Erik Adelsohn: ”Min guru är på mina föräldrars sida”

Vi träffas på Djurgården i Stockholm en mulen marsdag. Erik har själv valt platsen. Här, några stenkast från Strandvägen där han växte upp med sin syster och sina föräldrar som båda var moderata topp-politiker, gick han först i Montessori-förskola och sen på Djurgårdsskolan. 

– Det var som en byskola, vi var bara 20 elever och årskurserna 1-3 gick alla i samma klass. Jag är jättetacksam för att jag fick en sådan lugn start i livet, säger Erik Adelsohn och klättrar upp i bokträdet som han klättrade i på skolrasterna.

Han har mest ljusa minnen från sin barndom. Sommarkvällar på klipporna vid familjens hus på Västkusten, leksakerna som hans mamma köpte till honom, fotbollsträningen med kompisarna.

– Jag har haft en väldigt bra uppväxt. Mina föräldrar är visserligen inte perfekta, men de har alltid gjort sitt bästa. Jag har varit frisk, alltid kunnat äta mig mätt, haft hela och rena kläder. Inget materiellt har någonsin fattats mig.

Så hur kunde en person med så idyllisk barndom ändå bli deprimerad? 

Den frågan ställde sig Erik Adelsohn när han som 29-åring, med en civilingenjörsexamen från Lunds universitet, en lovande karriär inom fastighetsbranschen och ett privatliv med mycket fester och tjejer, insåg att han gått in i en depression. 

Hans båda föräldrar hade lyckats karriärmässigt, alla människor i hans omgivning var framgångsrika, och pressen han kände att också lyckas hade till slut orsakat psykiskt lidande, konstaterade Erik. 

– Då kunde jag inte förstå hur jag som haft det så bra mådde så dåligt. Men idag, tack vare min guru Master Vimal, har jag förstått att en privilegierad bakgrund också är en belastning.

På vilket sätt menar du att privilegier är en belastning?

– Alltså alla människor blir dömda på olika sätt, men som privilegierad får man utstå en viss typ av dömande. Först säger folk ”du är mer än alla andra” och sen säger de ”du ska inte vara mer än andra”. Jag tänker på när jag som sjuåring går och håller pappa i handen och får ta emot alla de här hatiska projiceringarna. Det har skapat en oförklarlig skräck hos mig som jag kämpar med än idag.

Erik tror idag att han blev deprimerad för att han inte kunde leva upp till den bild som andra hade projicerat på honom, och att beroendet av att få omvärldens bekräftelse till slut blev för tungt.

– Folk har sagt att jag har ”the shit”, men inte för att jag har gjort någonting egentligen, utan för att min pappa har det.

Att vara son till Ulf Adelsohn – som förutom att vara lyckligt gift, har en stor familj, varit både moderatledare, minister och landshövding och dessutom utstrålar att han verkligen älskar livet – verkar inte ha varit helt lätt.

Både i sin självbiografiska bok ”Lärljungen – en upptäcktsresa genom tantra och celibat” och i SVT:s dokumentärfilm ”Holy Fuck” om tantrasekten TNT som nyligen hade premiär återkommer Erik Adelsohn till hur det har varit att växa upp i sin power-pappas skugga.

– Det har inneburit mycket mer prestationsångest än om jag inte hade haft en så glorifierad person att jämföra mig med. Samtidigt är pappa den person som varit bäst på att omfamna mina livsval. Han fick jättebra kontakt med min före detta tantramästare Alex Vartman och har en väldigt fin relation till min nuvarande guru.

Du har misslyckats med ditt fadermord alltså?

– Jag tror inte ens att jag försökt att döda min pappa symboliskt. Den ultimata fadersprotesten skulle kanske vara att leva som en hippie på stranden, jobba tre timmar i baren varje dag och surfa resten av tiden. Det skulle vara så långt ifrån min uppväxt man kan komma. Nu finns det ju ändå delar av mitt liv som påminner om var jag kommer ifrån.

Jag har en tendens att bara se det ljusa och minnas det som var bra.

Men tillbaka till tiden när Erik som 29-årig vd för ett stort fastighetsbolag insåg att han var deprimerad. 

Han fick tips om en psykiater som också var psykoanalytiker och gick till honom flera gånger i veckan i tre år. Det kändes visserligen bra att prata igenom barndomen, föräldrarna, flickvännerna, stressen och prestationsångesten, men Erik började känna en viss frustration över att det aldrig tog slut.

Hur många analyser behövde han innan han skulle förstå meningen med livet? Den akuta depressionen var borta, men tomhetskänslan fanns kvar.

Men en kväll, när han promenerat hem till lägenheten på Sibyllegatan från det fina kontoret vid Östermalmstorg, fick Erik plötsligt ingivelsen att öppna självhjälpsboken han fått av en kompis när han var som mest deprimerad: ”Power of now” av Eckhart Tolle. 

Den förändrade Eriks liv. Han började intressera sig för österländsk filosofi, meditera och träna yoga. Han åkte på Osho-läger i Brasilien, tog ayahuasca i Perus djungler, och började praktisera tantra. Han lärde sig att ge tjejer tantriska helkroppsorgasmer och att jobba med kundalinienergin, som enligt tantriker är en livskraft som ligger slumrande i människans underliv och som man kan väcka till liv genom andningskontroll och sexuella tekniker.

Sedan träffade han Alex Vartman, grundaren av rörelsen The new tantra (TNT), och nu är vi tillbaka i den där aprilkvällen 2014  när Erik Adelsohn är på sin livs första ”Slampkväll” på Skeppsuddens kursgård vid Vättern.

Det blev starten på en två år lång resa in i den mörka tantrans värld, där Erik och de andra TNT-medlemmarna genom hårt sex, psykisk och fysisk förnedring, kontroll och upplöst personlighet till slut skulle nå ”upplysning och total frihet”.

Det var i alla fall vad den auktoritära ledaren Alex Vartman påstod, och för att sprida sitt budskap och värva fler till sekten gjorde han nepobabyn Erik Adelsohn till inofficiell talesperson.

– Alex såg att det fanns potential i mig med min bakgrund som politikerbarn och massa bra kontakter i affärsvärlden. Mitt ego fick en riktigt kick av det. 

Han kände sig utvald och startade bloggen ”Babyface, the spiritual brat”.

Jag får faktiskt en osoft känsla i kroppen nu

Dokumentären ”Holy fuck” som nyligen hade premiär på SVT skildrar tantrasekten TNT:s uppgång och fall. Den målar upp en skrämmande bild av en manipulativ, våldsam sektledare som bryter ner människor, tvingar dem att gå över sina sexuella gränser och uppmuntrar dem att ta droger. En kvinna blev fistad tills hon blödde, en annan penetrerad när hon var medvetslös, enligt en före detta sektmedlem.

I Eriks bok ”Lärljungen – en upptäcktsresa genom tantra och celibat” som kom ut redan för fem år sedan framstår däremot ledaren Alex Vartman som empatisk och snäll. Till och med när Erik berättar att han ska överge honom för sin nya guru Master Vimal tar Alex det jättebra. 

Kontrasten mot vad andra före detta medlemmar berättat, är stor.

Var Alex Vartman extra schysst mot dig, eller är du rädd för att bli stämd om du skriver något negativt? Han har ju hotat andra med stämning.

– Jag var inte rädd för att bli stämd, och när jag skrev den här boken hade jag fortfarande kontakt med Alex. Men jag tror att jag har en liten defekt, och det är att jag har en tendens att bara se det ljusa och minnas det som var bra. Nu i efterhand kan jag se att mitt minne nog var lite selektivt positivt när det gäller TNT.

När han deltog i inspelningen av ”Holy fuck” och pratade om sin tid i sekten framför SVT:s filmkameror tyckte Erik Adelsohn att det kändes ganska bekymmersfritt. 

Men när han fick se den färdiga produktionen hände något. 

Han kom i kontakt med känslor han förträngt.

– När jag hörde Alex röst och alla andra före detta medlemmars syn på det vi var med om kände jag ”oj, det finns ett lager av vrede och avsmak inom mig som bubblar upp nu”. Jag har verkligen förstått nu hur manipulerade vi alla var, och för varje år som går har jag blivit mer och mer kritisk till det som hände. Jag får faktiskt en osoft känsla i kroppen nu, bara genom att prata om det.

Jag var inte kåt när jag skrev.

Kanske var det inte en slump att Erik drogs till en sekt där just sex stod i centrum. I hans självbiografiska bok är det tydligt att sex alltid har varit ett centralt tema i hans liv, både innan och efter tiden i TNT. 

 Jag undrar om det inte kändes utelämnade att skriva om sina sexuella erfarenheter så explicit.

– Nej, det är verkligen med en helt neutral känsla jag skriver om sex. Jag var inte kåt när jag skrev, och jag försöker inte heller hetsa upp läsaren. Min första version var tusen gånger värre, min guru hade sagt att jag inte skulle censurera mig själv, så jag bara körde på. Jag skäms nu att jag lät någon läsa den versionen, säger Erik och skrattar.

Det finns framförallt en sexscen i boken som är svår att glömma.

Erik har, efter ett förslag från sin guru, levt i celibat i nästan ett år och det fattas bara timmar innan han ”får” bryta det.  Han tänker som en besatt på hur och med vem han ska ha sex med första gången efter året i avhållsamhet, men landar till slut i ett runkmaraton: ”Efter tre dagars försök att undvika sexscenerna som utspelade sig i mitt inre, bestämde jag mig för att gå i andra riktningen”. 

Årsdagen av sitt senaste ligg utropar han till ”masturberingens dag”. Han skriver: ”denna högtidliga dag onanerade jag precis som på den ’gamla goda’ tiden innan tantran och fantiserade fritt om alla de tjejer som dykt upp i mitt medvetande”.

Varför ville du ha med den här scenen?

– Haha, för att det var så kul. Jag minns att jag skrattade högt när jag skrev den. Hela sista månaden av celibat var jag så jävla kaxig, min nya identitet var att jag inte behövde sex längre. Men sen kunde jag inte sova på hela natten till min årsdag av celibatet, jag var så jävla stissig, så då tänkte jag ”då testar jag väl att runka då”.

Hans pappa Ulf har läst hela boken, men till sin mamma Lena Adelsohn Liljeroth gjorde han läsanvisningar för att skydda henne från saker han visste att hon inte vill läsa om. Sex och droger till exempel.

– Hon fick en lista på sidor hon skulle undvika, så hon har väl läst en tredjedel av boken tror jag, säger Erik.

Jag tänker mycket på två mansrörelser som vuxit de senaste åren när jag läser din bok. Nofap-rörelsen, som vill sluta runka, och incelrörelsen, som lever i ofrivilligt celibat. Varför tror du män håller på så mycket med frivilligt och ofrivillig celibat, att ha sex utan att ejakulera, att inte onanera?

– Jag har inte hört talas om de rörelserna. Men jag tror att vårt samhälle generellt har en väldigt snedvriden sexualsyn, det finns så mycket skam och rädsla kring sex. Jag tror också att både kvinnor och män skadas av porrkulturen vi växer upp i.

Fast de här rörelserna består ju mest av män. Vad säger det om att vara man i vår tid?

– Att det är väldigt svårt. Jag tror inte ens att vi vet vad det är att vara man idag. Men jag har fått glädjen att ta del av den dialog som min pappa och min guru har haft om det ämnet. När pappa hälsade på i vårt tempel i Malaysia förra året frågade han min guru Master Vimal om kvinnor är bättre än män.

Varför undrade Ulf Adelsohn det, vill jag veta.

– För att han tycker att män är de som står bakom alla krig, allt våld och allt elände i världen, säger Erik.

– Master Vimal höll delvis med pappa och menade att vi idag förlorat synen på vad en äkta man är. Istället har vi ett mansideal där man ska vara brutal, ha mycket muskler, tatueringar, se farlig ut. Alla män ska vara alfahanar som dominerar andra och är störst, bäst och vackrast.

Vad är en äkta man då, enligt dig?

– Det är en far, en beskyddare, en bror. Någon som sätter sig själv lite åt sidan för att se till allas bästa, som skyddar sin stam och ser till att alla är trygga och har det bra. 

Enligt hans nya guru behöver kvinnor också återknyta till sin omhändertagande sida. De behöver kunna ”hålla ett liv”. Han säger att sex av tio som föds till flickor blir vuxna kvinnor som kan hålla något, men bara en av tio som föds som pojkar blir riktiga män.

Var Master Vimal har fått statistiken ifrån och hur man mäter den, kan inte Erik svara på, men att pojkar misslyckas i större utsträckning när de växer upp håller han fast vid.

– Som ung kille måste man bli initierad av andra män i hur man beter sig hederligt och lära sig att se till allas bästa, inte som det verkar vara idag där allt är typ ”här kommer jag och tänker slå mig fram”. Alltså jag älskar själv fotboll och hockey från början, men jag har svårt för den här grejen att det bara är snubben som har gjort mest mål som blir hyllad som hjälte, istället för att se till helheten och alla andra som är med och anstränger sig. Någon har ju fan klippt det där gräset som man springer på när man spelar fotboll!

Det är intressant att du tar upp det här med omtanke. Många som söker efter livets mening och är ute på andliga resor hittar meningen i att hjälpa andra. Hur kommer sig att det aldrig var ett alternativ för dig, att till exempel jobba som volontär och hjälpa människor i nöd?

– Alltså jag är ju präst i Amman-templet, vilket är ett obetalt arbete, och stöttar några projekt i Malaysia. Men jag är inte direkt den som är där och jobbar 40 timmar i veckan. 

I sin bok berättar Erik om när han på en TNT-kurs skulle konfronteras med sitt eget ego och avslöjar sin mörkaste hemlighet i ett dokument som överlämnades till ledaren: ”Jag tyckte mig sakna genuin empati för och omtanke om andra människor. Ärligt talat fanns det något inom mig som inte riktigt brydde sig om andra, som om andra var resurser främst menade att hjälpa mig till det jag själv ville ha.”

– Det där var mitt självmaximerande ego som talade, men det har förändrats. När jag väl gör något konkret för andra, som att hjälpa barn i förorten med läxor till exempel, så har det varit jättekul och jag känner verkligen att jag får kontakt, säger Erik.

Han känner en del människor som hjälper till på pappret. Några verkar göra det friktionsfritt och vara genuint glada för det, medan andra mest verkar göra det av moralisk plikt och är väldigt måna om att berätta det för omvärlden, enligt Erik.

–  Själv är jag väldigt mån om att leva sant och inte bara ha en ”idé” om att jag gör någonting för någon annan. Jag vill att det ska födas av sig själv, och jag tycker att det går mer åt det hållet. För varje år så blir det mer naturligt för mig att jobba med saker där jag inte har någon egen vinning.

Det kanske hörs på mitt sätt att prata att jag är från överklassen

Idag tillbringar Erik Adelsohn den största delen av sin tid i templet i Malaysia och bor hos sin guru i ett hus med 29 sovrum. Tillsammans planerar de att bygga ett retreatcenter i Medelhavet. Några gånger om året kommer han till Sverige för att träffa familjen och jobba med fastighetsinvesteringar i sitt aktiebolag. Han sitter i sammanlagt fyra bolagsstyrelser, äger ett hus, en motorbåt, en bil, och flyger över halva jordklotet minst två gånger om året.

”Visst skulle jag kunna leva som munk och på allmosor, men jag är född till brat”, har du sagt i en intervju. Är överklass-livstilen något du vägrar göra avkall på?

– Nej, eller den större delen av tiden går jag ju runt i prästkläder i ett tempel. Att jag är född till en brat betyder ju bara att jag kommer därifrån, inte att det är min slutdestination. Häromdagen när jag träffade en tjej började vi leka med dialekter, jag härmade bland annat en ”god gubbe i hamnen” på göteborgska och en kåt skåning, och då sa hon ”du är ju tio personer i en och samma kropp”. 

Du är en social kameleont?

– Ja, och det kanske hörs på mitt sätt att prata att jag är från överklassen. Men jag rör mig mer och mer bort från det och försöker istället gå ut och in i roller. Som nu när jag blir intervjuad tar jag en roll, sedan om jag träffar min gamla mormor tar jag en annan roll, träffar jag några invandrarkids i en förort så tar jag en tredje roll, och när jag är präst i Amman-templet tar jag en fjärde roll. Jag tror att alla har förmågan att vara kameleonter om vi inte känner att vi måste vara lojala med den bilden av oss själva som vi fick när vi växte upp.

Erik Adelsohn lever inte längre i celibat och hans föräldrar frågar fortfarande ibland när han ska träffa en tjej och bilda familj. Han säger att han är öppen för kärleksrelationer, men kanske inte på det traditionella sättet.

– Jag vet inte om barn eller en romantisk tvåsam relation är för mig. Men absolut skulle jag kunna tänka mig att leva med någon.

Sex spelar mindre roll idag och är något som Erik försöker ha så lite idéer om, som möjligt. 

– Problemet med idéer och etiketter är ju att vi ofta missar vad vi egentligen håller på med. Om jag till exempel ska ha sex med någon som jag hoppas att det kan bli någonting med, och så har jag massa idéer som jag har fått från porrfilmer eller tantrakurser och hon har idéer som hon har hört på ett yogaläger och läst i en bok, och så ska de här idéerna mötas! Det hör man ju själv att det inte kommer bli så intimt och naturligt.

Du citerar din guru Master Vimal i boken. Han säger att problemet med sex är tillgången och att det djupaste traumat är att vilja ha sex, men få nobben av den du allra helst vill ha det med. ”Den mer primitiva delen av hjärnan tolkar det som en död, vilket kan få folk att göra alla möjliga galenskaper.”

Känner du igen dig i den beskrivningen?

– Ja, alltså det är ju vår reptilhjärna som agerar så. Mina gener säger ”jag vill ha dig”, och om du då säger nej så upplever mitt system det som att ”shit, jag kommer inte fortplanta mig, jag kommer dö.

Det låter mer som anknytningsproblematik tycker jag, att man blir som det lilla barn som är beroende av sina föräldrar för att överleva?

– Ja, det kan vara det också. När man blir lämnad är det både reptilhjärnans fortplantningsinstinkt och såret av att man inte har blivit älskad villkorslöst av sina föräldrar som kickas igång. Det är det för övrigt väldigt få som har blivit.

Har du blivit det?

– Ja, fast det har ju varit många stunder när jag kanske skulle ha behövt dem, men de inte har haft tid eller möjlighet att vara där.

Erik Adelsohn blir tyst en stund innan han fortsätter.

– Master Vimal har hjälpt mig att förstå att jag är älskad av dem. Han är verkligen på mina föräldrars sida.