”Dungeons & dragons: Honor among thieves” är baserat på rollspelens rollspel med samma namn. Vi befinner oss närmare bestämt i kampanjvärlden ”Forgotten Realms” om någon är nyfiken. Det är inte riktigt samma sak som ”Drakar & demoner”, som var en inhemsk svensk rollspelsvariant.
Hur som helst, filmen hade lika väl kunnat heta ”Fantasy deluxe” eller annat generiskt sagonamn – för här är det åka av från första till sista bildruta – med extra allt av mytologiska varelser, magiska artefakter och onda uslingar.
Filmen väger lika lätt som fjädrarna på en pilbågspil men gör heller inte anspråk på något annat. Det är helt och hållet skoj och underhållning som står på schemat och här finns noll av ”Sagan om ringens” ödesmättade ton. Men det räcker gott för sitt format.
Mitt 12-åriga jag hade helt och fullt älskat det här, men även som vuxen är det bara att släppa tyglarna och åka med en stund.
Den vältaliga och bekymmerslösa tjuven Edgin, spelad av Chris Pine – som slagit på matinécharmen till max – är tillsammans med ett brokigt gäng osannolika äventyrare på jakt efter en försvunnen relik. Men naturligtvis uppstår det hinder på vägen, saker går snett och allt trasslar till sig.
I skaran finns den mäktiga, surmulna krigaren Holga (Michelle Rodriguez), den unge, rätt värdelösa trollkarlen Simon, druiden Doric och Hugh Grants ränksmidande Forge – som ska komma att förråda gänget.
Karaktärerna känns onekligen som att ett gäng glada rollspelare har suttit och mejslat fram personligheter och färdigheter med 20-sidiga tärningar och livlig fantasi. Om jag minns de där formulären rätt så fanns det bland grundegenskaper som ”styrka”, ”smidighet” och ”intelligens” även ”karisma”.
”Dungeons & dragon” har lagt alla sina poäng på sistnämnda.
I minusspalten får vi ändå sätta intrigen. Den är väl lövtunn, även om världsliga saker som handling kan vara sekundärt i ett fullskaligt matinéäventyr. Här är fart, fläkt och humor allt – och det är vad som bjuds i cirka två timmar.
Och en jättetjock drake – det bjuds det på med.