Skeendet finns beskrivet i nyutkomna boken ”Trosbekännelser”. Paret hånglar glatt och intensivt. De gör det på bussen, tills en chaufför klagar. En gång blir de liggande på en trottoar. De besöker klubbar och sexbutiker. Deras samliv är intensivt och experimentellt. Nina Lekander sparar inte på detaljerna och leker med orden när hon gör det privata politiskt, och tvärtom. Som i en snygg u-sväng i en utläggning om feminismen: ”Underlivssynpunkten dominerar och det ska den också få göra. Den avslöjar och förklarar ofta överlivet. Innerlivet.”
Kärlek och erotik
”Trosbekännelser” har fått kritikerna att hänföras av den stora passionen. ”Minns inte när jag senast läste en bok om kul och omvälvande sex”, skriver Aftonbladets recensent. Expressens dito blir ”upprymd av gladporriga obsceniteter”. DN skriver om ”frejdigt porrig” och listan kan göras längre än så.
Det intima varvas med praktiska tips och betraktelser. Hur beskriver du själv boken?
– Som en roman, med en del självupplevt och en del påhittat. Sedan kan jag inte helt låta bli det journalistiska, som sticker fram då och då.
Du skriver i jag-form och kallar dig och andra vid riktiga namn. Men boken ska alltså inte läsas som helt självupplevd?
– Nej, det är en blandning. Inte ens jag själv vet alltid vad som är sant och inte.
Förföriskt
Nina Lekander skrev på boken i fyra år. Det har varit intensiva skrivperioder, varvat med uppehåll då hon har fått inrikta sig på det vardagliga med att få in pengar till mat och hyra. De krassa sidorna av verkligheten skymtar också fram i ”Trosbekännelser”, men mest är boken en lovsång till både kärleken, erotiken och Hans.
Nina och Hans möts i ett skede när båda tror att livet i en heterosexuell relation var över för deras del. Gnistan mellan dem tänds med en knall på begravningen för deras gemensamma vän, sångaren Stig Vig. Nina och Hans hånglar på eftersitsen och fortsätter odla den spirande förälskelsen i sms och via chatt.
– Det var mycket så det började, med en förförisk brygd av ord. Vi möttes i språket och humorn, säger Nina Lekander.
Överraskas
Nina Lekander har varit aktiv i RFSU och skrivit för organisationens tidning Ottar. Men att passionen får hennes kropp att bete sig som om hon var ung på nytt är något som överraskar henne. För att förstå vad som händer söker hon information i bland annat läkartidningar, och kommer till insikt om hur hormonproduktionen fungerar. Hon studerar också intresserat sina egna reaktioner.
– Det är inte förrän nu som jag har fattat hur mycket sexualiteten sitter i huvudet. En annan insikt var att min kropp, med platta bröst, hängröv och klimakteriefläckig hud, kan vara så sexig i någon annans ögon.
Du skriver att du visar dig naknare för honom än för någon annan du har mött. Hur mycket handlar det om att han är som han är, och hur mycket om er ålder?
– Åldern spelar nog en stor roll här. Jag är ju uppvuxen med pratet om fri sex och kärlek, som en dröm eller utopi. Man kan bli både nervösare och coolare med stigande ålder. Att jag nu insett att utopin skulle kunna bli sann handlar om att jag upplever en sådan total trygghet i relationen.
En annan manlighet
En av de saker som kännetecknar relationen mellan Nina och Hans är att han ibland vill klä sig i kvinnokläder. I boken säger han: ”Jag vill helst vara fjollbög. Lite transa ibland. Kanske dragqueen då och då.” Hemma går hon omkring i mjukisbyxor, medan han har kjol. När de klär upp sig för att gå ut så kan de dela garderob. Feministen Nina provar själv lösnaglar och upptäcker att hon trivs ypperligt i sällskap med en man som draperar sig själv med kvinnliga attribut.
– Jag tycker att det är sexigt och har framför allt lärt mig att se och uppskatta en annan typ av manlighet, än den jag tidigare har känt. Jag har inte tidigare begripit att gränsen mellan könen är så oklar som den kan vara.
Riva barriärer
”Trosbekännelser” är på många sätt ett stridsrop för kvinnokroppen. Nina Lekander ger råd och tips till den som vill veta mera, redogör för och sågar olika personers utlåtanden, med samma frenesi. Författarherrarna Engdahl, Knausgård, Larsson och Brunner samt Svenska akademiens ordlista får alla smaka på hennes kritiska analys för dumma påståenden om allt från sexualitetens väsen till beskrivningen av vad klimakteriet står för.
Till de barriärer Nina Lekander vill riva hör synen på kropp, kön och identitet.
– Feministiskt eller inte. En får intala sig att man har gjort ett medvetet och informerat val. Den som kan reglerna får också bryta mot dem, skriver hon.
Hur har det som hänt påverkat din syn på sex?
– Jag fostrades i 1970- och 80-talsfeminismen som delvis lät som något Horace Engdahl kunde ha sagt i sin syn på penetration, som något som alltid innebar kvinnlig underkastelse. Nu ser jag snarare erotiken som något där man kan byta roller, som i en lek.
Är boken en uppgörelse med den feministiska rörelse som präglat dig?
– På sätt och vis, ja. Det finns en stränghet inom delar av feminismen som jag vill komma ifrån. Jag delar inte uppfattningen att kvinnor på något sätt är skyldiga att vara förebilder för andra.
