Jenny Damberg kallar sin bok ”en populärhistorisk exposé över Sveriges mathistoria”. Hon säger att det länge har funnits ett tomrum i den svenska matlitteraturen.
– Det skrivs nästan ingenting om vardaglig mat, som snabbmat till exempel, men jag har märkt att det finns ett stort intresse, säger hon.
Jenny Damberg inleder boken Nu äter vi! med att humoristiskt beskriva matrådets kamp för pizza på hennes gamla mellanstadieskola. Därefter ägnas kapitel efter kapitel åt hamburgare, frukost, fika, smörgås och andra rätter och företeelser som har en given plats i svenskarnas matvanor. Vi får följa de olika rätternas väg från märkliga nyheter till vardagsmat.
Snabbmat var reglerat
Jenny Damberg menar att vad vi äter säger något om vårt samhälle. Boken tar bland annat med läsaren till en tid då snabbmat var superreglerat och hamburgare inte fick säljas i kiosker. Under 1900-talets första hälft angav nämligen butiksstängningslagen vem som fick sälja vad, och hur. I Stockholms län godkände kioskanvisningarna kokt och grillad korv, strömming, kroppkakor och köttbullar. Hamburgare fanns inte med på listan och var därför automatiskt förbjudna när de först kom till Sverige.
Staten hade ett stort inflytande över restaurangbranchen och ägde massvis med restauranger. Idag känner nog få till att det var staten som importerade Pizza Hut till Sverige, via det statliga restaurangbolaget Stockholms Allmänna Restaurangaktiebolag, SARA.
– Man tar saker för givet, tänker ”såhär är det”. Jag tycker att det är intressant att se att så kanske det inte alls alltid har varit. Nu har ju den politiska pendeln svängt helt och hållet och allt ska vara privatägt, till och med vårdcentraler. På ganska kort tid har det hänt mycket.
Just statens stora inflytande i restaurangbranschen är något som överraskat Jenny Damberg.
– Statens restaurangbolag (SARA med flera) var jättestora fram till 70-talet när McDonalds kom. Staten satte tonen för hela branschen.
En annan sak som blev tydlig under arbetet med boken var hur kvinnorna länge utestängdes från stora delar av restaurangvärlden.
– Jag blev verkligen varse hur könsdiskriminerande livet var förr, kvinnor kunde knappt gå ensamma på krogen ända in på 60-talet. En eller ett par kvinnor som gick på krogen, det var ett avvikande beteende. Krogen var männens arena.
Mat en del av livsstilen
”Nu äter vi!” är genomgående en lättsam och humoristisk bok. Jenny Damberg varvar historiska beskrivningar med anekdoter och fakta om mat och företeelser som många svenskar har en relation till. Men finns det egentligen någon matkultur som är ”typisk svensk”?
– Nej, inget som är fixerat eller beständigt. Men det går att se stora skiften om man zoomar ut lite, som när pasta och ris kom in och till viss del ersatte potatis.
Det italienska köket, och vissa asiatiska har också fått en plats i svenskarnas hjärtan. Det finns ett stort intresse för matnyheter och nya restaurangtyper i Sverige, förklarar Jenny Damberg.
– Vi har haft ett välfärdssamhälle under så lång tid, då har mat blivit en produkt och inte bara livets nödtorft. Ens livsstil blir kopplad till mat, det är en del av en medveten identitet. ”Jag är en sån som äter det och det”.
Globaliserad matkultur
Att Sverige har tagit intryck av många olika länders kök är dock mer ett resultat av globalisering än något typiskt svenskt menar Jenny Damberg.
– Men något som ändå är lite svenskt är att kombinera många goda ting: kebabpizza, smörgåstårta, tacopaj. Det finns en experimentlusta och en försmak för att blanda.
Jenny Damberg spår att koreansk mat blir nästa stora grej, men tycker inte att det ser ljust ut för vegetariskt.
– Dagspressen har de senaste 30 åren med jämna mellanrum återkommande skrivit ”NU kommer den gröna vågen!” men det gör den ju aldrig. Det finns ett bättre vegetariskt utbud idag, men den stora trenden är att folk äter mer och mer kött. Om inte kött blir betydligt dyrare så kommer inte det att förändras.
