BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Du sänder ut signaler med vilken bild du än tar, och jag vill vara väldigt tydlig i mina signaler. Det blir lite som en konsumentupplysning. Någon kan se en bild på mig och direkt tänka ”Åh fy fan!” och så behöver de inte ens gå in och lyssna på skivan, säger Jonas Lundqvist.
Det är en inställning som han har fått från ingen mindre än Madonna. När han var liten släpptes en dokumentär om sångerskan som han blev hårt drabbad av.
– Det märktes så starkt att bilderna och musiken gick hand i hand så himla hårt. Jag kände att det fanns en tydlighet där, att hon var så stark i sin tro på musik och bild, som jag gillade väldigt mycket. Jag vill att man ska tänka på mig när man lyssnar på mina texter.
”Ingen ville veta av mig”
I morgon släpper Jonas Lundqvist albumet ”Affärer”, ett album som handlar om transaktioner människor emellan. Att få ur sig skivan beskriver han som väldigt lätt.
– Jag gjorde den på typ tre månader. Jag hade... alltså gud det här är så jävla kliché. Men jag hade en väldigt stark känsla, och jag har bara valt att gå på den. Det har bara kommit såhär, säger han och knäpper högt med fingrarna.
Att gå på magkänslan och att inte överanalysera sina infall är centralt i Jonas Lundqvists skapande. Det finns så mycket annat som behöver eftertanke för att skötas, men i musiken och i sitt bildspråk vill han vara helt fri att gå på sin intuition. Så har det dock inte alltid varit. Arbetet med förra albumet, ”Vissa nätter”, blev en vändpunkt.
– Den var så himla svår att få ihop. Jag skickade runt demos som ingen ville höra, ingen ville ens veta av mig, berättar han.
– Då tänkte jag att jag har ju två sätt att se det här på. Antingen kan jag känna att jag är helt fri att göra precis vad jag vill. Eller så kan jag bli jävligt deppig. Jag valde att tänka att det var något fantastiskt och att jag inte har något att förlora.
Pressen tar bort kreativiteten
Den konstnärliga friheten har han också sitt arbete att tacka för. Till vardags driver han tennisklubben TK Örnen i Stockholm. För lyssnarens skull menar han att fler musiker borde skaffa sig ”riktiga” jobb vid sidan av.
– Men jag menar det verkligen inte på något kaxigt sätt, eller att folk är dåliga. Men det är svårt att vara musiker i dag. Det är alltid på håret och det kan ta bort lite av kreativiteten. Det kanske skulle göra mångas konstnärliga verksamhet gott att inte ha den ständiga pressen.
Jonas Lundqvist berättar att han spelar tennis omkring 20 timmar i veckan. Eller som han själv uttrycker det:
– Jag spelar i alla fall så mycket att min kropp ser bättre ut än alla andra rockmäns över 30 i hela Sverige genom tiderna någonsin.
Men han konstaterar också att han är en riktigt dålig förlorare på tennisbanan, även om han på senare tid har lärt sig att kontrollera känslorna.
– Du kommer aldrig se på mig att jag är en dålig förlorare. Det handlar om att jobba ner mot ett nolläge där du själv nästan inte existerar. Det går att se på professionella tennisspelare att när en match är över så är det som att de kommer tillbaka till liv.
Hur är det i jämförelse med en konsert?
– Det är väldigt lika faktiskt, det är en sorts flykt från hela ens jag. Vilket är helt underbart.