”Ja, hur många deciliter behöver du?”
Hur botar man mest effektivt en feminist?
”Låt henne komma i kontakt med det patenterade allround-verktyget kuk.”
Sedan debuten med boken ”Fulheten” 2009 har Nanna Johansson varvat råa enrutingar i pastell med skarp satir som piper makten i magen.
KOM TILL BOKMASSAN !
ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister. All information: ETC.se/Bokmassan
Nu kommer ”Naturlig skönhet”, Nanna Johanssons första seriebok på fyra år. Här bjuder hon bland annat på en hysterisk safari bland djurrikets sämsta pojkvänner, skruvade smalrecept samt en uppsjö raggningstips till sugna tjejer: ”Tänk på att killar gillar tjejer som är datoranimerade”, ”Tänk på att killar gillar tjejer utan tarmrörelser”. Den röda tråden är skönhet och självförbättring.
Dina serier är allt ifrån vass politisk satir till rena ordvitsar som texten ”Skärp dig” skriven med olika skärp. Hur kommer det sig att du blandar så frejdigt?
– Jag blir uttråkad om det är för duktiga skämt! Ibland tycker jag att jag fastnar i att försöka göra skämt som jag tror att någon duktig människa ska uppskatta. I den nya boken har jag försökt göra saker jag själv tycker är genuint roliga i stället. Och det jag kan skratta mest åt är ofta riktigt dumma grejer.
Då har du ändå kallats ”satirens renässansmänniska”…
– Haha, om jag hade tänkt så hade det inte blivit någon bok. ”Hm. Nu ska vi se vad satirens satirens renässansmänniska hittar på i dag”, haha. Nej, det hade inte funkat.
Hur kom det sig att just skönhet blev temat för den nya boken?
– Jag märkte att jag hela tiden tematiskt återkom till skönhetstips och självförbättring. De senaste åren har jag hängt mycket på inspirationssajten Pinterest, ett rum där allt är vackert och tillrättalagt. Det har färgat mina serier. Det är roligt att ta formen och tilltalet från skönhetstipsen, som ju nästan alla känner igen, och vrida på dem.
Har du gått in på Pinterest med jobbglasögonen eller mer privat, i jakt på fint smink?
– Nej nej, alltså jag har tittat på tutorials om hur man gör en riktigt fin fläta, inte alls tänkt att ”nu ska jag minsann gå in hitta något att göra en elak serie om”. Så har jag gjort med vissa av mina böcker: funderat ”vad tycker jag är fel och hur ska jag argumentera emot det?” Med den här boken har jag inte jobbat så mycket med ilska, det har mer varit en lustfylld process.
Skönhetsindustrin omsätter rekordsummor, i vänsterkretsar debatteras det om hudvårdsfeminism. Är det extra kul att skämta om skönhet då?
– Det har jag faktiskt inte alls tänkt på. Men det är fullt möjligt att jag omedvetet sökt mig till ämnet för att det är extra hett nu. Jag vill helst gå in och förfula lite, sticka hål på de här självförbättringstipsen utan att säga att det nödvändigtvis är något fel med att titta på skönhetsguider. Det är något med tilltalet som är roligt att driva med.
Jag använder just nu ett serum med ingredienserna ”syntetiskt snigelgift och äkta diamantstoft”. Vilken är den märkligaste skönhetstrend du hakat på?
– En gång i högstadiet rakade jag bort mina ögonbryn för att kunna måla på dem exakt som jag ville ha dem. Då såg jag ut som ett ufo. Sedan har jag haft några riktigt fula hårfärger, men annars är jag inte så extrem. Min sambo har ansiktsmasker med snigelslem, det tycker jag verkar läskigt. Vad är man beredd att att utsätta sig för för lite lenare hud liksom? Då går jag hellre runt med lite skrovligt ansikte på stan.
Nu två klassiska jobbintervjufrågor: Vad skulle du säga är din största styrka som serieskapare?
– Att jag är ganska kreativ och ganska odömande i arbetsprocessen, jag ratar inte direkt utan vrider och vänder på idéerna ett tag. Mycket av det som blivit kul i mina serier hade en rimligare människa lagt åt sidan för länge sedan. Man kan säga att jag står i nära förbund med min inre idiot.
Hehe. Avdelning ”mindre strategiska saker att säga på en riktig jobbintervju”. Din största svaghet då?
– Att jag tröttnar snabbt på nästan vad som helst. Jag har svårt att jobba med större och längre projekt. Som max har mina serier varit 16 sidor, och då har jag gäspat mig igenom de sista tio sidorna, haha. Det är därför mina böcker är spretiga med många och korta serier.
En sak jag undrat länge: varför har dina figurer ofta rumphakor?
– Jag vet inte! Jag tycker nog att det är intressantare än en vanlig slät haka, det händer något liksom. Sedan har jag själv lite rumphaka också, det spelar nog in.
Ni är ett gäng som gör podden Lilla drevet som jobbar ihop och i flera fall också är ihop. Vad betyder det för ditt serieskapande att ha humorkolleger runt omkring?
– De har fullt upp med sin egen rolighet, så de orkar inte vara testpublik till mina serier, haha. Men serieskapandet är extremt introvert och då gör poddandet att jag får utrymme att vara lite mer spontan och dagsaktuell. De gånger jag varit för dagsaktuell i mina serier har det blivit väldigt pinsamt i efterhand, så nu försöker jag göra det mer tidlöst, med renare idéer. Till poddarna kan jag mer testa tankar och det behöver inte vara lika prydligt. Det är två helt olika arbetsprocesser.
Ett dagsaktuellt skämt från Tankesmedjan i P3 är ändå det jag tycker är ett av dina mest klassiska: när du i kallade den förre kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth för Lena Adelsjon Penisrot ...
– Vad intressant att du tar upp just den grejen! För det var det enda jag gjorde för Sveriges Radio där jag höll på att bli fälld av Granskningsnämnden. Och jag kan hålla med om att det gränsade till personpåhopp ... Men just då var jag så arg på henne, så i stället för att bemöta sakligt gjorde jag ordvitsar på hennes namn, haha. Jag friades med kritik.
