Podcasten Genier föddes ur Moa Gammels frustration över alla de kvinnliga röster som saknades såväl inom podsfären som det svenska kulturlandskapet i stort. I stället för att hänga på den pågående mediala diskussionen om kulturmannens roll och vad som inte fanns skapade hon med sin podcast ett forum där kvinnliga konstnärer och kulturarbetare fick chansen att ta plats och dela med sig av sina livsöden och berättelser. Förra veckan släpptes boken Genier, i vilken Moa Gammels intervjuer med dessa kvinnor samlats, redigerats och aktualiserats. I boken tillkommer dessutom ett efterord av Ebba Witt-Brattström och en ny intervju med författaren Suzanne Brögger.

Dagens ETC träffar Moa Gammel över en kopp kaffe på ett kafé nära S:t Eriksplan i Stockholm.

I boken bildar de här 14 rösterna en enhet. Man märker när man läser att vissa teman återkommer. Ebba Witt-Brattström skriver i sitt efterord att de formar en kritisk massa. Det blir tydligt att det de har att berätta om handlar om strukturer, att det inte enbart rör sig om individuella livsöden, säger hon.

Boken har fått undertiteln Samtal om konsten att äga sitt eget liv. Detta för att Moa Gammel ville skruva på och problematisera begreppet ”genier” och vem som tillerkänns epitetet.

– En person som äger sitt eget liv är någon som ser sig själv som ett skapande subjekt, någon som är autonom i sitt eget liv. Jag tycker det är intressant att omdefiniera ord eftersom begrepp lätt blir kidnappade av en viss kontext. Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg var unga under en annan tid, då strukturerna för hur en kvinna skulle vara var mer tvingande än idag. Märta Tikkanen satt och skrev bakom tv:n efter att barnen gått och lagt sig, eftersom kvinnligt konstnärskap inte räknades. De hade mycket att kämpa mot, och trots det har de lyckats, säger Moa Gammel med enfas.

Intervjuar 14 genier

Självutnämnda manliga genier har det funnits gott om i Sverige (Ingmar Bergman, Stig Larsson, Lars Norén, Ulf Lundell, Björn Ranelid, för att bara nämna några), men av de 14 kvinnor Moa Gammel valt att intervjua är det enbart en person som gått med på att titulera sig själv som ett geni. Kanske inte helt oväntat är det Gudrun Schyman. Moa Gammel tror att det manliga geniet är mer självupptaget och hänsynslöst än det kvinnliga.

– De manliga genierna har låst in sig på sin kammare, där de isolerat sig med sin vision för att skapa sina storslagna epos. Kvinnorna har fått finna ett annat sätt eftersom de har haft ansvar för hemmet och barnen. Det kanske låter lite tråkigt och som att de förminskat sig själva, men genom att inte leva som en förhöjd gestalt berikas konstnärsskapet med fler perspektiv. Genom att vara sårbar och ta in människor utvecklas man i sitt skapande, säger hon.

Först under sina sista levnadsår insåg Birgitta Stenberg att hon hade blivit en erkänd och folkkär författare. Sin sista längre intervju gjorde hon för podcasten Genier. Moa Gammel vittnar om att Birgitta Stenberg in i det sista hade en glittrande blå och nyfiken blick på livet.

Det betydde mycket för henne att vara med i min lilla podcast. Det är sorgligt att hon inte känt sig uppskattad tidigare, men kvinnliga erfarenheter har alltid avfärdats som lättviktiga. Suzanne Osten fick en blomsterbukett efter 40 år på Stadsteatern, Lars Norén fick en veckas lång festival då han avgick. Om Birgitta Stenbergs debut Kärlek i Europa skev man i DN att hon använde könet som ett checkhäfte.

”Underskattar publiken”

I samma anda fick Moa Gammel också höra från manliga producenter att ingen skulle vara intresserad av äldre kulturkvinnors livshistorier. Att programidén lät för tråkig och att lyssnarunderlaget var för smalt. Men Genier seglade upp på Itunes förstaplats och nådde omkring 500 000 lyssnare.

– Man underskattar publiken och fokuserar för mycket på att nå vissa målgrupper i stället för att bara skapa något man tror på, utifrån lust, säger Moa Gammel.

En gemensam nämnare hon funnit bland de 14 kvinnliga genierna hon intervjuat är långsiktigheten och vurmen för kollektivet.

– Ingen vågar vara solidarisk idag, ingen vågar ta striden för kollektivet och det långsiktiga perspektivet. Folk är för rädda, man tvingas frilansa och satsa på sina individprojekt. Det är sorgligt för rädsla skapar inget bra kulturklimat, säger Moa Gammel.

Själv är hon en av landets just nu hetaste och mest eftertraktade skådespelare efter SVT-succén Jordskott, hon skriver på en egen roman och håller på med ett eget filmprojekt tillsammans med författaren Karolina Ramqvist. Filmen är baserad på Hjalmar Söderbergs pjäs Gertrud, som har moderniserats och flyttats till ett ängsligt svenskt community i Hollywood. I framtiden vill hon även jobba mer bakom filmkameran och har redan varit engagerad som kreativ producent i flera filmer, däribland Känn ingen sorg. Moa Gammel gillar att ha många bollar i luften samtidigt och tycks styra sitt eget liv, men vill inte titulera sig själv som ett geni.

– Tyvärr inte (skratt). Men jag har börjat jobba mot att äga mitt eget liv. Intervjuerna jag gjorde med mina egna hjältar i podden var ju ett sätt att förstå hur de gjort, för att kunna göra det själv sedan. Jag får tusen idéer om dagen men måste förankra dem med människor som är lite mer fyrkantiga än jag för att få något gjort. Jag älskar att ha en deadline!

Anna Odell

Man måste ta en personlig risk om ett verk ska bli angeläget. Det vet Anna Odell, som från första början haft modet att lyfta fram även sina svåraste erfarenheter i ljuset. I både filmen och konsten trollbinder hon åskådaren med sin outtröttliga utforskning av sanning, fiktion och allt däremellan.

Birgitta Stenberg

Hon har alltid satt konsten främst, kastat sig utför stup och struntat i konventionerna. I gengäld har hon fått en hängiven läsekrets som aldrig sviker. Birgitta Stenberg älskade livet och livet älskade Birgitta.

Farnaz Arbabi

Farnaz Arbabi hittar det omedelbara tilltalet i allt hon sätter upp. Det blir aldrig konstruerat, alltid helt nära. Och även om humorn ständigt finns med som en avväpnande strategi är gråten i halsen aldrig långt borta.

Gudrun Schyman

Är det först när man är helt orädd som man äger sitt eget liv? I så fall har Gudrun Schyman gjort det länge. Genom alla motgångar hon varit igenom har hon rest sig, borstat av sig och gått vidare, alltid sann mot sin övertygelse. Jämställdhet är inte en åsiktsfråga, det är en kunskapsfråga.

Suzanne Osten

Hon hade en vision om att skapa ett nytt slags barnteater, en plats för experiment och fantasi, i en tid då barnteater hade enormt låg status. Idag är Suzanne Osten en helt egen kulturinstitution – och hon fortsätter att värna konstnärens rätt att förändra samhället.