Låt John Ajvide Lindqvist komma in

”Låt den rätte komma in” har 18 år efter att John Ajvide Lindqvist skrev boken blivit Sveriges stora ­skräckklassiker. Den svårt mobbade pojken Oskars öde i 80-­talets Blackeberg griper an. När den märkliga ”flickan” Eli flyttar in i lägenheten intill sätts en ond spiral av död och blodspillan igång.

”Låt den rätte komma in” blev först svensk film i händerna på Tomas Alfredsson 2008 och sedan amerikansk variant (”Let me in”) 2010. Både fungerar faktiskt utmärkt. Nu har berättelsen även blivit tv-serie, men Ajvide Lindqvist själv har skrivit bort rättigheterna och är inte inblandad i den versionen.

Hellraiser – helgmys med köttkrokar

l Clive Barker släppte boken ”The Hellbound Heart” 1986 och redan året efter regisserade han själv filmversionen ”Hellraiser”. Blandningen av blodig, tortyrig skräck och mer sofistikerade drag gick hem hos publiken. Eller, ja, åtminstone hos en viss publik.

Handlingen består i att en mystisk, ­urgammal pusselkub öppnar porten till de så kallade ­”cenobiterna” som vill belöna pussellösaren ­genom att slita denne i stycken. Ledaren (av fansen kallad ”Pinhead”) är en vältalig figur, men med spikar över hela huvudet. De första två uppföljarna är bra de med, men sen brakade det totalt i sju filmer till. Så sent som för två veckor sedan hade en remake, av David ­Bruckner, ­premiär – och fick blandad kritik.

H.P. Lovecraft – och hans ockulta lilla värld

Av outgrundlig anledning läser vi inte om Lovecraft på samma sätt som om exempelvis Edgar Allan Poe i svensk skola. Det har dock inte hindrat läsarna från att hitta till författaren som har en kult av anhängare världen över.

H.P. Lovecraft skapade en egen värld, ofta kallad ”Cthulu-mytologin”, efter det gudalika urmonstret med samma namn. I mytologin finns främmande varelser och fasor som härstammar från en tid före människan. Vi är små och obetydliga jämfört med dessa urväsen som väcker kalla kårar längs ryggraden. De som en gång gett sig in i Lovecrafts värld är kända för att aldrig hitta ut igen.

TV-spel – Skräm vettet ur dig själv på riktigt

Filmer, böcker och tv-serier i all ära – men där förblir du en passiv åskådare. Vill man bli livrädd på riktigt så är det tv-spel som gäller! Allt känns så oerhört mycket mer när du själv styr och tar beslut. ”Resident Evil”-serien, ”The Last of us”, ”Martha is dead” med flera förtjänar omnämnande men genren är stor och det som förenar spelen är att de definitivt kommer få varenda hårstrå på din kropp att stå rakt ut.

80-talets ”gyllene” era

Filmer som ”Terror på Elm Street”, ”Halloween” (”Alla helgons blodiga natt”), ”Fredagen den 13:e” och ”Hellraiser” satte enorma avtryck på 80-talets populärkultur. Alltid med långa rader av uppföljare och alltid smädade av kritikerna. Parallellt med dessa klassiker uppkom det som brukar kallas ”the golden age of gore” (ungefär splatterfilmens gyllene era) där det strömmade ut slasher-, zombie och kannibalfilmer.

Med dagens ögon är 80-talsskräcken nästan mer humoristisk än skrämmande – men den satte samtidigt ett ”regelverk” för hur genren ska göras, vilket ”Terror på Elm street”-­skaparen Wes Craven senare både drev och skapade spänning med i ˝Scream”-filmerna.

En Halloween-helg är som gjord för att umgås med Freddy Krueger, Jason, Mike Myers eller cenobiter. Det är såklart pajigt – men på bästa vis.

Ockulta lekar – bjud hem en demon

Ett roligt sätt att fira halloween är att bjuda hem en ond ande på besök. Det gör sig bäst med ett så kallat Ouija-bräde, men klassiska ”anden i glaset” fungerar precis lika väl. Det går ut på att kontakta andevärlden och få en gammal demon eller liknande att komma och svara på frågor. Eller ta över någon i spelsällskapets själ och göra livet surt för alla inblandade – men det är en risk man får ta. Pendel, tarotkort eller spå i sump är andra finurliga sätt att få sig själv och andra att tro på att det existerar något övernaturligt.

The Haunting of Mike Flanagan

Regissören Mike Flanagan förtjänar en nutida ”shout out” inom skräckgenren. Inte för att hans filmer ”Doctor Sleep” eller ”Gerald’s game” stuckit ut så mycket – utan för att han i streaming-eran hittat sin rätta arena med tv-serier. ”The Haunting of Hill House” från 2018 är bland det bästa på länge inom skräckgenren. Uppföljaren ”The Haunting of Bly Manor” föll tyvärr lite platt 2020, men redan året efter höll han riktigt hög nivå igen med ”Midnight Mass”.

Dödssmink och låtsasblod

Nu när vi ändå importerat Halloweenfirandet tycker jag vi ska göra det fullt ut. Gå ”all in” på maskeraden – ingen minns en fegis. Teatersmink, kostymer, fejkblod och extra allt av allt bör gälla. Som inspiration bifogar jag bild på min då 8-åriga dotter piffad för halloweenkalas av en pappa som uppenbart saknar gränser. Hon blev måhända aningen rädd för sin spegelbild och för evigt traumatiserad*, men lite får man ändå tåla.

* Det var ett skämt. Inga barn har traumatiserats vid skapandet av denna artikel.