”Mansrollen är förlegad”

Vi sitter runt köksbordet hemma hos regissör Lotta Ramel. På bordet står bullar, tända ljus och pulverkaffe. Det skämtas mycket, trots att ämnet är allvarligt och relevant.

– Många sätter nog skrattet i halsen. Det finns en del scener som är ganska grova men vi känner att man måste kunna skämta om det, säger skådespelaren Jonathan Andersson.

Pojkarna i sandlådan

Scenen Jonathan Andersson pratar om är i en framtid där Jimmie Åkesson är statsminister och där två pojkar leker koncentrationsläger.

– När vi skrev pjäsen hade vi inte med Jimmie Åkessons namn men efter att Sverigedemokraterna fick större stöd i det senaste valet kände vi att vi blev tvungna att göra om scenen. Det blev betydligt mer aktuellt och framtidsscenariot mindre främmande, säger skådespelaren Erik Andergren.

Joel Schmidt som tidigare spelade med i pjäsen och som även varit med och skrivit manus har även skrivit de tre låtar som ingår i föreställningen.

– Det är genom låtarna vi framför våra åsikter, men vi vill inte skriva någon på näsan och tala om hur det ska vara. Vi vill bara lyfta fram det problem som finns med patriarkala strukturer i samhället idag och hoppas på att publiken får en tankeställare, säger Erik Andergren.

Provocerande

De har främst fått positiva reaktioner men det har hänt att personer ur publiken har rest sig och gått mitt under föreställningen.

– Vi har oftast pratat med dem som uppfattat vår föreställning som provocerande men de flesta reaktioner vi fått har varit positiva. Män som säger ”så där har jag aldrig sett det tidigare, det måste jag tänka på”, säger Lotta Ramel.

Självreflekterande och utforskande

Det är synd om papporna är en utforskande och självreflekterande revyföreställning som ifrågasätter papparollen i modern tid. 

Behövs pappan? Vilken typ av förälder kommer man att bli? Vilken sorts förälder vill man bli? I ett samhälle fyllt av kvinnohat, förtryck och rasism står många och ser på, betraktar och synar.