– Här har vi tagit ett fokus som vi kallar ”sällan i fokus”, och det är just att det också finns en baksida av den bilden av Göteborg som man vanligtvis visar upp. Så då är den placerad här på baksidan, förklarar hon och pekar ut en vägg med bilder av sällan skådat slag.

På just den här väggen samsas fotografier av en familj som vräks till följd av en strejk de gjorde mot höga hyror, med ett porträtt av ett på sin tid välkänt ”original” i staden. Han var igenkänd för att han alltid gick med en korg, som även syns på bilden, samt att han brukade hjälpa polisen att dra upp människor som dog i älven. På väggen syns även tre hemlösa män på en bakgård och en hel del annat.

– Detta är ju också Göteborg. Men det är inte Avenyn eller Poseidon. Ska man vara filosofisk och gå på Bourdieus tankar så har man ju bara det man reproducerar hela tiden. Då är det ju roligt att som museum plocka fram andra, lite oväntade bilder och visa på mångfald, säger Maria Hellervik.

– I början av 1900-talet så var ju inte dokumentärfotografering så stort. Det finns många människor som inte syns. Till exempel så saknar vi bilder på prostituerade, det är helt hopplöst att finna, fortsätter hon.

Och då har Stadsmuseet ändå 2 miljoner bilder i sina samlingar, något som kommit väl till pass i den här utställningen.

”Vi jobbar på”

Egentligen skulle Inzoomat med sina djupdykningar bland upp till 150 år gammalt arkivmaterial utgöra startskottet för jubileumsåret 2021. Den 6 februari skulle det bli invigning, vilket nu inte kommer ske på grund av pandemi och restriktioner. Men man jobbar ändå på för att hålla sin deadline.

– Det gör vi av flera olika skäl. Dels så har det ju visat sig att när man öppnar upp så kan det gå ganska fort, och då skulle vi inte hinna färdigställa alla utställningar direkt. Dels så har vi ganska lång framförhållning och är en trögrörlig organisation på det sättet med långa planeringar. Så då kan folk som jobbar med detta nu försvinna vidare till andra projekt med. Så, vi jobbar på.

Man kan lätt tänka att arkivmaterial som fotografier och filmer skulle göra sig nästan lika bra helt digitalt. Sådana delar kommer också, men av olika anledningar kan man inte jobba fram utställningen helt på nätet.

– Det är tänkt att det ska bli sex stycken livestreamningar från utställningen där vi gör korta presentationer av olika teman. Vi håller på och planerar inför sådant nu. Men vi har inte tänkt att lägga upp allting. Det är ju också upphovsrätter involverade i en sådan här utställning som komplicerar det.

Belyser kvinnliga fotografer

De olika temadelarna som Maria Hellervik pratar om återsyns i olika montrar, eller avdelningar, på utställningen.

– Här har vi försökt belysa kvinnliga fotografer, förklarar hon vid en annan sådan.

– Det var ett yrke som öppnades upp för kvinnor rätt tidigt, och vi har försökt lyfta fram dem som fanns bakom kameran. Som man ser här så stod de med sådana lådor och hade sina bilder fastsatta på kameran. Och så kunde man köpa ett fotografi av dem, säger hon och pekar ut en annan bild.

I grunden för utställningen Inzoomat ligger forskningsprojektet ”Tidernas Göteborg”. Det har delfinansierats av Hasselbladsstiftelsen. Stadsmuseet, Göteborgs universitet, Kamerareportage, Riksarkivet Göteborg, Göteborgs-Posten och Bokförlaget Max Ström har även de samverkat och inventerat historiska bilder av staden.

– Det var sagt hela tiden att museet skulle producera en utställning i anslutning till forskningsprojektet. Sen har vi gjort lite stickspår från det projektet och försökt snurra lite på det för att det inte ska bli den där traditionella utställningen med de där bilderna man alltid ser.

Mediering av staden, alltså vilken bild som har förmedlats, Göteborg som sportstad, demonstrationer och manifestationer samt nedslag på Järntorget är några andra byggstenar i utställningen.

– På Järntorget tittar vi till exempel närmre på Judith Carlander, en krögardrottning som bedrev mycket av sin verksamhet där.

– Det är en ganska teknik­intensiv utställning. Vi har gjort många egna medieringar och enligt vår tekniska personal så att det är mer teknik i den här utställningen än i många basutställningar, säger Maria Hellervik.

”Svart på vitt”-svepningar

Exempelvis finns klassiska ”Svart på vitt”-svepningar över filmade bilder där detaljer ges fokus. De som minns den tv-serien riktigt hör Hans Villius stämma till fotografierna. Andra exempel är stora uppförstoringar av bilder som från början bara var någon decimeter stora – något som inte är helt enkelt, eller tecken på hur fotografier retuscherades förr, där man har markerat upp delar som sedan skulle tas bort eller ändras i framkallningen, men som nu finns kvar.

– Ibland har vi gått ett slags fotografiskt spår, och ibland har vi gått ett kulturhistoriskt spår. Vi är en kulturhistoriskt institution, men tycker ändå att vi kan ta oss rätten att leka med detta, titta, förändra och vrida, för att få fram olika sätt att se på saker, säger Maria Hellervik.