I höst släpper båda banden ny musik inom loppet av en månad.

– Det är mycket samtidigt, dels handlar det om att jag har förmånen att få vara med i de här olika projekten, men det handlar också om jobb. Jag har någon ambition att överleva på det här och då gäller det att jobba mycket.

Men att arbeta så intensivt med olika projekt – Ejstes kommer att turnera med Amason så fort Dungens närmaste turné är slut – är ingenting som stör honom.

– Nej, absolut inte. Det är bara olika sammanhang. Jag är med i två band, ibland sitter jag och kanske producerar någon skiva, det är olika projekt liksom.

Besatt av livemusik

Gustav Ejstes musikskapande började när han var tonåring och gjorde hiphop. Och nu när han har gjort Dungens psykedeliskt proggiga rock i 15 år är den inte lika avlägsen som man kan tro, berättar han.

– Den musikaliska resan har väl varit lång på sätt och vis, men det känns ändå som att alla olika sorters musik har smälts ned till att bli hiphop, eftersom så mycket har varit samplingsbaserat. Långa samplingar, där man tog en stor bit av en annan låt, var ännu vanligare när jag var tonåring. Jag tror att det har fostrat sättet jag lyssnar på och tar in musik, jag samplar själv och bryter ned det till min egen musik.

Allteftersom han blev äldre blev Ejstes också mer intresserad av hur samplingarna lät, berättar han.

– Det hände någonting när jag började lyssna på de här låtarna som var samplade och blev besatt av själva grejen med livemusik, alltså spelad musik, mot det syntetiska.

Och så föddes Dungen, som släpper sitt nionde album Allas sak nästa vecka. För tio år sedan uppträdde bandet i amerikansk tv, och trots att alla låttexter är på svenska är deras USA-turné hett efterlängtad.

– Det fungerar hur bra som helst. Det finns ju någonting i musiken och i hela stämningen kring den musiken vi gör. Det är ju så klart svårt för amerikanerna att förstå svenska. Jag har träffat jättemånga människor som tycker att de svenska texterna är en stor del av musiken, trots att de inte förstår dem. Jag lyssnar själv på mycket brasiliansk musik, på portugisiska, som jag inte förstår ett enda ord av, men jag tycker inte att det alls är lika bra när det är på engelska.

Är det fler som frågar vad låtar betyder utomlands än i Sverige?

– Jag skulle säga att det är lika mycket faktiskt. Folk som förstår alla ord jag sjunger kanske säger ”Åh, den där låten handlar om det där” – nej, det kanske den inte alls gör. Det är väl det som är så fantastiskt med musik och texter, att alla skapar sin egen värld.

Och den egna världen går hem på många olika delar av planeten. På Dungens Facebooksida ber fans bandet att komma till platser som Mexiko, Australien och Bristol i England.

– Ja, det är fantastiskt. Om jag börjar tänka på det blir jag nästan galen. Man får bara vara extremt tacksam för att de finns, vi tycker ju om samma saker, man har mött människor i den här musiken.

Grubblar inte över text

Dungens texter, som Ejstes skriver, kan oftast tolkas på olika sätt, och han säger att de kommer tillsammans med melodier, att han inte brukar sitta och grubbla över varifrån texterna kommer.

– Jag har tillgång till ett tillstånd som jag öppnar upp på något vis, och då kommer det inifrån. Det är aldrig så att jag tänker ”Åh, jag måste skriva en låt om det här”. Jag spelar för att jag måste spela, jag älskar musik och jag nöjer mig inte med att konsumera, utan hör jag någonting som jag tycker är så fint måste jag försöka göra någonting som är så fint själv.

Har du alltid känt så?

– Ja, sedan tidigt. Jag var ganska liten när jag började lyssna på gitarr och tänka att jag kan lägga ihop saker och att det blir någonting. Det är någonting som jag har gjort. Det är mitt.