Långt bortom fluff
För hur många amerikanska filmstjärnor skiter i Hollywoods beröringsskräck inför Israel-Palestina-konflikten, och kritiserar Israels övervåld mot Palestina? Inte många, men Ruffalo är en av dem. Han är även miljökämpe långt utöver välgörenhetsfluff. 2008 var han den första stora Hollywoodskådisen att såga ”fracking” (hydraulisk spräckning), för att utvinna fossila bränslen. Ruffalo protesterade mot Dakota Access Pipeline vid Standing Rock. Han har kampanjat mot att amerikanska tv-bolag som NBC anlitar vita konservativa män. Och kampanjat för politiker som Bernie Sanders i USA. Och det senaste halvåret varit högljudd kring maximering av coronaprevention, liksom för Black lives matter. Och alltid varit en stark röst i kampen för hbtq-rättigheter och representation; han spelar själv gay i ”The Normal Heart” (2015). Just då, när Ruffalo implementerar sitt progressiva perspektiv i sina roller, bränner de extra mycket – då man vet humanismen bakom dem.
Det bevisas inte minst i Ruffalos senaste insats i HBO-miniserien ”I Know This Much Is True” – där han slår ett, i bokstavlig bemärkelse, dubbelt slag för representation av psykiska sjukdomar som schizofreni och posttraumatisk stress, genom att spela tvillingar som lider av detsamma. Detta möjliggörs av imponerande CGI och storstilat audiovisuellt berättande. Men även klassiskt metodskådespeleri krävdes, säger Mark Ruffalo när Dagens ETC träffar honom i Los Angeles. Ruffalo är vaket entusiasmerande – som vanligt.
– Vi diskuterade hur vi bäst skulle genomföra det, och ville inte att jag skulle springa och ta på mig en peruk för att sedan spela in samma scen igen som den andra brodern. Så vi pausade fem veckor för att verkligen separera dem, eftersom deras liv var så pass olika.
”I Know This Much Is True” är regisserad av Derek Cianfrance (”Blue Valentine”, ”The place beyond the pines”), baserad på boken med samma namn av Wally Lamb. En drabbande historia om dysfunktionell familje- och syskondynamik, med psykisk sjukdom och livshistorien om de två tvillingbröderna i centrum – från barndom till sent vuxenliv. Ena brodern, Thomas, lider av schizofreni, medan Dominick – den mer välanpassade, Thomas evige bundsförvant, lider av posttraumatisk stress och går i terapi för det. Detta efter ett äktenskap som brustit på grund av att parets barn avled av plötslig spädbarnsdöd.
Besökte behandlingshem
Under de fem veckor som Mark Ruffalo förändrades från Dominick till Thomas, lade han på sig vikt som Thomas olika psykofarmaka medför – och dök djupt in i sjukdomsbilden.
– Jag försökte verkligen låta Thomas verklighet prägla min tolkning av karaktären. Bland annat besökte jag olika behandlingshem för schizofrena, och lärde mig hur man påverkas psykiskt och fysiskt av medicinerna han tar. Samt hur de tvångsmässiga aspekterna yttrar sig, liksom hur hans känslomässiga sårbarhet framstår, med en sådan blottlagd mjukhet.
Hur löstes inspelningen av scenerna där båda bröderna interagerar – även direkt fysiskt, innan man införde Ruffalos båda rollprestationer i postproduktionen?
– Vi hade en fantastisk skådis, Gabe Fazio, som spelade båda bröderna då, säger Ruffalo.
Hans bror mördades
Serien belyser även andra prövningar hos brödernas närstående, från våld i nära relationer till hiv. Men trots allt mörker blir det aldrig exploaterande av karaktärernas prövningar. Istället skildras de med nyanserad förståelse för hur trauman påverkar familjer. Något som Mark Ruffalo själv vet, efter mordet på hans bror 2008, ett fall som fortfarande är olöst.
– Jag är definitivt en skådis som använder mig av egna omvälvande erfarenheter, som jag haft många av. Det som hände med min bror kommer alltid att vara en stor del av det tillvägagångssättet. Han är både en del av den här serien och allt annat jag gjort. Men alla som har syskon vet hur komplicerat syskonskap är, hur djupt det går, hur rörigt det ofta är.
Fler teman som socioekonomiskt och psykosocialt arv präglar också ”I know this much is true”. Men främst är det en berättelse om familjeband, och de förväntningar och förpliktelser som ligger inbäddade där. Inte minst när familjemedlemmar lider av psykisk ohälsa. Men Mark Ruffalo menar att familjen – oavsett den problematik som där finns eller inte finns – är utgångspunkten för allt berättande.
– Familjen är där vårt arbete och vår värld tar form, och där allt inom oss själva utmanas. Så det är såklart en fantastisk plats för drama, komedi och patos. En rik grogrund för dramatik. Jag har min egen familj att hämta inspiration från. Och den är komplicerad.
