Avantgardet är tillbaka med sitt fjärde album på lika många år. Den nya skivan, som fått titeln ”Mellan miljonprogram och Thailand”, är inspelad i en övergiven lada mitt på Öland. Fokus har, istället för perfekt ihopsnickrade popmelodier, legat på att återskapa det som bandet är så uppskattat för live: energin, bristen på ängslighet, spelglädjen och den filterlösa rocken.
– Vi kom över en lada som vi kunde hålla till i hela sommaren, så Pelle Gunnerfeldt (som stått bakom spakarna och producerat, reds anm) flyttade ned hela sin studio dit från Stockholm. Dels för att vi och alla våra gäster som medverkar på skivan skulle kunna gå och komma som vi ville, men också för akustiken. Vi ville komma åt den där livekänslan, säger Rasmus Arvidsson, som träffar Dagens ETC på Röde orm – en lunchkrog på Södermalm med nedsuttna soffor i röd skinnimitation och taffligt målade tavlor med vikingamotiv upphängda på väggarna.
Ohippa barer
Att vi ses just här motiverar sångaren, frontmannen och låtskrivaren i Avantgardet, Rasmus Arvidsson, med att det var precis den här typen av folkliga, ohippa barer han brukade hänga i, innan han lade av med spriten och knarket – ett ämne som är flitigt återkommande i hans socialrealistiska och ofta djupt självutlämnande låttexter.
– För mig har det aldrig handlat om att gå på några flashiga nattklubbar, utan det har varit sådana här ställen jag har drömt mig bort till, och där jag suttit och stirrat in i väggen. Mitt missbruk, det har inte varit så jävla vackert eller glamoröst på något sätt, utan det har varit väldigt mycket i min ensamhet.
Idag sitter Rasmus Arvidsson med en avslagen apelsinläsk och en Azteka-pizza framför sig på bordet. Alkoholen är utesluten ur ekvationen sedan 2015, då han flyttade hem till lilla småländska Nybro, från London, och tog tag i sitt band Avantgardet på allvar.
– Men jag älskar fortfarande den här typen av ställen. Det finns något vackert i att det inte existerar någon status eller flärd här inne, utan att alla är här av samma anledning, från alla samhällsklasser: för att äta och dricka! Om man vill prata med någon, eller bara sitta själv och hålla käften, det går lika bra.
Vill få folk att se
I den gräns- och klassöverskridande folkligheten vill han gärna se en koppling till sitt band, Avantgardet.
– Ja, jag vet inte hur många kopplingar det finns mellan Röde orm och vår musik, men det finns något utvecklande i det inkluderande och breda. Det jag är absolut mest stolt över med Avantgardet, det är just den där bredden, att vi lyckas dra allt från tolv- till 65-åringar till våra spelningar. Om det är något som behövs i dagens allt mer polariserade samhälle, så är det ju en plattform där folk kan komma tillsammans och mötas.
Du har ju fått en del kritik från vissa, eftersom de uppfattat dina texter som drogromantiserande. Hur förhåller du dig till det?
– Jag har fått frågan förut, men jag håller inte med, utan tycker snarare tvärt om. Mina texter är inte moraliserande, för jag anser att den största problematiken kring de här bitarna, härrör just från att man moraliserar. Det jag vill göra är bara att få folk att se att den här verkligheten existerar också, för många människor. Om någon blir provocerad av det, ja då kanske problemet egentligen ligger hos dem!