– Jag älskar jobbet som busschaufför. Det är arbetstiderna jag inte gillar, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Trots det blev det ytterligare sex år i yrket, innan hon tog steget och började plugga till biolog. Men att studera var inte någon enkel match.
– Jag är dyslektiker och fick aldrig någon hjälp med det i grundskolan eller gymnasiet. På biologlinjen missade jag varenda tenta den första terminen, innan jag fick hjälp. Men sedan klarade jag alla tentorna, berättar hon.
Efter avslutade studier arbetade hon på Studiefrämjandet, som då drev Ekoturen i samarbete med Norrköpings kommun. Och snart fick Anette ansvaret för den.
Men när verksamheten inte fick de bidrag som krävdes låg nedläggningshotet tungt över Ekoturen.
– Jag hade valet att antingen vara arbetslös biolog, eller att starta eget och ta över, säger Anette, som valde att satsa.
Skolor och föreningar
Under de första åren var det en hel del sömnlösa nätter och grubblerier om hon hade gjort rätt val.
– Men jag har alltid varit envis. Om jag får för mig något så brukar det oftast bli så, säger hon.
En del av den där envisheten och drivkraften tackar hon faktiskt sin dyslexi för.
– Som dyslektiker blir man stark och klarar motgångar bättre än andra, för att man är van att få kämpa, säger hon.
Ekoturen är framför allt en naturskola på hjul. Bussen, som ägs av kommunen, är specialutrustad med labbänk, mikroskop och rikligt med utrustning för varierade naturutflykter i alla slags väder: Håvar, flytvästar, pimpelspön, svampkorgar, extrakläder, stormkök och en gigantisk wokpanna.
Under terminstid gör Anette utflykter med förskolebarn och skolelever. På kvällar och helger blir det turer för föreningar, företag, privatpersoner och turister, med olika naturteman.
Bussen drivs på rapsolja och mikroskopen i bussen drivs med solceller. Det ger Anette naturliga ingångar till att prata om miljövänliga drivmedel och förnybar energi.
Bussen är dekorerad med färgglada naturmotiv, som också har ett pedagogiskt syfte.
– På ena sidan visas nedbrytningen, på hörnan fotosyntesen och på andra sidan visas näringskedjan, förklarar hon.
"Lugn är en bristvara i dag"
Bland de barn och ungdomar som hon träffar finns en stor oro för klimatförändringarna och vad de för med sig.
– Många känner ett slags undergångsrädsla. Så man måste vara försiktig när man pratar om de här frågorna, och visa på alternativen
i stället, säger hon.
Något som hon pratar mycket om under sina turer, både med barn och vuxna, är allemansrätten.
– Vi tar för givet att vi ska ha rätt att komma ut i naturen gratis. Men någon äger marken och om vi inte sköter oss, så kommer allemansrätten till sist inte att finnas kvar, säger hon.
Men hon vill också ge både barn och vuxna möjlighet att uppleva det lugn som vistelser i naturen kan ge.
– Lugn är en bristvara i dag. Och jag har själv varit utbränd. Den gången var det naturen som räddade mig, så jag vet hur läkande den kan vara, säger hon.
Kram från alla barn
I dag har Anette Aspegren-Güldorff sin buss parkerad invid lokaltrafiken, där hon fortfarande kan träffa sina gamla kollegor. Det bästa från bussjobbet har hon tagit med sig, men förenat det med biologikunskaperna och kärleken till naturen. Sina studier i pedagogik har hon också daglig nytta av i sin rullande naturskola.
– Jag åker till jobbet varje dag med ett leende på läpparna. Man har så mysigt på turerna och jag får jobba med människor i alla åldrar. Häromdagen var det ösregn, men det var jättemysigt ändå. Alla är så glada, och när turen är slut får jag ofta applåder. Utom när det är förskolebarn. Då får jag sluta dagen med en kram från alla barn.
