Martin Aagård: ”Alla som heter Kim är bra att lyssna på”

– Uwe Wittstocks ”Februari 33”.

Tv-serie jag ser:

– Har inte hittat något efter ”White lotus”. Satsar en peng på att tv-seriernas gyllene epok snart är över. Eller så behöver jag hjälp. Hjälp mig!

Senaste filmen jag såg:

– ”Den magiska månresan”. Den hade det mest rudimentära manus jag sett. Men det är bra att påminna sig om att mycket barnkultur är usel.

Medier jag helst konsumerar:

– Började läsa mycket amerikansk journalistik under Trump-åren och har inte slutat. Men jag läser som en journalist. Allt. Från Text-tv (vars nyhetsvärdering är ljuvligt precis) till OEI (den enda tidning som ­skriver om Bernard Stiegler).

Favoritskribent:

– Jag väljer en död för att inte trampa någon på tårna. Nils Schwartz.

Kultur jag ser fram emot de närmaste månaderna:

– Pjäsen ”Kebaben på skäret”, som bygger på en artikel som min fru skrev.

En bok jag tycker att fler borde läsa:

– ”Wise Blood” av Flannery O’Connor. Den är inkörs­porten till så mycket.

Senaste artisten/tonsättaren jag upptäckte:

– Jimmy Carter and Dallas Country green. Alltså inte presidenten utan en amerikansk kosmisk countryartist som gjorde en udda platta 1977.

Sveriges roligaste kulturpersonlighet:

– Anders Sunna har ett hejdlöst raseri som jag faller pladask för.

Senaste livekulturen jag upplevde (konsert/teater/konstevenemang/festival etc):

– Det instrumentala Malmöbandet Ön på det där bryggeriet i Enskede.

En röst jag gärna lyssnar på:

– Speakern ”Kim” i podden ”Frog of the week”. En podd som upplöst gränsen ­mellan musik och podcast. Alla som heter Kim är bra att lyssna på, men den här ­rösten är osannolik.

Vad jag vill göra i helgen:

– Åka till Istanbul, dricka cocktails och förfasas över Turkiets förfall.

Vad jag faktiskt gör i helgen:

– Åker till sommar­stugan, dricker bib och förfasas över sommarstugans förfall.