– Mötet med Maxida gav mig mycket att tänka på. Hon berättar om den romantiska bilden av både samer och native americans, en bild som är missvisande och i många fall sårande för dem.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag har tidigare haft åtminstone ett litet hum om hur det ser ut, men Maxida fick mig att förstå att det finns flera lager och att se henne brinna så för något som jag på många sätt missat gjorde starkt intryck. Men hon tröstade mig med några ord jag aldrig kommer att glömma: Hur ska du kunna beskriva en färg du aldrig sett?
Jill Johnson tycker att den nya säsongen skiljer sig lite från de tidigare:
– Årets gäster är människor med tydliga ämnen med ett stort och genuint intresse, det gör att det har blivit lite annorlunda och jag tycker att det är oerhört spännande. Jag känner mig väldigt nöjd och stolt.
Inga gäster som bara vill visa upp sig
Årets deltagare är, förutom Maxida Märak, Mia Skäringer, Dregen, Lisa Nilsson, rapparen och hiphoparen Erik Lundin samt låtskrivaren och artisten Ana Diaz.
Jill Johnson är naturligtvis med och bestämmer vilka som ska få vara på hennes veranda.
– Jag vill se till att alla som kommer har egna berättelser och ett genuint intresse för Nashville och musiken här. Det får inte bli så att människor kommer och bara vill visa upp sig i ett populärt program med höga tittarsiffror, säger hon.
Jill har själv ett mycket starkt förhållande med Nashville.
– I Nashville lever jag ett liv som är parallellt med mitt liv hemma i Sverige, Jag har många vänner här, jag har ju varit här regelbundet sedan år 2000. Men min svenska och amerikanska värld känner inte varandra.
– Nashville håller mig ödmjuk. Varannan gång jag kommer hit känner jag mig som en fullvärdig musiker, jag känner att jag är bra; men varannan gång känner jag mig ovärdig, att de är så mycket bättre. Nashville får mig att anstränga mig så mycket jag kan.
Medvetet opolitisk
Jämförelserna med Sverige blir ofrånkomliga för Jill när hon kommer till USA.
– Många gånger när jag åker hem från USA känner jag hur skönt det är att återvända till ett land som har ett vettigt skattesystem, som har välfärd för så många och är bra på så många sätt. Samtidigt har USA en öppenhet vi saknar, det finns inte en tradition att dela in allt i kategorier på det sätt vi gör, det ska vara fint eller fult. Det är skönt. Men även vi har många av de problem som USA har. Fast på grund av storleken i en annan skala, säger hon.
– Men jag är inte politisk i mitt artisteri, det är ett mycket medvetet beslut sedan jag blev offentlig person. Jag har bestämt mig för att inte använda min roll som musiker för att försöka omvända människor politiskt.
Ingen dansbandssångerska
Jag och många andra har fått för oss att Jill har en bakgrund som dansbandssångerska. Det är något hon gärna dementerar:
– Jag har aldrig varit med i ett dansband, jag förstår inte varför du ser mig som att jag kommer från dansbandsvärlden. Nu kan jag också säga det klart: Jag tycker inte nödvändigtvis om dansbandsmusik, men jag älskar country – det är två skilda saker.
Inom countryn är det bland annat berättartraditionen som Jill uppskattar.
– Sångerna innehåller ofta fantastiska livsöden, någon som berättar helt öppet och ärligt om sitt liv. Det finns också en underbar musikalitet, en 17-åring kan plötsligt ställa sig upp och spela banjo på ett gudabenådat sätt och berätta en story som om hon levt ett helt liv.
När Jill Johnson började driva sin idé om Jills veranda hade hon två starka önskemål:
– Det var dels att få göra programmet i en kanal som inte hade reklamavbrott och att programmet inte skulle ha snabba klipp. Det skulle vara ett forum för tankar, musik och människor som kunde tala om sina livsöden. Från början hade jag tänkt att det skulle spelas in i Skåne.
Jills idéer plockades upp av bland andra producenten Agnes-Lo Åkerlind, spelplatsen flyttades till Nashville och resultatet blev Jills veranda.
– Jag är jättenöjd. Jag är inte programledare utan en vanlig människa och programmet ses och uppskattas både av de politiskt intresserade och av dem som inte är det.
– Jag tycker mycket om er tidning ETC och är glad för att ni vill skriva om mig och programmet.
