Miss Beat skapar musiker – inte tjejband

Tjejer utgör endast tio procent av musikverksamheten i svenska studiecirklar. Samtidigt visar undersökningar att det finns många fler tjejer som vill spela musik. "Av olika anledningar är det inte lika naturligt att spela i rockband som det är för en kille. Det är en norm som måste brytas", säger Sara Herou som driver projektet Miss Beat.

För sju veckor sedan var de inte medvetna om varandras existens, nu spelar Nicole Tidman, Daniella Johansson och Sofia Larsson ihop i ett band. Trots att de aldrig hade träffats tidigare funkar det förvånansvärt bra att spela ihop.

– Jag trodde att det skulle vara svårare att spela med folk som jag inte kände, säger Sofia Larsson som spelar bas. 

Genusfråga

Nicole Tidman, Daniella Johansson och Sofia Larsson är en av de tre grupperna som är med i Miss Beat. Ett projekt för unga tjejer som vill spela i band. 

Att satsa på kvinnliga musiker utan att prata om kön kan vara svårt, och att diskutera projekt som Miss Beat utan att komma in på genusfrågan är ännu svårare. Men för projektledaren Sara Herou och cirkelledaren Johanna Hasselgren handlar det till stor del om att fokusera på musiken snarare än vilket kön musikerna har. 

– Jag fattar inte varför man ska vara tjej när man i första hand är musiker, säger Sara Herou.

Politiskt ställningstagande

För när ett helt band består av kvinnor förknippas det ofta med ett politiskt ställningstagande, när ett band består av män är det sällan någon som ser det som något politiskt. Kvinnor och män spelar inte på samma villkor, det är något som Sara vill ändra.

– Varför ska man behöva vara politisk för att spela elgitarr som kvinna?, säger Sara Herou.

Tanken med Miss Beat är att ge tjejer som vill syssla med musik en plattform. Något att utgå ifrån. 

– Det är svårare för tjejer att hitta andra tjejer att spela med. Det är ett problem som vi vill lösa. Vi vill att tjejer ska synas bakom trummorna i musikvideos snarare än som halvnakna dansare åt män, säger Johanna Hasselgren som jobbar med att vägleda och hjälpa banden.

Den 15 juni är det avslutningskonsert. Då står många av de medverkande på scenen för första gången. Det är med blandade känslor som de kommer att ställa sig på scenen i A-huset. 

– Det känns nervöst men samtidigt kul, säger Daniella Johansson, som tror att hon kommer att fortsätta spela trummor även när kursen är slut.

Var nervöst i början

Nicole Tidman som har lite scenvana sedan tidigare säger att hon ändå lider av scenskräck. Konserten blir en utmaning, men jämfört med hur det var för sju veckor sedan har hon blivit mer säker på sig själv.  

– I början var det nervöst att sjunga i replokalen men det har blivit mycket lättare, säger Nicole Tidman.