När Lydia Lunch går upp på Lisebergs Taubescen för sitt framträdande under festivalen Jazz är farligt inleder hon med att be föräldrar att ta med sina barn därifrån. Sedan kör hon igång med spoken word-poesi till tunga trummor.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det handlar om droger, sex, mord och politik. Framför allt om politik och Lunchs ilska mot tillståndet i hemlandet USA. Ett samhälle som har normaliserat mord i massiv skala på ett sätt som har gjort att vardagsvåldet inom de patriarkala familjestrukturerna kan passera obemärkt förbi, menar Lunch.
– Men vet ni vad? Ju mer ni dödar, desto mer tänker jag knulla, avslutar den ständigt kontroversiella artisten framträdandet.
Att intervjua Lydia Lunch är som att försöka dricka från en ilsken högtryckstvätt. Det är bara att öppna munnen och ta emot floden av ord. Hon tänker inte rösta i det kommande amerikanska presidentvalet, men hon har sin favorit klar av kandidaterna Trump och Clinton.
– Jag tar hellre idioten än etablissemangets krigshora. Vinner idioten kanske USA blir isolerat som Nordkorea, och då är åtminstone något vunnet, konstaterar hon.
Lunch är aktuell med sitt kommande album Brutal measures, men framför allt Sverigeaktuell med sin självbiografiska skandalroman Paradoxia som i september för första gången kommer ut i svensk översättning.
Ville fylla ett hål
Boken kom ut för första gången 1997 med undertiteln Ett rovdjurs dagbok. Lunchs ambition var att fylla ett hål där kvinnliga röster saknades bland män som Marquise de Sade, Henry Miller och Jean Genet.
I explicit detalj redogör hon för sina sexuella, ofta drogrelaterade, erfarenheter med både män och kvinnor. Det är våldsamt, trasigt. En av de mer lättsamma passagerna beskriver hur en av Lunchs älskare har ”knullat en hund” efter att ha slagit vad om 25 dollar. Läkarräkningen för den följande könsjukdomen blev högre än vadvinsten.
Utelämnade kändisdetaljer
Paradoxia väckte reaktioner, för att en kvinna tog en roll som jägare och förövare som inom litteraturen tidigare har varit förbehållen manliga författare. Hos dem som inte blev upprörda ledde den på vissa håll till besvikelse, eftersom boken utelämnade smaskiga detaljer om Lunchs relationer med kända manliga rockstjärnor.
– En byggnadsarbetare är mer intressant för mig än en rockstjärna. Ju större stjärna desto större besvikelse i sängen, säger hon om det.
För Lunch var Paradoxia mer än ett litterärt ställningstagande ett terapeutiskt arbete som bearbetade hennes egna erfarenheter av att ha blivit utsatt för övergrepp av sin far.
– Om min sexuella historia kan bidraga, och det tror jag den har gjort, till att fler kvinnor ger en röst åt sina erfarenheter är det bra. Om det gör andra upprörda över att jag tar det utrymmet skiter jag i det. Jag skriver inte för dem, säger Lunch.
– Egentligen är det väl en bok för småflickor som behöver hjälp att förstå de lustar de känner som är för mörka att leva ut med sina pojkvänner, fortsätter hon.
Det är så Lydia Lunch jobbar. Hon argumenterar ilsket och med emfas för ett ämne för att sedan rycka på axlarna åt det och bagatellisera.
– Jag tänker aldrig sluta att säga vad som är fel. Som att USA marknadsför sig som ett land av hopp och honung när det i själva verket är ett land av bärs och blåmärken. Om det spelar någon roll? Om någon lyssnar? Nej, förmodligen inte, men det innebär inte att jag tänker sluta säga det.
"Jag lever på hotellrum"
Lydia Lunch blir en paradox i sig själv med sitt passionerade engagemang på den ena sidan och sin hedonistiska uppgivenhet på den andra.
– Jag har skapat mitt eget Utopia. Jag lever på hotellrum. Det enda upproret du egentligen kan göra är att se till att njuta när apokalypsen kommer.
... till Erika Johansson som har översatt Lydia Lunchs ”Paradoxia” till svenska.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Vad fick dig att börja översätta boken?
– Lydia gör någonting unikt i det att hon gör något som många manliga författare och konstnärer har gjort förut, men som kvinna, vilket ger ett helt annat perspektiv på beteendet.
Vad är det hon gör?
– Hon skiter i att bete sig på det förväntade sättet. Hon agerar som ett svin utan att bry sig om någon annan än sig själv. Det befriande med Paradoxias relationslöshet är att det bara handlar om Lydia som lever ut sina lustar utan hänsyn.
Vad är budskapet egentligen?
– Det är en dumt ställd fråga. Litteratur ska inte vara uppbygglig med budskap. Folk kommer att bli upprörda av Paradoxia. Det är så litteratur ska fungera. Den ska få människor att känna, bli arga, kåta eller glada. Budskapet är fuck everything.
