BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Marie Åkerlund har alltid skapat, men först för fem år sedan bestämde hon sig för att visa upp sin konst.
– Jag började med olika porträtt. Ett av dem föreställde gitarristen i bandet Takida. Deras producent fick syn på det på nätet och hörde av sig och det slutade med att de bjöd upp mig till Ånge för att ha en utställning med dem.
Efter utställningen i Ånge rullade det på. Marie Åkerlund kombinerade sitt måleri med jobbet som massör. Men 2013 kände hon att hon hade kommit till ett vägskäl och det var konsten hon var tvungen att satsa på.
– Det är det här jag vill göra! I det här yrket blir jag inte bromsad och jag får utlopp för allt jag har inom mig. Och så tänker jag att om man brinner för något, då går det.
Hon startade det egna företaget Åkerlund konst och det dröjde inte länge förrän jobben trillade in och in och in.
– Jag har jobbat mycket mot USA. Det finns ett intresse därifrån för min konst. Första gången jag åkte dit för att ställa ut var 2014 och nu i december gjorde jag min sjunde utställning där.
Manhattan för glamouröst
Marie Åkerlund skrattar. Hon har fortfarande svårt att ta in att människor gillar hennes konst. Att de faktiskt menar det när de säger det. Och hon tycker inte att Manhattan alls är hon. Det är så stort, så glamoröst. Hon känner sig inte så.
– Men jag älskar det! Det är så härligt att vara där!
Det har dock funnits en liten hake med alla resor utomlands. Flyget. Marie Åkerlund har flygskräck. Kanske är det kontrollbehovet som spökar, tror hon.
– Jag har jobbat jättemycket med det där. Flugit runt, runt med ett litet skolplan över Linköpings flygplats och skaffat mig mycket kunskap om hur flyget fungerar. Och det har hjälpt.
Väggarna i Marie Åkerlunds studio är fyllda av tavlor. Fotorealistiska porträtt varvas med vemodiga änglar, mystiska skogar, en bilderbok om katten Unni och färgstarka blommor. Någon viss kategori tycker Marie Åkerlund att det är svårt att placera sig i. Hon kallar sig för en känslomålare. Hon vill gärna att betraktaren ska känna något. Bäst gillar hon alltid det senaste verket. Men den känslan går snabbt över och sedan kommer lusten att skapa något ännu bättre.
– Jag kommer aldrig att bli nöjd och det är väl det som är drivkraften. Som gör att jag fortsätter att brinna för det här och hela tiden jobbar för att bli bättre, men också för att stärka självkänslan och hitta mig själv.
Promenader i skogen
Inspirationen finner hon under promenader i skogen. Och i musiken.
– De här har jag i öronen hela dagarna, säger Marie Åkerlund och plockar upp ett par små vita hörlursploppar från skrivbordet.
Vilken musik hon lyssnar på speglas också i konsten, eller om det är konsten som påverkar musikvalet. Det är svårt att avgöra.
– När jag målade de där änglarna där lyssnade jag mycket på Sia. När jag lyssnar på hårdrock blir det mer abstrakta motiv.
Just de där rufsiga änglarna är en publikfavorit. Inte en enda ängel finns kvar i original hemma hos Marie Åkerlund.
– Jag återkommer ofta till mina änglar. Och just i de tavlorna blandar jag i mycket känsla och det verkar vara något som många kan känna igen sig i.
Även till den stundande utställningen i Norrköping kommer en och annan ängel att få följa med.
– Det kommer att bli en blandad utställning med olika verk, och så kommer jag att presentera mitt nya samarbete med Reijmyre Glasbruk.
Tänkt ta det lite lugnare
Året har varit hektiskt, under 2017 hade Marie Åkerlund tänkt att ta det lite lugnare.
– Men jag har redan fyra separatutställningar inbokade i olika länder!
Den fullbokade agendan så väl som den mångsidiga konsten tycks vara en del av Marie Åkerlunds personlighet.
– Jag stannar aldrig i en form. Det kommer jag aldrig att göra. Då skulle jag bli uttråkad.
