Musiken ger nytt liv åt Norrahammars station

Kristina Gadh är norrahammarsbo sen 1977. Stationshuset där hon nu bor är från 1894 och bär på en speciell atmosfär som känns direkt när man kommer in här. Till stor del har hon renoverat lägenheten själv på övervåningen.
Undervåningen är den gamla väntsalen med biljettluckan intakt. Här var tredje och andraklassens väntrum. Första klassens fanns bara i Jönköping, berättar Kristina, som gillar stämningen i väntsalen.
– När jag flyttade hit tänkte jag ha konstutställningar och lite poesiuppläsningar, men av en händelse kom konsertverksamheten att ta över.
Kanske inte så konstigt med tanke på att Kristina växte upp med musik.
– Min mamma spelade piano och min bror Peter gitarr med sitt gäng, så det var alltid levande musik hemma.
 
Bister ”husband”
Det är såväl internationellt kända som lokala grupper som uppträtt i järnvägsstationen. Genom hennes musikaliska kontakt Magnus Lundmark har de kommit till henne utan att hon behövt anstränga sig; Jenny Ritter från Kanada, Fribo från Skottland, tjejbandet Limbohofvet från Bollnäs, och lokala som Mohlavyr från Örebro, Bhean Bheag och Bister från Jönköping, där de sistnämnda blivit något av ett husband.
Den röda tråden är folkmusik blandat med andra gräns­överskridande musikinfluenser.
– Jag har ju ingen budget för det här så musikerna kommer för att de tycker det är kul och trivs i miljön. Eftersom vänt­salen är så liten finns bara plats för cirka 30 personer så inbjudan går till en sluten skara.
– Jag försöker alltid bjuda in nya personer, men vissa är förstås stammisar. Förutom vid en KonstDagNatt och Art night club för ett par år sen då det var öppet för alla, och folk tog med sig vin och mat själva.
Den 13:e oktober tittar den europaturnerande världsmusikern Jaron Freeman-Fox från Kanada förbi på en spelning.
 
Siste tågklareraren
Tills dess ska Kristina hänga upp gamla fotografier som hon fått av den siste tågklareraren i Norrahammar, Assar Blomqvist som hon blivit god vän med.
– I somras anordnade jag en mysig herrmiddag för gamla norrahammarsbor i trädgården med grill och vin, det var kul!
Kristina delade en tid ateljé på Bruket tillsammans med norrahammarskonstnären Li Kioko. Hon har många minnen från tiden då de ställde ut tillsammans, inte minst på Konstens dag och natt, som hon delvis kan sakna.
– Det behövs en liknande gränsöverskridande mötesplats med mer fördjupande tema, där kultureliten och ”vanligt folk” möts. KulturDagNatt är bra men mer marknad över det hela.
”Art talks” som landstinget arrangerar är inspirerande och hon tycker fler borde passa på att komma till dessa möten med intressanta internationella konstnärer.
Debatten om en konsthall i Jönköping har blivit en symbolfråga för hur kommunen undviker att satsa på den fria konsten menar hon.
– Delvis beror det på den långa handels- och marknadstraditionen här och avsaknad av högre estetiska utbildningar. Politiker med inställningen att ”alla kan” har svårt att skapa en förståelse för de professionella konstnärerna.
 
Började som journalist
Nästan hela sitt liv har Kristina hankat sig fram som konstnär varvat med tillfälliga vikariat och projektanställningar. Men hon började som ”journalist­volontär” på Värnamo-Tidningen. I fem år var hon på Vestmanlands Läns Tidning i Västerås under den legendariske Anders Yngve Pers. I slutet av 70-talet läste hon korrektur på Smålands Folkblad på nätterna.
Efter en kurs på Dramatiska Institutet i filmmanusskrivande har hon flera manus liggande.
– Det är så många konstnärliga projekt jag vill avsluta, men nu tycks all min tid gå till annat; Trädgården med mitt växthus där jag älskar att vara, konserterna – och inte minst mina fyra barn och tre barnbarn!