Vårt synfält är begränsat. I värsta fall ser vi inte längre än vår egen näsa räcker. Det här vill Örjan Nyström vill hjälpa oss med, framför allt genom att få oss att se andras arbete. Nyström har en bakgrund som förtroendevald inom Statsanställdas förbund/Seko och som utredare vid LO i Göteborg. Nu har han samlat och bearbetat tidigare publicerade texter och givit ut dem i bokform; ”Arbete, lärande, jämlikhet” (Bokförlaget Korpen). Det är teman som Nyström ägnat större delen av sitt skrivande liv åt. Han vet bättre än de flesta vad han skriver om.
Med utgångspunkt i arbetet och hur det värderas behandlar Nyström begreppen meritokrati och meritokratism. Det är ju ett samhälle byggt på meriter som borgerligheten i franska revolutionen ställer mot ett feodalt privilegiesamhälle. Även den framväxande arbetarrörelsen såg detta meritokratiska samhälle som ett framsteg.
Men det ska snart visa sig att detta meritokratiska samhälle också har en självklar udd riktad mot de lägre klassernas okultur och okunnighet och inom arbetarrörelsen har det alltid funnits en ambivalens i inställningen till meritokratin. ”En meritokratisk prestationsprincip har levt i växelverkan med en solidarisk jämlikhetsprincip”, säger Nyström. För när det kommer till kritan: vad är meriter?
Ingen ifrågasätter att elektrikern, ingenjören, läraren eller läkaren ska ha bestämda meriter, men hur ska dessa meriter värderas och vägas mot varandra? Är vissa meriter mer värda än andra? Är det bara formella skolmeriter som räknas? Hur ska relationen se ut mellan lön och meriter? Detta är i grunden filosofiska och etiska frågor som inte har några självklara svar. Men i vårt samhälle har frågorna i praktiken fått ett givet facit, vilket vi kan avläsa i taxeringskalendern.
Nyströms poäng är att befintliga inkomstskillnader inte har särskilt mycket med meriter att göra utan är ett uttryck för det som han kallar meritokratism, vars centrala element är ett överskattande av formella meriter. Meritokratismen har blivit ett försvar för ojämlikhet och privilegier som inte har ett dugg med reella meriter att göra. Detta tänkande har blivit till en grundbult i det borgerliga samhället. ”De däruppe är ju så rika för att de är så duktiga och har så många meriter, och de därnere är så fattiga för att de saknar meriter och inte vill anstränga sig”.
Nyström redovisar perspektivrikt den roll som professioner och kunskap fått i vårt moderna samhälle. Just nu med den nya regeringens brutala politik kan vi se vikten av att det finns professionella som reagerar. På område efter område framförs kraftfull kritik mot högerregeringens dåligt underbyggda politik.
Slutligen tar Nyström upp det som för honom är en huvudkritik mot dagens vänsterrörelse, nämligen att den ägnar sig åt fördelningspolitik och försummar det produktionssystem som bör stå i centrum för en socialist. Det är lätt att hålla med Nyström om att det finns idealistiska överslag inom vänstern, men när han själv ska presentera den förnyade produktivitetslinje som han ser som ett nödvändigt alternativ blir han ganska vag. Detta fråntar inte faktumet att han här är inne på ett område som borde vara centralt för alla socialister: om vi inte klarar av att innovativt modernisera produktionen kommer vi inte ha något att fördela.
Det är också i produktionen som de hierarkier som är grunden för ett ojämlikt samhälle ofta finns cementerade. Dessa relationer på arbetsplatser och i samhället kan inte reduceras till ekonomi utan är uttryck för en komplicerad verklighet som en ofta ”inskränkt ekonomisk vetenskap osynliggjort”, enligt Nyström.
En mycket god början för att förstå denna verklighet är att läsa Nyströms bok.
