– Jag har alltid skrivit om det som rör sig i hjärtat just nu. Min känsla i arbetet med den här EP:n har varit att det är för lite kärlek i världen, säger Marie Lalá. Albumet Har jag sagt att jag älskar dig, med låtar som ”Kärlek” och ”Stockholms tunnelbana” släpps den 15 oktober på hennes eget bolag. Men vägen till musiken har inte varit rak.

Klättrare med sångfobi

Den röda tråden i Maries liv sedan hon slutade gymnasiet i hemstaden Ronneby har varit klättringen. Två år bodde hon i Thailand och ägnade sig enbart åt klättring, därefter flyttade hon till England och blev luftakrobat. Den musikaliska banan började med, som hon själv uttrycker det, hennes ”sångfobi”.

– Jag skulle söka in till Dans- och cirkushögskolan och delta i olika workshops en hel vecka. Då fick jag för mig att jag säkert skulle behöva sjunga någon gång som en del av provet, och fick panik. Att sjunga inför folk var liksom lika med döden.

Miljövänlig metod

I ren desperation bokade hon tid hos en sångpedagog. Hon slog upp första bästa i telefonkatalogen (”det var på den tiden den fortfarande kom”), och det blev ett möte som förändrade riktningen i hennes liv. För första gången insåg hon, 26 år gammal, att hon visst kunde sjunga.

På cirkushögskolan kom hon inte in, men sörjde bara en halv dag. I stället gick hon ett år på folkhögskola och därefter började hon jobba på oljeplattformar i Norge. Hon har varit iväg två veckor åt gången och sedan ledig i fyra, vilket har gjort det möjligt att ägna mycket tid åt musiken mellan vändorna till Atlanten. Hon har ändå varit kluven till jobbet.

– Det är en skitindustri, men klättringen är en miljövänlig metod att utför de jobb vi gör. Men visst har jag känt att jag inte kan stå för den industri jag arbetar i.

Grät över valresultatet

Marie Lalá tycker att musiken öppnat upp något hos henne, hon känner mer. Inför EU-valet gjorde hon musikvideon ”Det är nu det hender” för Feministiskt initiativs räkning. När valresultatet kom grät hon.

– Jag har blivit mer politiskt engagerad sedan 2010 då SD kom in i riksdagen. Det blev som en chock för hela systemet. Även om det finns problem i Sverige så kan vi ju inte låta människor dö i världen. Jag tror det handlar om identifikation. Om Danmarks regering skulle börja döda sin egen befolkning skulle vi nog inte stänga gränserna, säger Marie Lalá.