I huset på Bäckatorp utanför Fellingsbro puttrar kaffepannan för jämnan. Från tidig morgon till sen kväll. Men så har de ju snart 150 stycken kaffekokare att välja på.
– Nja, dem använder vi inte, de är för syns skull. Till vardags dricker vi bryggkaffe, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Maries kaffepannesamling fyller tre hyllpartier i ett av finrummen i huset där de står prydligt uppradade.
– Jag gillar bäst kokare i stål, det är ju sådana min generation har mest minnen av. Annars sägs det ju vara mer värde i gamla kopparpannor. Men jag är så trött på sådana, hemma hos mormor skulle de ju putsas upp varje år.
Det var även hemma hos mormor som Marie drack sin första kaffeskvätt.
– Med mycket mjölk och mycket socker gick det bra, jag var ju bara sju år då.
Högst 200 kronor styck
Marie Olsson började att samla på kaffekokare för skojs skull 2004. Hon hittade dem på auktioner, i secondhandbutiker och på bakluckeloppisar.
– De flesta kostar omkring hundralappen, men jag tar alltid chansen och prutar varje gång. Några har jag bara gett 10–20 kronor för. En enda fick jag betala 200 kronor för, men så var det ju också en Kockums i blått med röd kant. En sådan kan man ju bara inte motstå.
Nästan varje kaffekanna i Marie Olssons samling har sin egen lilla historia. Hon har lagt en lapp i flera av dem med uppgifter om inköpsställe och pris. Ibland med tillägg i form av en berättelse. Som den 82 år gamla damen från Örebro som ringde en dag och frågade om familjen ville ha hennes gamla kaffekokare.
– Först trodde jag det var en tant från demensboendet där Marie numera jobbar, de kan ju vara lite förvirrade ibland, säger sambon Lennart.
Men snart förstod han att kvinnan ifråga var helt vid sina sinnens fulla bruk och räckte över luren till Marie.
– Hon hade en sex liter stor och 75 år gammal kaffekokare i almunium som följt henne sedan barnaåren. Flera gånger hade hon funderat på att slänga den, men ångrat sig och tänkt att den någon gång skulle passa att ge bort. Och det blev till mig. Jag for genast och hämtade den och den pryder i dag sin egen plats i samlingen, säger Marie.
Kaffekokare i stål började användas i slutet av 1890-talet och avlöste den då lite dyrare kopparpannan. De tillverkades i både Sverige och Norge. Större delen av Marie Olssons samling härrör sig från 1920-talet och framåt. Här finns pannor tillverkade i Eskilstuna, på Kockums och hos Lundin och Lindberg med märken som Signal och Svea. Den yngsta är en 90-talspanna från Ikea. Med i samlingen finns också tre handsignerade kaffekokare av designern Sigvard Bernadotte. Ändå är det inte prinsens kaffekokare Marie Olsson ser som de mest värdefulla.
– Nej de som har tillhört mina förfäder ser jag som ovärderliga.
”Samlandet i sig är det värdefulla”
Omgivningens reaktioner på Marie Olssons kokare skiftar. De flesta positiva, de närmaste emot.
– Mina vuxna barn brukar fråga varje gång de kommer hem varför jag har ”bröten” kvar. Men äsch det bjuder jag på. För mig är samlandet i sig det värdefulla. Tänk bara om man kunde höra allt som har pratats runt dessa kaffekokare, om sorg och glädje, och säkert också en del skitprat.
Drömmen för Marie Olsson är att någon gång framöver starta kafé i Fellingsbro med 150 sevärda kaffekokare som kunddragare. Fram till att det förverkligas bakas det kakor och bullar i köket. Med kaffet ständigt kokande.
– Ja, kaffe det måste man ju ständigt ha, säger hon.
