks spelar Ben Bradlee, en kompromisslös redaktör som inte drar sig för att spionera på konkurrenten New York Times och som sätter pressens frihet framför allt. Det är en så bekant roll att ingen annan än den universellt älskade Hanks hade klarat av att bära upp den med trovärdig pondus.

Meryl Streep spelar tidningens ägare Katharine ”Kay” Graham som ärvt företaget av sin pappa. Hon ställs inför ett dilemma då hon umgås privat med Robert McNamara, en av Vietnamkrigets chefstrateger. Bradlees och Grahams relation är professionellt munhuggande med gemensam respekt, även om Bradlee ibland måste påminna Graham om den.   

I en av filmens bästa scener möts Bradlee och Graham, och Hanks levererar det närmaste man kan komma ett passionerat tal, men det liknar mer en vänskaplig påminnelse om problematiken med att frottera sig med makten.

Tre tungviktare

”The Post” är belamrad med allt som kan få någon att hata Oscars-säsongen: Tom Hanks, Meryl Streep, Steven Spielberg – tre varelser som verkar skapade i ett labb i syfte att plocka hem statyetter. Hanks och Spielberg blev dock utan nomineringar. Kanske kände sig Oscarsjuryn manipulerad av att se de tre namnen tillsammans.

Men filmen är också en sann och viktig story om amerikanska regeringens agerande under Vietnamkriget – och om pressens integritet trots krafter som vill nedmontera grävande journalistik. Det finns onekligen kopplingar till dagens USA och journalister som kämpar med samma problem.

Då: Nixon, nu: Trump. Då: tragedi, nu: fars.

Behåller spänningen

”The Post” skulle kunna bli hur olidlig som helst. Men Spielberg ransonerar försiktigt med sentimentalitet och lyckas på många plan där andra journo-fetischistiska filmer gått vilse. ”Spotlight”, om Boston Globes avslöjanden kring katolska kyrkans sexuella övergrepp, tog storslam i alla prissammanhang för några år sedan och var mer aktuell, men hade en fantasilös ton som gjorde den lätt att glömma.

”The Post” underhåller och behåller spänningen hela vägen till finalen, där vi får se tryckpressarna jobba. Vid den punkten är det en njutning att låta sig bli manipulerad.