BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det känns skitbra att ha gjort klart skivan. Jag har aldrig varit så här lycklig musikaliskt, säger Tom Piha när vi har slagit oss ner i varsin soffa i den spartanskt inredda studion i Fruängen, där han hänger ihop med sin gamle Fjärde Världen-kompanjon Matte Caliste. Det är en tidig förmiddag strax före jul och albumet är äntligen färdigt för att släppas på nyårsdagen.
– Skivan är resultatet av allt jag har gjort tidigare. Det är ett recept på lycka. Jag har försökt vända på perspektiven lite och vill hitta det vackra även i den här karga vintern. Det är en hippie-skiva, säger han och ler brett.
Egensinniga beats
Tom Piha har alltid gått sin egen väg. Efter några succéår med raptrion Fjärde Världen blev han soloartisten Max Peezay i mitten av 00-talet. Han var bland de absolut första som gjorde grime på svenska, den London-influerade elektroniska hiphop-stilen som har fått en nytändning både kommersiellt och kreativt de senaste åren med artister som Skepta, Stormzy och Kano.
Den som har lyssnat på Max Peezays musik genom åren lär inte bli besviken på nya albumet. Musikaliskt fortsätter han experimentera med egensinniga beats och ljudbilder och texterna är lika sprängfyllda med ord valda med största precision, ifrån samma underklassperspektiv som alltid.
Han har arbetat med skivan i tre års tid. Allt är genomtänkt, varje rim och beat har gåtts igenom in i minsta detalj.
– Jag har verkligen gått in och funderat över varenda rad. Ofta finns det typ en bok bakom varje mening som jag kan sätta mig och diskutera. Det är många metanivåer i texterna, väldigt många lager. Jag får uppslag av saker som serier, eller när någon säger någonting ogenomtänkt på sociala medier. Som låten Uppfinn nåt eller dö, som jag har romantiserat en hel livsfilosofi kring. Jag tycker det är så målande. Du har två val, antingen så bidrar du med något eller så behöver du inte vara här.
Du fyller 37 år snart och i låten Det finska musikundret rappar du att du känner dig gammal när du ser folk på klubben dansa till Migos. Känner du dig som en veteran?
– Jag känner mig skitgammal ibland när de här nya artisterna börjar prata om när de var små och lyssnade på mig. Man känner sig som något museiföremål. Det är därför jag aldrig vill rappa om gamla meriter.
I Ja d klart rappar du: ”Mörk choklad, rödvin, svensk hiphop – jag får lätt migrän. Det är hashtag hit, hashtag dit …”. Du har alltid känts lite vid sidan av den svenska hiphop-scenen.
– Det är med glimten i ögat. Jag gnäller alltid närmast hemma. För mig känns det bara meningslöst att skriva låtar om SD till exempel. Det finns inte i min närhet. Jag känner inga SD, jag träffar inga SD, jag har inte de debatterna. Alla jag träffar håller med. Jag vet inte varför jag ens ska diskutera det. Men om jag träffar en massa rappare så vill jag pusha gränserna och säga ”fan kom igen, jag vet att ni kan bättre!”. Det har varit en otrolig ny våg de senaste åren, och hiphopen i Sverige är större än någonsin förr. Och då är folk inne i en process som går så snabbt att det nästan blir halvfabrikat. Förr gjorde man sin bolognese själv, nu köper man en färdig burksås som man häller ner utan att behöva krydda. Så är det i hiphop-branschen också. Allt blir standard. Det är så mycket löpande bandet. Många har tappat sig själva i en formel som handlar om att göra skivor för att göra turnéer och sälja.
Tom berättar att han har börjat jobba som kulturhandläggare på Studiefrämjandet. Ett handfast och konstruktivt jobb där han bland annat har varit med och byggt runt 25 musikstudior i utsatta områden. Han har även hunnit bli pappa till tre barn, fyra, sex och sju år gamla, men det har inte förändrat honom speciellt mycket, menar han.
– Jag har alltid varit väldigt plikttrogen. Så det har varit lite tvärtom jämfört med de flesta kompisar som har behövt skärpa sig när de har fått barn. Jag har behövt slappna av lite i stället. Jag har alltid varit lillgammal och tagit ansvar i olika situationer. Jag antar att det kommer ifrån att jag själv var tvungen att bli vuxen så otroligt tidigt. Jag blev ju hemlös i 12-årsåldern. Min pappa har bott på gatan och mamma har haft det jättesvårt ekonomiskt, så jag har alltid behövt backa dem. Jag var tvungen att växa upp.
Hyllade gästartister
Som alltid på Tom Pihas skivor kryllar det av gästartister. Rawda, Yasin, Firat Alby och Cherrie är några av namnen som är med på nya albumet. På förra albumet (F.A.S., 2012) gästades Max Peezay av både Erik Lundin (som Eboi) och Little Jinder. Två av det senaste årets mest hyllade svenska artister, men som båda var i stort sett okända för en större publik då.
– Jag vet, det är lite kusligt nästan, och båda var lite osäkra om de skulle sjunga på svenska. Jag tror att det var det första Jossan gjorde på svenska. Jag hade följt hennes grej på engelska under många år och sprungit på henne på klubbarna. Och jag tyckte att det var stort att ha med båda de två då, minns jag.
Är du nervös inför folks reaktioner på skivan?
– Inte ett dugg. Jag vet liksom inte vad som kan gå fel. Det tråkigaste skulle vara om folk inte reagerade alls. Det är något som jag har pratat med vissa artister i min ålder om. Hur konstigt det känns när de har jobbat jättemycket med ett släpp, men så händer det ingenting. Det är något som har skrämt mig. Hellre att folk tycker att det är riktigt jävla skitdåligt i så fall. Men det skulle vara skitkul att göra lite intervjuer. Just för att skivan handlar om lycka. Att få sitta i Nyhetsmorgon och prata om ”Toms tio tips på lycka”.
– Men samtidigt klarar man sig bra utan media. Det finns organiska processer på nätet. Kolla på Yasin och dem. De är uppe i miljoner views på Youtube. De gör ett bättre jobb med en mobilkamera än vad de stora skivbolagen gör med hela sin marknadsbudget.
Vad hoppas du uppnå som artist?
– Jag vill ha Yasin-framgångarna gällande organiska processer. Jag vill ha Silvanas hajp och platsen som hon har att bygga på. Och så vill jag bli en ny Di Leva, en livscoach som sitter hos Malou och som föreläser om lycka för företag. Det skulle vara fantastiskt.
