På Netflix har den fjärde säsongen av brittiska knarkdistributionsdramat ”Top Boy” nyss haft premiär. Av högst förståeliga skäl har handlingen gjort att den möjligen har förlorat något av sitt ursprungliga unikum. Ingen storstadsserie var så obehagligt tyst och krampaktigt klaustrofobisk. Kanske har ”Top Boy” tappat ett litet uns av sin så auktoritärt dramaturgiska tyngd, men det gör inte så mycket eftersom den fortfarande saknar någon konkurrens värd namnet. 

Återupptäckt essäsamling

Bok 

Titel: You Don’t Know Us Negroes and Other Essays

Kampen mot rasism tar förstås aldrig slut, men en tydlig bieffekt av Black Lives Matter-rörelsens styrka är hur jag plötsligt inte bara sitter med långa listor på skrivbordet med författare och böcker jag vill läsa – utan faktiskt också kan få tag i dem. En av de starkaste är essäsamlingen ”You Don’t Know Us Negroes and Other Essays” av ”återupptäckta” Zora Neale Hurston, en amerikansk författare och journalist som dog 1960. Texterna som samlats här är lika ilskna som de är vassa och genuint roliga. 

Onomatopoetisk dancehall

Musik

Titel: Whap Whap

Sällan har någon valt ett onomatopoetiskt artistnamn med samma tydlighet som jamaikanska Skillibeng. Hans trap- och drill-infuserade dancehall låter verkligen exakt som hans namn. Nya singeln ”Whap Whap” må inte vara något annat än en våldsglorifierande kavalkad av vapenljud – med ackompanjerande små dans-moves - men musikaliskt är resultatet makalöst, och kön av Skillibeng-imitatörer ringlar redan lång bakom honom. 

Du hör ”Whap Whap” på valfri streamingtjänst.