Matpatrullen minns hur de medeltida husen på den inre gården i hörnan mellan Rådhuset och residenset såg ut i början på 1990-talet. De vackra gamla packhusen såg att ha längtat efter omsorg i århundraden och innanför de trasiga och väl ingrodda fönstren låg döda duvor och annat småplock. Nu är fasaderna välputsade, gården är renoverad och belamrad med cyklar, barnvagnar och leksaker. Det enda som solkar idyllen är minnet över hur många liknande gårdar som Malmös medeltida stadskärna har förlorat i viljan att skapa modernitet, ljus och sanitet i staden.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vinet – den centrala upplevelsen
Hörnhuset mot Stortorget blev med restaurang för ett par månader sedan. Här finns nu Gustavino, en italiensk vinbar som serverar enkla och rustika tilltugg. Lokalen är enkel på ett ombonat vis. Inte minst den vänliga personalen gör det lätt att hänga hemtamt här, redan vid första besöket.
Här är det vinet som är det centrala. Man importerar själv, utbudet på glas till mycket rimlig kostnad är rikligt och vi erbjuds att smaka oss fram till det rätta alternativet för oss. Till vinet kan man säkert helt lyckosamt plocka från en bricka med ost och chark, den finns i tre storlekar (180 kronor, 360 kronor och 720 kronor), där den största kräver ett ordentligt bord och tiotalet personer.
God pasta men vek kryddning
Men matpatrullen vill ha något varmt och väljer bland de matigare alternativen. Den färska pastan som har fyllts med kronärtskocka och serveras med tomatsås (135 kronor) är god, men allt lite vekt kryddad. Bäst är själva pastan, lagom tjock och tuggvärdig. Gustavinos paradrätt är porchettan, en fläskrullad som har långbakats med örter, så länge att den har fått ett svåligt, krispigt skal. Porchettan kommer i skivor med rostad potatis (175 kronor) eller lagda i en surdegspanini (75 kronor). Matpatrullen väljer grismackan. Den ser oansenlig ut på tallriken, men köttet är saftigt och underbart. Brödet är frasigt och suger upp den smakrika saften från köttet som man annars hade varit rädd att gå miste om. Att äta sådant är ren lust.
Kittlande dessertbricka
Vi väljer en bricka med blandade godsaker till dessert (100 kronor). På brickan hittar vi så klart en biscotti, men också en amaretti, den italienska mandelkakan med tydlig smak av bittermandel, ytterligare en kaka med smak av pistage, en ordentlig bit mjuk och lite kladdig citronkaka samt en sked med chokladganache, kryddad med citron, salt och rosépeppar. Till detta provar vi två dessertviner, ett där druvorna har skrumpnat och gosat till sig på gren och ett där druvorna har fått torka på träfat. Allt är mycket gott.
Vad ska vi smaka på vid nästa besök på Gustavino? Det kan man gott gå och tänka på.