– Det här gillar jag. Det är min favorit. Carter, AC/DC och Bon Jovi, ropar Marika Forsell eller ”Morsan” som hon i Lycksele och på billjudsevent är mer känd som.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Det låter naturligtvis fantastiskt bra i hennes mörkblå Chevrolet Trail Blazer och det känns mot benet hur byxorna trycks fast när hon vrider upp volymen en smula.
– Det sitter bashögtalare i dörrarna, förklarar hon och fortsätter:
– Jag har bas i handskfacket också.
Bilens instrumentpanel är ombyggd och mätarna flyttade. Solskydden är provisoriska, hemmagjorda.
– De förändrar ljudet och måste bort när det är tävling. Samma sak med backspegeln, den försämrar också ljudet. Det är mycket som är ombyggt här, halvskriker ”Morsan” genom refrängen.
Varför kallas du förresten för ”Morsan”?
– Jag är ju morsa.
Flera guldpokaler
Marika Forsell har tre raka finalguld i SM, det har ingen annan klarat, och hon poserar glatt med den senaste pokalen, en riktigt tung rackare som hon inte har hunnit packa upp.
– Det här blir nog den sista i SM. Konkurrensen är hård och det skulle vara häftigt att konstatera att ”ingen kunde slå Morsan”, säger hon och skrattar:
– Men jag ska förstås inte sluta med billjud. Man kan tävla eller visa upp sig på andra ställen.
I vår ska hon delta i EM i österrikiska Salzburg.
– Jag var med i EM för två år sedan. Vi kom sjua då, men ljudet var inte riktigt klart då. Billjud blir väl i och för sig aldrig klart, men det är bättre nu. Jag hoppas det går lite bättre men det kan man inte veta.
Marika ”Morsan” Forsell har tävlat i billjud sedan 2008. Men hon var, som hon säger, ”med i svängen” långt tidigare. Det var hennes son Viktor som började. Hon hakade på och de bildade så småningom ett team och började bygga i hennes bil.
– Nu följs vi åt jämt och det är jätteroligt, säger Forsell.
”Jag var så nervös att benen skakade”
Intresset för bilar och tävling har rötter som sträcker sig längre tillbaka än så. Redan i slutet av 1960-talet körde hon orienteringstävlingar i en Volvo PV. Tävlingsformen påminner om rally. Skillnaden är att banan är hemlig till starten. Man orienterar under själva loppet, det finns kartmässiga svårigheter och man kör loppet på en förutbestämd tid.
– Jag minns första loppet. Jag var så nervös att benet skakade, det riktigt studsade. Jag satt bakom ratten och tryckte ner benet mot stolsitsen så att det skulle lugna sig.
Är du fortfarande nervös?
– Det har väl lagt sig men det är klart att det är pirrigt i finalen.
Vi promenerar runt bilen och konstaterar att även om bilen är stor så ligger packningen i baksätet.
I bakluckan syns i stället tre stora slutsteg. Det finns enligt Morsan bara tolv sådana i Europa. Ytterligare ett slutsteg i bilen gör att den kontinuerliga effekten uppgår till 7 200 watt. Högtalarna sitter fram i dörrar, handskfack och i de så kallade A-stolparna (framrutans hörn). Man behöver bara ett ganska måttligt intresse för ljud för att inse att anläggningen är något i hästväg.
Men det är inte bara ljudet som ska bedömas. Man ska också kunna visa hur man byggt och ”Morsan” bläddrar i ett 80 sidor långt kompendium där allt man inte ser redovisas.
Vad kostar stereon?
– Sådant vill man helst inte …
Men är den dyrare än bilen?
Hon studsar till:
– O ja!
”Morsan” Forsell fortsätter berätta att många av komponenterna i bilen är begagnade och att allt är väldigt väl fastskruvat.
– Det är mycket pengar nedlagt, men om man inte festar eller röker och har några sponsorer så går det.