Jag trodde inte att du rökte”. Säger jag när Nina Björk tar fram cigaretten och tar ett bloss från den. Jag är inte den enda som tror saker om henne, genom åren har många antagit vad hon egentligen menar, dragit egna slutsatser, och kritiserat henne. Som i dagisdebatten där flera ledande feminister anklagade henne för att vara konservativ. Eller för krönikan om skitdrömmar där hon skrev om en medelklass som sluter sig inåt, och med sjuklig besatthet ägnar sig åt att renovera och inreda hemmet, alltmedan världen rasar samman.
Nu har hon kommit ut med en ny bok, Drömmen om det röda – Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek. Innan vi sätter oss ned säger Nina Björk att det är jobbigt att vänta på reaktionerna på boken. Även om hon inte borde bry sig. Och vi kommer direkt in på Stockholms kulturliv; att vara mitt uppe i det, och att hela tiden behöva förhålla sig till massa åsikter som cirkulerar i kulturbubblan.
Är det skönt att inte bo i Stockholm?
– När jag bodde i Stockholm var jag anställd av DN Kultur. Då umgås man bara med kulturmänniskor, speciellt eftersom jag inte hade några barndomsvänner eller vänner från andra sammanhang. Det blir så viktigt med vad andra skriver och tycker. Jag blev ängslig av det där, det var som att det satt fler människor på axlarna när jag skrev. När man är inne i det där tror man att alla bryr sig, och föregår reaktioner, om jag hade bott här hade jag varit tvungen att förhålla mig till massa åsikter.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Är du mer fri i ditt intellektuella tänkande nu?
– Absolut. Men jag vet inte vad som beror på Stockholm, eller att jag är äldre och säkrare eftersom jag har hållit på längre. Från början ville jag vara fin, som Horace Engdahl. Nu vill jag vara som Göran Greider. Det är mer jag.
Jag hörde intervjun med dig med som Eric Schüldt gjorde i 60 minuter. Han sa att han var rädd för dig innan ni träffats?
– Det är jättemärkligt att någon skulle vara rädd för mig. Jag är snäll och rätt så konflikträdd. Det är nog för att jag tycker något tydligt, och för att jag är sträng i den linje jag driver.
Ser du något hopp i den politiska organisering som finns i dag?
– Jag vill tro att det är möjligt att dra det lite åt ett vänsterhåll. Som när Stefan Löfven höll talet om att ”Mitt Europa bygger inga murar”. Sedan gjorde man det ganska snabbt ändå, men för första gången på jättelänge mobiliserade hela Sverige kring en fråga som var så viktig, att inte slänga ut flyktingar. Tänk om Vänsterpartiet och sossarna hade skapat en berättelse, om man hade pratat om motståndsrörelsen under andra världskriget, och heroiska händelser i det förflutna. Detta var en möjlighet som inte ens prövades.
Det är svårt att klumpa ihop dig med en viss gruppering. Du har alltid haft en egen röst, även om din röst också bär upp till exempel feminism.
– I min avhandling pratade jag om kropp, på den tiden var det ingen som pratade om kropp. Jag mötte viss kritik för det. I Arena var det någon som skrev att jag var ”samtidens mest konservativa filosof”. Nu säger alla kropp. Nu använder inte jag det längre. Min jargong är inte anpassad efter dagens vänster eller feministsnack. Men när Under det rosa täcket kom var det jättemånga som kände att ”äntligen säger du något jag har gått och tänkt länge på men inte har förmått definiera”. Samma sak med Lyckliga i alla sina dagar.
Du har kritiserat att skilsmässan skulle göra en kvinna mer lycklig ...
– Jag retar mig på att det skulle vara radikalt med skilsmässa och att man är en modig person som går mot tidsandan. Är det något det är så är det slit och släng. ”Vad tjänar jag på saker? Om det inte ger mig något är det dags att gå vidare”. För mig är detta tänket väldigt i linje med tidsandan.
I dagisdebatten skrev en del feminister att du var biologist. Rätt hårda ord?
– Kvinnor kände sig angripna istället för att tänka: ”Märker ni att vi måste jobba mer och mer, och märker ni att det inte anses viktigt att vara med barn”. Jag blev jätteledsen för det var så många feminister som tyckte illa om mig. Nu har jag insett att det inte var så konstigt. Även om den feminismen inte skulle erkänna det, så strävar den åt samma saker som mannen: karriär, pengar, kostym, full kalender. Den feminismen ser det inte som förlust att barnen är borta från sina föräldrar. Det är inte min feminism.
Vad tycker du om feminismen i dag?
– Det finns inga rakt revolutionära frågor som feminismen kan driva då den är inställd på könsfrågan.
Feministiskt initiativ är ett parti som ser feminism som ideologi, och inget som man applicerar på en ideologi. Jag tänker att det är därför partiet inte säger att det är höger eller vänster, att feminismen har ersatt den skalan?
– Rutavdragsfrågan, är den inte svår om man inte är antingen liberal feminist eller socialistisk feminist? Antigen så tycker man det är självklart att vissa kvinnors liv är viktigare och man ska få skattemedel för att andra oviktiga kvinnor ska ta hand om ens hem. Eller så är man socialist och ser det som självklart att vi inte ska subventionera rika för att de ska slippa städa. Om man inte har en grundideologi baserad på höger-vänster blir sådana frågor svåra att ta ställning till.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I senaste boken frågar du dig: ”Vad kan en normkritisk feminism vilja?” Du skriver, att du i dag tillhör den lilla grupp av feminister som inte tycker normer är onda per definition och tar upp Rosa Luxemburg som normbrytare.
– Hon var normbrytare eftersom hon inte levde ett vanligt kvinnoliv på den tiden. Om hon hade levt ett traditionellt kvinnoliv hade jag inte läst henne för hon hade inte skrivit något. Men om hon är normbrytare eller inte är inte det viktiga. Det finns en liberal slagsida i att vara emot normer, inget är bättre eller sämre.
Jag har alltid undrat, hur orkar du ständigt hålla dig så lugn i debatter? Du presenterar en idé men jag upplever sällan att du går i polemik?
– En sak som jag aldrig vill göra är för att säga: ”Du är dum för att du är ...” I så fall du är dum för att du gör så eller tycker så. I övrigt är jag konflikträdd och kan inte dänga till. Men jag gillar texter där man känner tryck underifrån, att någon har en affekt som färgar helheten.
– Blir sällan arg.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
... senaste gången hon blev glad:
– På tåget upp hit. För då var det en man som skulle flytta själv till Småland med sina barn och var orolig, så började han prata med en kvinna och de pratade hela resan. Och man kände nästan att kanske han var den som ville prata mest. Men det var ett samtal, inte bara hon som frågade. Som i Åsa Beckmans krönika, som var väldigt bra. Det var ett mänskligt möte som gjorde mig glad.
