BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag var orädd. En äldre skådespelare i Tyst teater frågade mig ”ska du kämpa för oss?” Då tittade jag honom rakt in i ögonen och sa med hjälp av en tolk ” du kommer aldrig hitta en bättre soldat”, säger Josette Bushell-Mingo.
Hon förklarar att kamp är ett bra ord, för det betyder att du är på din vakt, vilket många måste vara i dagens samhälle. Josette Bushell-Mingo berättar om sin vän som skulle deltagit i workshopen, men som aldrig dök upp.
– Jag fick ett sms av honom. Han har blivit misshandlad på grund av sin hudfärg och sexualitet. Det här är verkligheten för en svart man i dagens samhälle, och det är därför jag är här, säger hon.
Att hitta sin identitet
När Josette Bushell-Mingo pratar om identitet pratar hon om den som en resa. Hennes resa började i medvetenheten om sitt yttre – hon blev medveten om sitt hår, sin hudton. Men i samband med att hon regisserade pjäsen ”En druva i solen” på Riksteatern 2016 hände något. Pjäsen utspelar sig under en tid i USA då den afroamerikanska medborgarrättsrörelsen växer.
– Under arbetet med pjäsen tillät jag mig själv att sjunka in i min svarthet. Jag insåg att jag hållit mig flytande under alla år, men efter den här perioden släppte jag allt. Och det var en otrolig känsla, det är en känsla av makt. När du hittar din identitet förstår du också att du inte är ensam, säger Josette Bushell-Mingo.
Efter pjäsen ”En druva i solen” spelade Josette Bushell-Mingo i filmen ”Medan vi lever” Hon gestaltade en kvinna i 50-årsåldern som bestämmer sig för att flytta hem till sitt hemland Gambia efter 30 år i Sverige.
– Publikens reaktioner på filmen var en känsla av att inte vara ensam. Alla kan identifiera sig med att känna sig hemma någonstans, men skillnaden i den här filmen är att vi ser det genom en svart kropp, säger hon.
Filmen nominerades i sju kategorier på filmfestivalen African Movie Academy Award 2017, och Josette Bushell-Mingo nominerades för bästa kvinnliga huvudroll. Filmen fick pris för ”Bästa film gjord av en afrikan som lever utomlands”.
Nina Simone
Josette Bushell-Mingos mobiltelefon ringer. Det har blivit officiellt att hennes föreställningen ”Nina – a story about me and Nina
Simone” ska spelas igen på Stockholms stadsteater. I föreställningen speglar sig Josette Bushell-Mingos i musikern Nina
Simones liv. Hon använder henne som en GPS för att hitta vägen och navigera sig i Sverige 2017.
– När jag började undersöka Nina Simone upptäckte jag att hon var något annat. Hon var arg. Från den dag hon bestämde sig för att ta politisk ställning för medborgarrättsrörelsen visste hon varför hon gjorde allt det hon gör. Det är samma för mig. Från och med nu till den dagen ni stoppar mig i jorden kommer jag veta varför jag gör det här. Och det kommer alltid vara av samma anledning, säger hon.
Josette Bushell-Mingo säger att det hon gör alltid kommer att vara politiskt. En anledning till att hon håller i en workshop om svart manlig identitet på Stockholms Fringe Festival är för att hon vill ge andra afrosvenskar den möjligheten hon har – en plats i det offentliga rummet.
– Under den här workshopen kan de här männen tillsammans diskutera sina erfarenheter som de upplever i sin vardag. Som vi upplever på grund av rasism, säger hon.
– Du kan googla hur du gör för att inte vara rasist, men det hindrar dig inte från att vara det. Det är handlingen som räknas.
