– Just nu är allt väldigt oklart om vad, när och hur vi ska göra med den skylten. Vi har några stycken som väntar på restaurering, svarar Håkan Karlsson på Neonpark Rasslebygd.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Krister Persson är Växjös stora neonskyltsentusiast. Åtminstone sedan ett par, tre år tillbaka då han i Facebookgrupperna ”Gamla Växjö” och ”Gamla Växjöbilder” fick syn på bilder av hur många neonskyltar det fanns i stadsbilden på 1950- och 60-talen.
– Då gick jag längs varenda gata och inventerade alla neonskyltar och tog bilder på dem, säger han.
På Facebook driver han gruppen ”Växjö neonskyltars vänner” där han gör uppdateringar om de skyltar och neondekorationer som finns i staden. För det är inte bara skyltar utan även andra dekorationer som över ingången till Scorett där den gamla baldakinen från biografen Lyran finns kvar och pryds av vita rör som inte innehåller neongas utan i stället en blandning av argon och kvicksilverångor som ger den vita färgen.
Krister Persson visar ETC Växjö runt i centrum där han uppskattar att det i dag finns kvar 13–14 neonskyltar. Hans absoluta favorit är Parfymeri Irfa vars skylt är jämnårig med huset som stod klart 1956. Då pryddes huset av hela 17 neonskyltar, men nu är det bara en enda kvar.
– Den skylten är min stolthet, den har jag varit med och renoverat, säger Krister Persson.
Pressade priset
Han berättar om hur parfymeriet för tio år sedan släckte skylten då den började blinka. Det var alldeles för dyrt att renovera den, enligt uppgift skulle det gå på 70 000 kronor. Men när Krister Persson började höra sig för och luskade efter kontakter kunde priset pressas till 20 000 kronor. En glasblåsare i Ungern kunde utföra arbetet och från länsstyrelsen gick det att få byggnadsvårdsbidrag som täckte halva kostnaden – och sedan slutade det med att fastighetsägaren stod för den andra halvan.
Så nu lyser Växjös äldsta neonskylt igen.
På Storgatan finns gott om skyltar, några moderna neonskyltar som utanför Indiska och Cenino Donna, men mest moderna skyltar i plast. Och dem ger Krister Persson inte mycket för.
– Titta på de andra skyltarna, de gör ingen människa glad sådana skyltar, säger han.
Det finns också nya skyltar som ser ut som neonskyltar utan att ha de klassiska glasrören där ljuset kommer från gas. Och för ett otränat öga kan till exempel Stars and Stripes skyltar se ut som neon, men de är i själva verket upplysta med led-teknik. För ett tränat öga som Krister Perssons är de inte samma njutning – och neontekniken är mycket hållbar.
– De hittade en skylt i Los Angeles, tror jag att det var. Det var ett kafé som slog igen på 1920-30-talet. Sen skulle någon renovera det och då rev de ner en vägg och hittade en neonskylt som satt och lyste.
När väggen byggdes för skylten hade ingen tänkt på att släcka, så elräkningen är det nog också tacksamt att glömma efter 80 år.
– Det är rekordet vad jag vet, den har suttit där och lyst dygnet runt.
Så närmar vi oss höjdpunkten på vår promenad:
– Det är stans största och grandiosaste neonanläggning. Den är oerhört fin, men tyvärr kommer den att försvinna eftersom den krånglar, säger Krister Persson.
Skyltar blir ofta skrotade
Vi ser den tvärs över Oxtorget, där rött neonljus hälsar biobesökarna välkomna till SF. Den är egentligen inte så gammal, filmstaden invigdes 2001, men det har varit mycket krångel med trasiga rör och därför är dess dagar räknade.
Krister Persson samarbetar med Neonpark Rasslebygd och brukar höra av sig dit när han fått reda på att en neonskylt kommer att tas bort. Och så gör också andra när det finns en neonskylt att skänka och på så vis bevaras detta kulturarv till eftervärlden. För det finns inte så många kvar längre.
Han gör en del detektivarbete för att ta reda på vad som hänt med dem, men spåren slutar alltför ofta i att skylten han frågar efter blivit skrotad. En av de skyltar han hoppas på att hitta är den som satt hos Cykel- och fritidscenter på Sandgärdsgatan med en liten cyklande pojke på.
– Jag ska gå in till dem på Fritidscenter och fråga om de har skylten kvar. ”Ja, den har vi i källaren”, det är min fantasi att de ska säga så.
