– Säpo var ju inte så glada, så det var en vild chansning. Men Alice lät mig tala till punkt. I dag är vi vänner. Jag har väldigt stor respekt för henne, säger Maxida Märak.

Det blev ingen mjukstart när Maxida för några år sedan valde att säga upp sig från sitt fasta jobb som skådespelare på Sameteatern för att satsa på musiken. Med sin hårda politiska rap, tunga elektroniska beats och inslag av jojk landade Maxida Märak mitt i offentligheten. Sedan dess har hon bland annat släppt singeln ”Järnrör” med textrader som ”Kejsaren har nya kläder. Party valvaka. Rulla liten bulle. Bakar liten rassekaka”.

– Jag fick mail där det stod allt ifrån ”din hora” till ”du tillåter terrorister komma in i samhället”. Det är så sjukt, för vissa tycker att man är urtypen för svensk för att man är same, och för andra räknas man inte som svensk.

Du har hamnat i slagsmål med nazister flera gånger. Varför?

– Ofta genom motdemonstrationer på Sveriges nationaldag. Eller när jag mött nazister i tunnelbanan sena kvällar för att jag har hängt med kompisar som är trans eller svarta. Fy fan vad vidrigt det är ibland.

Hur reagerar du då?

– Jag har slagits sedan jag var liten, alltid lyckats hamna i slagsmål för att jag inte klarar av orättvisor. Vissa håller sig undan och sätter på skygglapparna, men jag har inga skygglappar... Det är få människor som har så stort tålamod som jag, men jag skulle aldrig backa för att slå ner någon, om jag ser att en människa blir utsatt. Då drar jag en käftsmäll.

På din kommande debutplatta tar du bland annat upp klimatkrisen. Hur kommer den globala uppvärmningen att påverka Sápmi?

– Jag är faktiskt jätteorolig, för vi har sett förändringar länge nu. För 15 år sedan började det hända: Över 300 renar gick genom isen på en sjö vi alltid har gått på under vintern. Sånt ser vi direkt. Andra tecken är att det inte finns vatten överallt längre. Vissa sjöar går inte att fiska i, betet tar slut, vi har mårdhund uppe till fjälls fast den inte ska vara här. Och fästingar. Vad innebär det, när det kommer arter med nya sjukdomar? Jag är jätteorolig. Jag vet inte om vi kommer kunna gardera oss. Urfolk tillhör några av de som först kommer att märka av när klimatet håller på att förändras, hur det på riktigt håller på att vända upp och ner på världen.

Tas det här på allvar?

– Av oss ja, men inte av andra. Folk säger: ”Vet du om hur mycket skit en skoter släpper ut?”. Men sluta! Ingen kör skoter i den utsträckningen som folk kör bilar, och vi måste ha dem i vårt yrke. Dumpa inte på oss att hitta en lösning! Lägg av! Börja åk tåg själv i stället. Jag går och väntar på att någon stor jävla översvämning ska få en damm att brista här. Det är något sådant som kommer att krävas för att folk ska förstå.

I september 2017 blev du sjuk. Vad hände?

– Ja, vad fan var det som hände...? Under flera års tid hade jag många trauman, jag låg i en vårdnadstvist i två år som tog upp hela mitt liv och kostade som ett jävla hus. Det var fullkomligt vidrigt att försöka vara mamma, fortsätta min karriär och samtidigt ha alla möten med advokater, tingsrätten. Det var ett jävla krig. Plus att det var folk runtomkring mig som dog och tog sina liv. Samtidigt som karriären gick rakt uppåt så höll mitt psyke på att ta slut.

Hur mådde du när det var som värst?

– Man kan inte sin gräns förrän den är nådd. Till sist satte det sig fysiskt. En natt vaknade jag upp med ett ansikte dubbelt så stort som vanligt, en allergisk reaktion. Jag såg ut som Quasimodo, fick åka in till akuten och ta tester. Då började jag tappa massor av vikt, kunde inte lägga på mig någonting, för det tog bara stopp. Och jag vaknade upp med nya bölder varje morgon.

Vad sa läkarna?

– Dom vet väl fortfarande inte, men det är troligen flera års kaos och trauma som hade satt sig fysiskt. Jag var tvungen att lägga om mitt liv helt för att få bukt med det här. Annars fanns en risk för att jag skulle gå in i väggen ännu mer och aldrig ta mig upp igen. 

Hur mår du nu?

– Det var en jävla kamp, men nu har jag mått rätt bra i ett år. Ibland får jag svullnader i ansiktet, men inte såna bölder som förut. Du hade aldrig känt igen mig på stan, och de kunde hålla i sig i veckor.

Vad konkret fick du ändra?

– Jag genomgick en till separation, jag klippte mycket folk ur bekantskapskretsen. Och jag slutade träna, fastän jag älskar det. För jag ville ha kvar den som mitt happy place, inte som min överlevnad. Jag var tvungen att ta det lugnt. I dag har jag valt mina strider och att gå vidare helt från vissa situationer. Förlåta och börja om.

Vad har du och barnets pappa för relation i dag?

– Vi är bästa vänner. För ett och ett halvt år sedan skulle folk kunna satsa miljoner på att det aldrig skulle kunna hända. Men jag gjorde det valet: Fuck och skit samma. Du har ändå ingen stolthet kvar. Och han hängde på. När jag var yngre föraktade jag det här, men den viktigaste insikten i livet är verkligen att kunna förlåta.

I höst väntar albumsläpp och turné. Har du kroppen och psyket med dig nu?

– Jag tycker verkligen det. Jag mår bättre nu än på flera år. Men såklart går det upp och ner, det är varken enkelt eller smärtfritt. Däremot måste jag hela tiden stå till svars för att jag gick in i väggen. Jag tackar nej till medier hela tiden som vill prata om min kropp, och det är så jävla irriterande. Förut fick jag kritik av folk som tyckte att jag var för krallig ”tränar du inte för hårt?”. Och sen när jag tog en paus från träningen och var så nöjd för att jag hittade ett lugn i att ta hand om mig själv. Då fick jag istället höra ”du är för smal”, och man ville höra alla smaskiga detaljer om varför. Det är fruktansvärt frustrerande! För jag gick in i väggen. Jag har noll hets i mig att jag måste ha den perfekta kroppen, det finns inte. Jag har gått igenom så mycket, att på riktigt – jag bryr mig inte. Det är en världslig fucking sak.

Utifrån är det svårt att se dig som något annat än ett urbegåvat kraftpaket. Var det svårt för dig att inse att du var utbränd?

– Det är en jävla besvikelse att inse att jag var mänsklig. Fuck, jag är sjuk! Fastän jag har gjort alla rätt, tyckte jag. Och det fanns inget botemedel förutom att ta det lugnare. Men nu är jag glad för det, för jag har en helt annan inställning till livet. Vad är det jag faktiskt söker? Det kan låta klyschigt, men bara att få vakna ångestfri, gå och lägga mig ångestfri. Det är guld.

Maxida Märak om ...

… nya låten ”Ta dig tillbaka” som handlar om Metoo:

– Det är exakt som i skolan när någon blir mobbad, där det alltid slutar med att det är så jävla synd om mobbaren. I Metoo läggs det enorm vikt vid att vi inte får ha en häxjakt på förövaren. Alltså, skärpning! Jag får stå till svars för det här hela tiden, men jag är en person som väljer att tro på Cissi Wallin. Jag tror inte att hon ljuger om att hon blev våldtagen av Fredrik Virtanen. För jag vet hur det är att gå ut med något sånt och sedan inte få stöd. Det är ett socialt självmord.

… lösningen på problemet med sexuellt våld mot kvinnor:

– För mig måste det vara nolltolerans, man måste välja på att tro på de som är utsatta. Och vi måste ändra lagarna. Jag får knappt vård om jag behöver en psykolog här i Jokkmokk, men vi ska ändå ge top notch-vård till våldtäktsmän, i stället för att straffa dem på riktigt? Nej. In med dem! Låt dem sitta häktade och ge dem ordentliga straff. De ska inte komma undan. Jag lägger hellre mina skattepengar på att bedriva riktiga rättegångar mot våldtäktsmän och förövare än på att spärra in småtjuvar.

… att flytta hem till Jokkmokk, efter flera år i Stockholm:

– Det är det bästa jag gjort i mitt liv. Jag behövde komma tillbaka till fjällen och skogen.