– Men nu har jag hittat en sättning och musiker som jag vill fortsätta att arbeta med, säger hon.
Sverigeturné
Mohlavyr har spelat mycket tillsammans med cellisten Klara Leanderson Andréas och slagverkaren Emelie Sjöström, som spelar vibrafon.
Klara och Emelie medverkar på skivan och på konserter.
– Jag har gjort flera spelningar tillsammans med en utav dem, men aldrig med båda samtidigt. Men på releasekonserten och kommande spelningar är båda med, berättar hon.
Mohlavyr spelar själv dragspel, gitarr och piano. Efter spelningen på East West ska hon turnera runt om i Sverige och förhoppningsvis även i övriga Norden.
– Jag hoppas att min musik ska sprida sig till våra grannländer. Min ambition är att jobba aktivt med skivan i ett år.
Hylla farfar
2012 släppte Mohlavyr debutalbumet Fish in trees på engelska. Kort därpå dog hennes farfar Bertil Mohlin. En stark person som har betytt mycket för Mohlavyr.
– Farfar var överstelöjtnant, men han var ingen typisk militär. Han gick sin egen väg och var aldrig rädd för att testa nya saker. Han började spela trumpet när han var 80 år gammal.
Mohlavyr ville hylla sin farfar med en minnessång. Men han var dålig på engelska så hon tyckte att det kändes fel att skriva en engelsk text. Därför blev det en låt på svenska, ”Ingen typisk militär”.
– Det kändes rätt att skriva på svenska. Jag kände att jag fann språket och ville skriva fler texter på svenska efteråt. Det är därför nya albumet är på svenska.
Efter Bertils död intervjuade Mohlavyr sin farmor för att bevara sin farfars livshistoria. Hon spelade in intervjun.
– När jag lyssnade på intervjun efteråt lät det som en saga, ungefär som om Astrid Lindgren hade läst in den. Grundidén var att ha med farmors röst i en av mina låtar, men jag ville använda mer av berättelsen.
Resultatet blev en musikteater som också heter Ingen typisk militär. Mohlavyr har spelat den på flera platser i Sverige, bland annat i hemstaden Nässjö.
Fann musiken på gymnasiet
Som barn drömde Mohlavyr om att bli en isprinsessa. Hon började träna konståkning som sexåring och tränade flera gånger i veckan. Men under gymnasiet slutade hon.
– Jag gick estetiska programmet och hittade musiken. Och bestämde mig för att satsa på den i stället. Men det finns flera likheter mellan konståkning och artistskap. Man tränar eller repar flera gånger i veckan för att nå målet, att åka ut på isen och visa sitt program eller gå ut på scenen för att spela inför publik.
Konst är ett annat stort intresse. Det var konsten som förde henne till Örebro, 2007 började hon på Örebro konstskola.
– Det var där jag upptäckte att jag kan kombinera konst med musik. Innan dess tänkte jag att jag måste välja om jag ska vara musiker eller konstnär, säger hon.
Mohlavyr tänker ofta i projekt och på hur hon kan utveckla och förstärka musiken genom illustrationer, målningar eller andra uttryck. Hon målar sina egna skivomslag och hade en utställning i samband med att hon gav ut sin debutskiva. Hon ska även ställa ut målningar till Krympta drömmar på Heavens Door nästa vår.
Drömma stort
Krympta drömmar består av åtta låtar med texter om allt från allvarliga händelser till triviala vardagsbestyr.
– Jag skriver ofta personligt och flera låtar har jag gjort för att processa jobbiga händelser, men jag har även en text som tar upp vardagens små bestyr, som det där diskberget som bara växer och växer, berättar Mohlavyr.
Albumnamnet har den lilla isprinsessan och farfar Bertil som aldrig slutade att vara nyfiken på livet inspirerat till.
– Barn tillåts drömma stort. När jag tränade konståkning drömde jag inte om att vinna distriktsmästerskapen utan OS-guld och det var okej, barn får ha stora drömmar. Jag jobbar med att våga ha stora drömmar även som vuxen. Jag tycker det är viktigt att man har drömmar och att man vågar följa dem.
