Om en månad döps prinsessan Madeleines dotter Leonore i Drottningholms slottskyrka. Hovets informationsavdelning är nedringda av journalister från hela världen som vill bevaka händelsen. Madeleine själv har varit mycket aktiv på Facebook och Twitter efter födseln. Hon har delat med sig av väl utvalda nyheter och bilder på dottern.
– Jag tycker att det verkar finnas tydlig generationsskillnad i kungahusets mediehantering. Det märks att sociala medier är mycket mer naturligt för Victoria och Madeleine. Kronprinsess-paret har varit särskilt duktiga och proaktiva. De bestämmer att nu är det dags för barnbilder eller en liten film från Haga, säger Kristina Widestedt, som forskar om mediebevakningen av det svenska kungahuset och är doktor i journalistik vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet.
Ingen kritisk granskning
Hon anser att svenska medier aldrig ägnat sig åt kritisk granskning av kungahuset i någon större omfattning. Gulliga bebisbilder på Facebook och harmlösa nyheter på Twitter gör knappast situationen bättre. Istället väljer journalister allt oftare att använda material som kungahuset själva valt ut och spridit genom sociala medier. Kristina Widestedt hade hellre sett en omvänd utveckling.
– Jag tycker att man borde fokusera mer på vad de faktiskt gör och vad det är för verksamhet som pågår. Granskning behöver ju inte alltid betyda att man har ett polemiskt eller kritiskt syfte, utan mer att man faktiskt tittar på verksamheten som ju delfinansieras av oss skattebetalare, säger Kristina Widestedt.
Ulf Johansson, programchef för riksnyheter på Sveriges television, är inne på samma spår. Han säger att frågan om kritisk granskning av kungahuset diskuteras mycket på SVT.
– Det finns ett intresse kring det som händer i kungafamiljen och den rutinmässiga bevakningen blir ganska okritisk. Vi tycker att det måste vägas upp med kritisk bevakning. Ett exempel är dokumentären om kungens gods som blev väldigt uppmärksammad, säger Ulf Johansson.
Det var för knappt ett år sedan som SVT avslöjade att skattebetalarna fått betala nio miljoner kronor när kungen lät renovera Stenhammar slott, trots att han enligt arrendekontraktet skulle stå för kostnaden själv. Hovet tillbakavisade dock uppgifterna och hävdade att renoveringen inte stred mot avtalet. Ulf Johansson håller med Kristina Widestedt om att kungahusets aktivitet i sociala medier kan vara problematisk ur ett journalistiskt perspektiv.
– Det är inte unikt för kungahuset utan en metod som allt fler organisationer och institutioner använder för att sprida och ha kontroll över material. Det finns tillfällen då vi använt oss av exempelvis videos från kungahuset på vår webb, eftersom det är vad som finns tillgängligt. Som journalister vill vi alltid hellre ha eget material så det är klart att det påverkar oss. Det kan definitivt bli problematiskt, säger Ulf Johansson.
Betyder inte det att journalister måste ta ett ännu större ansvar för källgranskning?
– Det har vi alltid ett ansvar för och inte bara när det gäller kungahuset. Vi försöker alltid värdera material som sprids. Inte bara om det är nyhetsmässigt utan också om det har något propagandasyfte eller annat underliggande syfte.
Duktiga på mediehantering
Kristina Widestedt tycker att kungahuset överlag är duktiga på mediehantering. Ett exempel är avslöjandena om drottningens far Walther Sommerlaths kopplingar till nazismen.
– Det är bra och gedigen research, sedan presenterar man den och kommer inte längre. Historien tuggas om i andra medier men drivs inte vidare. Det beror delvis på att hovets sätt att bemöta kritik. Antingen bemöter man den inte alls eller så tillsätter man en egen utredning som man heller inte kommenterar. Det är inte så att hovet glatt deltar i diskussionen.
Är det problematiskt att hovet använder en sådan sluten strategi?
– Det beror på digniteten av ämnena och det verkar vara en väldigt effektiv strategi. Det är kanske många gånger är klokt att kväva och hejda oro i dess linda, säger Kristina Widestedt.