Linnéa Claeson: ”Machokulturen måste dö”

Totalt 482 000 sexualbrott. Det är resultatet av Nationella trygghetsundersökningens sammanräkning för 2015.

Hur många sexuella kränkningar och övergrepp som begåtts hittills i år är okänt, men om det är någon som vet hur det känns att återkommande utsättas och bli ett objekt för mäns otyglade lustar är det 25-åriga Linnéa Claeson, professionell handbollsspelare och färsk mottagare av Svenska FN-förbundets pris för mänskliga rättigheter. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Första gången det hände var hon elva, då hon en dag via sociala medier fick en onanifilm från en medelålders man. Och så har det fortsatt. Bilder, filmer, meddelanden. Med sexuellt innehåll, inviter, mer eller mindre subtilt formulerade. 

– Det är vardagen för mig och mina tjej­kompisar. Sexuella kränkningar från män i vår ålder eller äldre. Som runkade, som ville köpa sex. Och det ser likadant ut i dag. Jag känner ingen som aldrig blivit kränkt, säger hon.

Slår tillbaka

Att stillatigande hantera övergreppen är inte Linnéa Claesons melodi. Sedan några år driver hon instagramkontot assholesonline, där hon med humor, ilska och inte sällan stilistisk briljans går till motangrepp mot och hänger ut dem som tar sig friheten att kränka henne. 

Men hur kvick och bitsk hon än är inställer sig en naturlig fråga, inte minst med tanke på antalet meddelanden och ”dickpics” från okända män hon lägger upp – hur orkar hon?

– Jag måste orka. Det här är så pass viktigt och jag tänker på nästa generation. Jag måste helt enkelt opinionsbilda. Den skit som kvinnor får i det offentliga rummet blir ju bara större och större, säger hon.

Men påverkas du inte? Du blir ju dessutom mordhotad i vart och vartannat svar på dina kommentarer?

– Vissa dagar skrattar jag åt det, vissa dagar blir jag rädd, andra bryr jag mig inte eller blir arg. Och visst påverkas jag annars också, blir extra vaksam och misstänksam mot män, till exempel när jag går hem ensam. Det är svårt att sätta fingret på exakt hur det påverkar, men både jag och andra tjejer tvingas utveckla överlevnadsstrategier och tänka oss för i olika situationer.

Ställer sig i skottlinjen

– På sätt och vis är mitt sätt att hantera det hela, sämsta möjliga. Genom mina svar råkar jag ju ut för mer. Men som sagt, jag gör det inte bara för mig. Då hade jag nog valt att ignorera allt och inte ställt mig i skottlinjen.

Hon påpekar också att det självklart är upp till var och en att bestämma hur sexuella övergrepp ska hanteras. Så om någon som råkar ut för trakasserier frågar henne om råd, har hon bara ett att ge:

– Gör vad fan du vill!

Du blir ju proffs i Danmark i höst. Vad tror du väntar dig?

– Rasismen och sexismen är ju värre där, men jag åker gärna dit och bråkar lite med dom också.

Att få Svenska FN-förbundets pris för mänskliga rättigheter tycker hon är ­”fantastiskt” och ett kvitto på att frågan börjar uppmärksammas på allvar. Men det finns mer att göra.

– Det är så stort fokus på vad tjejer kan göra för att skydda sig eller undvika övergrepp, men jag tycker att vi ska prata mer om vad vi ska göra med våra män och söner. Man måste börja i tid, prata om grundläggande värderingar, oavsett om det gäller hbtq-frågor, rasism eller kvinnor, att det är okej att prata känslor. Macho­kulturen måste dö för att mäns våld mot kvinnor ska dö.