Med Per bland rören

Vasaskärven och järnröret – om den långa bruna skuggan från Lund
Per Svensson

Weyler förlag

Jimmie Åkessons sjukskrivning har placerat Sverigedemokraterna i en annan dager. Somliga bedömare talar om en presumtiv eller faktisk maktkamp. 

En sådan skulle i så fall med minimala omskrivningar kunna appliceras på denna beskrivning:

”Ständiga partibyten har genom historien varit regel snarare än undantag i den högerextrema världen. Hatet mot omvärlden är ett kitt som håller samman dessa rörelsers aktivister, men hatet tycks också rikta sig inåt. Tidigare vänner kan snabbt bli fiender som anklagar varandra för att vara intriganta svikare.”

Beskrivningen återfinns i Per Svenssons höstbok, Vasaskärven och järnröret – om den långa bruna skuggan från Lund.

I motsats till många andra vänsterorienterade människor har jag inga större problem med liberalismen. Så länge liberalismen förstås i dess ursprungliga mening, vill säga. 

Friheten är en betydande aspekt av levandet, och betraktandet av samhället, människan. Utan frihetsperspektivet riskerar vänstern att bli dogmatisk. Utan frihetsperspektivet kan vänstern bli som delar av högern: stelbent, likt en tamburmajor. Diktatorisk.

Vänsterns huvudmotståndare borde inte vara liberalismen. Vänsterns motståndare är däremot nyliberalismen. Eller kanske snarare privatiseringarna av det allmänna. Utförsäljningarna. Misstron mot det gemensamma ansvarstagandet. Ekonomiseringen av samhället och den suveräna individen. Det krassa och nedlåtande synsättet.

Perverteringen av det som är allas och vårt. Det var genuint korkat att kommunalisera och privatisera skolan. Sådana förändringar leder bara till konservatism och nationalism. Till att barnen bara umgås med likasinnade.

Vänstern och liberalismen borde, bortom dagens svenska blockpolitik, kunna enas om det mesta. Vänstern behöver frihetsperspektivet. Liberalismen behöver vänsterns demokratiska blick, vilken också innebär en frihet.   

Även om Per Svensson kallar sig liberal, så framstår han i mina ögon parallellt som ett slags vänster. Precis som jag själv, rätt rejält långt till vänster på skalan, omvänt även bekänner mig till den klassiska liberalismen.

För utan synen på alla människors lika värde kan du aldrig prata om rättvisa.  

 Och nu har alltså Mattias Karlsson tagit över partiledarskapet. Han brukar betraktas som Sverigedemokraternas främste ideolog och hans ord, utsagda efter EU-valet i maj detta år, citeras initialt i Svenssons bok:

”…efter gårdagen står inte huvudkonflikten längre mellan höger och vänster i europeisk politik, utan mellan värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler. Den stora avgörande striden om vår civilisations, våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas.”

Någon som hör ekon från 30-talets Tyskland? Någon som ser vad SD är för ett parti? Någon som fattar vad jag menar med att vänstern och liberalismen hör samman? 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.