Skandinavien ligger i ruiner och fienden närmar sig från alla håll. I ett sista försök att vinna kriget skickas sex soldater på skridskor ut i ett övergivet skärgårdslandskap på livsfarligt uppdrag: de ska föra en kapsel med hemligt innehåll hundra nautiska mil bakom fiendens linjer till en militärbas i havsbandet. Men isen är tunn och för varje skär växer paranoian och misstron i gruppen.
Jerker Virdborgs dystopiska thriller kom ut 2002 och har översatts till sju språk. Men det som då var spännande eskapism och thrillerunderhållning med existentiella undertoner har fått en helt annan laddning efter krigsutbrottet i Ukraina. Nu när boken blivit film är det svårt att inte dra paralleller till den växande skräcken för ett anfall mot Sverige – något som regissören Adam Berg är högst medveten om.
– Framförallt tematiken med ”vem ska vi tro på, vad är agendan hos de som bestämmer?” Men sedan boken skrevs för 20 år sedan så har det ju alltid varit krig någonstans i världen. Det är bara att det kommer väldigt, väldigt nära nu – och när saker faller sönder så går det undan, säger han när vi ses på ett hotellrum med utsikt över Stockholms slott.
Ren överlevnad
Filmen utspelar sig fem år in i framtiden, och på dessa fem år har Sverige förvandlas till en totalitär militärstat där den decimerade befolkningen lever i misär medan ledarnas enda mål är att besegra fienden. Vi får inte veta så mycket om hur livet har tett sig för huvudpersonen Caroline Edh (Noomi Rapace) och de andra soldaterna före kriget, bara små glimtar av deras respektive trauman.
– Det blir en renare yta där bara det som utspelar sig framför oss blir viktigt. Varför gör dom det? Hur gör dom det? Och vad leder det till?
Adam Berg vill att de som tittar på filmen ska fundera på hur de själva skulle agera i en så här extrem situation, när alla livets bekvämligheter har skalats bort och det bara är överlevnad som gäller.
– De som finns kvar efter fem års krig är ganska ärrade, de har gjort och sett fruktansvärda saker. Då blir det intressant att se: var går deras gräns? Hur mycket har de kvar av sin mänsklighet – och hur mycket av den kan de tänka sig att offra för att överleva?
Ännu värre än vår nutid
”Svart krabba” är Adam Bergs första långfilm, efter en lång karriär som musikvideo- och reklamfilmsregissör. Ända sedan han läste boken 2002 har han velat göra film av berättelsen.
– Den slog an en ton i mig, den här känslan av isolation och paranoia och utsatthet. Och det visuella landskapet är så unikt skandinaviskt, med isarna som sjunger. Jag trodde redan då att det skulle kunna bli en väldigt fin film.
Filmen sällar sig till en tradition av dystopier – en genre om behåller sin popularitet oavsett hur dyster verkligheten ter sig. Adam Berg tror att intresset för dystopier hänger ihop med behovet av verklighetsflykt.
– Jag tror att det finns en fascination för att se något som är värre än vår nutid, att man får tänka att ”så illa blir det i alla fall inte”, säger han.
De mörka berättelserna har också egenskaper som verkligheten ofta saknar: ett begripligt händelseförlopp och en slutpunkt.
– Det vi ser på nyheterna är så otydligt, det är så oklart alltihop – vad det är som pågår och varför, och vart det kommer att leda. Det är utmattande, men den enkla sanningen kanske är att det inte finns några raka svar på någonting. Ibland önskar man att verkligheten kunde vara som på film.
