Det finns en tydlig sak som har präglat Rolf Ola Salo Svenssons liv. Religionen. Han är son till en präst och hade en strikt kristen uppväxt i småländska Rottne. Publiken har kunnat följa de kristna referenserna genom hela hans artisteri – från namnet The Ark, vidare till album som In lust we trust och låttitlar som ”Breaking up with god” och ”Prayer for the weekend”.

– Jag tror väldigt mycket på att vara en självständig individ, men samtidigt tror jag att man inte kan fly från sina rötter. Man måste acceptera var man kommer ifrån annars blir man aldrig fri. Redan i tonåren började jag fundera och komma fram till att jag inte är kristen, men fortfarande fanns bitar jag kunde stå för. Därför är det dessa ständiga referenser till religionen i min musik, säger Ola Salo.

Ateisten

Nu beskriver han sig själv som en ”mystisk ateist” men förklarar att religion aldrig var ett alternativ under uppväxten, det var ett tvång. Både mamman och pappan missionerade i Afrika under 70-talet och uppfostrade sina fem barn efter en tydlig kristen värdegrund.

– Mycket av min barndom och trygghet är kopplat till religionen och det skapar en konflikt hos mig. Att frigöra mig från kristendomen samtidigt som jag försöker bevara de bitar som är positiva för mig har blivit mitt livsprojekt. Hela mitt liv har till stor del kretsat kring den processen, berättar han.

Om religionen inte varit ett tvång under din uppväxt, tror du att du hade kunnat vara kristen i dag?

– Jätteintressant fråga. Jag märker att min fru som inte är uppvuxen i ett sådant hem är mer öppen och vidsynt till religion, jag är mer kritisk och det är en revolt som fortfarande finns i mig.

Artisten

1991 startade Ola Salo The Ark där han skrev i stort sett all text och musik. År 2000 kom genombrottet med singeln ”It takes a fool to remain sane”. Efter flera års hitsinglar kulminerade kändisskapet när bandet vann Melodifestivalen med låten ”The worrying kind” 2007. Låten, som skrevs av Ola Salo, anklagades för att vara ett plagiat på Edison Lighthouse gamla hit ”Love grows” och The Ark kritiserades för att ha tagit en textrad från David Bowies låt ”Quicksand”.

– David Bowie hade jag lyssnat på väldigt mycket, det var bara en textrad där som var mer som ett citat, men däremot blev det en kontrovers med Edison Lighthouse där upphovsmannen tyckte att den var för lik. Jag själv var knappt bekant med Love Grows, den fanns väl långt bak i mitt undermedvetna, men det var aldrig en låt som jag lyssnat aktivt på. Så likheterna var faktiskt helt oavsiktliga.

Låtskrivaren Barry Mason ville stämma The Ark men lade ner ärendet, kanske för att Love grows fick ett uppsving på grund av The worrying kind. The Arks äventyr i Eurovision song contest slutade ändå i en besvikelse. Trots att många på förhand höll dem som favoriter blev det en 18:e plats. Singeln fortsatte dock leva sitt eget liv och blev en hit i flera länder efter tävlingen.

Realisten

Under 2010 gjorde Ola Salo sig redo för att fira 20-årsjubileum med The Ark. Det skulle släppas en samlingsskiva och skrivas en bok om bandet. Men när medlemmarna fick chansen att se tillbaka på sin karriär hände något.

– Vi kände att vår tid var över, eller skulle komma att vara det snart. Inte sett till popularitet, för vi var på någon slags topp när vi la av, men vi kände att det inte var lika självklart att komma på vad vi skulle göra härnäst.

Hur då?

– När vi satt och pratade med författaren och skrev texter märkte vi att det var så mysigt att prata om det förflutna. Det fyllde oss med en känsla av välbehag och stolthet, men så fort ämnet skiftade till nästa projekt eller nästa skiva så knöt det sig för oss och då började vi inse att det helt enkelt var för att The Ark trivdes bäst i förflutet tempus och att det hörde till det förgångna.

The Ark bestämde sig för att ta avsked i storslagen stil. Med en avskedsturné som belönades med en Rockbjörn för bästa liveakt och en sista spelning på Gröna Lund den 16 september 2011 var sagan plötsligt slut.

– Det var väldigt läskigt. Den 17 september 2011 vaknade alla upp i total ovisshet. Det var ett steg rakt ut i intet och jag är stolt över att vi vågade ta det steget och göra det på det sättet, säger Ola Salo.

Tre av bandmedlemmarna återupptog sidoprojektet Stereo Explosion och Ola Salo gick på pappaledighet, år 2010 föddes nämligen hans dotter.

Finns det något du fick lära dig som barn som du inte kommer lära din dotter?

– Att djävulen finns och är ute efter din själ.

Solisten

År 2008 hade Ola Salo fått rollen som Jesus i Jesus Christ Superstar och 2012 repriserade han den på Göta Lejon i Stockholm, men att gå tillbaka till rockscenen var det inte tal om. Först fyra och ett halvt år efter The Ark kände han sig redo. Albumet Wilderness släpps den 20 maj.

– På en rockscen har du oändligt mycket mer möjligheter till variation och spontana infall, i en musikal är varje individ en kugge i ett väloljat maskineri. Som frontman i ett rockband kan jag helt styra vad konserten ska gå ut på, därför är det väldigt roligt att få komma tillbaka nu, säger han.

Hur har det varit att se musikscenen i Sverige från utsidan?

– Jag tycker nästan att det borde finnas en ny Ola Salo vid det här laget men det finns det inte. Jag hade bara blivit glad om det kommit ett nytt The Ark eller en ny Ola Salo. Det är en del av livet att man ska bli ersatt, det måste man bara finna sig i, men så länge jag inte blir det måste jag väl ta mitt ansvar, ha ha ha.

Fem snabba med Ola Salo:

Vilken låt är du mest stolt över att ha skrivit?
– It takes a fool to remain sane. Att dels lyckas sammanfatta så mycket av det vi står för och tror på i en låt och att det är den låten som gjorde att allt förändrades och gav oss framgång var en önskedröm.

Vilken är världens bästa musikal?
– Jesus Christ Superstar. Den är ganska mycket bättre än alla andra. Lloyd Webber var 22 när han skrev den och sedan har han i stort sett bara gjort skit efter det. Det är deppigt.

Vilken artist skulle du helst arbeta tillsammans med i framtiden?
– Nina Hagen, därför att hon är världens coolaste person.

Kommer The Ark att återförenas?
– Nej.

Vem är din största inspiration?
– Min familj. Min otroligt intelligenta hustru som jag har väldigt intressanta samtal med och min fantastiska dotter som bara är helt underbar och påminner mig om vad som är viktigt i livet. Och min katt Krabaten, han verkar så nöjd med att göra ingenting och bara slappa hela dagarna. Han är halvblind och halvdöv men väldigt nöjd med livet.