Prick två minuter över utsatt tid kommer Nina Hemmingsson till vårt möte i hennes ateljé i Hägersten i Stockholm, ursäktar sig för den ringa förseningen och drar igång en kanna kaffe i bryggaren. På andra sidan gatan byggs det nya flashiga radhus­lägenheter.

– Visst, det behövs nya bostäder, men hur många har råd att flytta in i de här husen? Och hur många är de byggda för? Bostadsbristen minskar knappast.

Hennes nya seriebok har just lämnat tryckpressarna. Den innehåller ett urval serier och enrutingar hon gjort de senaste åren.

Var får du dina idéer ifrån?

– Oftast går jag igång på negativa känslor, som frustration och ilska, situationer när jag känner mig hindrad eller låst, säger hon.

Särskilt situationer där det hon skulle vilja göra eller säga inte är socialt accepterat.

– Det är rätt obehagligt att gå över sociala gränser. Jag är ingen rebell, jag vill gärna att folk ska tycka att jag är fin och normal. Samtidigt kan jag inte låta bli att försöka slåss för mig själv, men jag gör det motvilligt, säger hon.

”Föraktet för svaghet”

De gränser hon känner tydligast är förknippade med kön, men Nina Hemmingsson är överhuvudtaget intresserad av det vi undviker – för fasadens skull.

– Jag intresserar mig för krocken mellan den man förväntas vara och den man egentligen är och hur man försöker balansera det där. Visst är det en fin egenskap att vilja anpassa sig, vara med i gruppen, men många ideal och normer är absurda och omöjliga att uppnå.

Dina serier sägs ofta ha en ­samhällskritisk udd. Håller du med om den beskrivningen?

– Jag är egentligen mer intresserad av vilka vi är än av politik. Samtidigt hänger det ihop. Politiken formar människan och tvärtom. Det som känns i luften nu, med högervindar över Sverige och Europa, tror jag handlar mycket om psykologi också. Föraktet för svaghet kommer ur en rädsla för att själv vara svag. Den rädslan är i sin tur en konsekvens av den förda politiken, så på sätt och vis kan jag hålla med om att det finns samhällskritik i mina serier.

Huvudpersonen i dina serier har kallats misantropisk. Håller du med om det?

– Jag tror att det kan vara precis tvärtom. Folk har sagt att hon är bitter också, men det tycker inte jag stämmer. Hon har inte gett upp, hon har förväntningar på livet och andra människor och kräver att tillvaron ska bli bättre. Egentligen tror jag att hon är mer positiv än många andra.