En sårad dröm öppnade på moderna Museet i Malmö förra helgen. Utställningen består av målningar, skulpturer, installationer, filmer och poesi med migration som ett gemensamt tema. Det är tio konstnärer som medverkar, där några är professionella konstnärer sedan tidigare medan andra för första gången har uttryckt sig i färg och form.
Det som ledde fram till utställningen började som en serie träffar för migranter från olika länder. Träffarna gjordes i regi av Individuell människohjälp inom ett projekt som kallas S.A.Y, vilket står för stories, art, you. Gruppen med flyktingar har träffats regelbundet på olika platser i Malmö sedan 2013 och har vid sina möten samtalat om sina erfarenheter och insikter.
– Vi har pratat mycket om de goda saker vi har gemensamt oavsett varifrån vi kommer. Att vi alla har en längtan efter frihet och en vilja att kunna uttrycka oss fritt, säger Besheir Nwofal, som kommer från Syrien där han arbetade som konstnär.
”Huset är drömmen”
Lusten att också uttrycka sina erfarenheter konstnärligt var naturligt för några av deltagarna, medan det för andra växte fram efterhand.
– Jag kände först att jag inte kunde bidra med något när det gäller skapandet. Men så började jag att rita och efter en tid växte lusten att berätta genom att skapa något och jag började också göra andra saker, säger Samah Al Abboodi från Irak.
På utställningen har hon skapat en installation som består av tre objekt, en klädd stol, en galge och ett miniatyrhus. Hon berättar om sina tankar kring verket, där stolen står får dem som har makten men inte lyssnar eller ser sina medborgare.
– Huset är drömmen jag hade när jag levde i Syrien, om att jag en gång skulle få äga mitt eget hus. Jag fick inte det. I dag är huset drömmen jag fick lämna bakom mig för att i stället fly till Sverige, berättar hon.
Poesi som uttrycksmedel
För Shaza Albatal, palestinier som tidigare har bott i Syrien, var orden och poesin hennes uttrycksmedel sedan tidigare. På utställningen deltar hon med film, poesi och skulpturer.
En stor del av utställningen består i Besheir Nwafals målningar, en serie som har fått namnet Syriska ansikten, och som alla har människoansikten eller kvinnor i helfigur som motiv.
– För mig är kvinnorna de äkta hjältarna i kriget. De är de som lider men som aldrig blir omnämnda när man i efterhand berättar om det som sker. Det är också kvinnorna som kanske aldrig når fram till någon riktig frihet. Men de kvinnor jag målar är inte individer utan kan också ses som representanter för de allmänmänskliga, förklarar han.