Välrenommerad
Trots att Emer O’Toole är en välrenommerad akademiker är språket personligt och lättillgängligt. Girls will be girls är dessutom fylld av utlämnande och roliga anekdoter, från författarens egna ungdomsår.
Dagens ETC träffar Emer O’Toole på en grön och lummig innergård på Södermalm i Stockholm inför boksläppet.
– Jag är akademiker och spenderar mycket tid med andra akademiker. Det finns många saker som vi i våra samtal tar för givet, som till exempel förståelsen av begreppet genus-performativitet, från Judith Butlers banbrytande texter om konstruktionen av könsidentiteter. Idén om att vår genustillhörighet inte automatiskt följer av vårt biologiska kön, utan är något som formas av samhället, är i den akademiska sfären en del av vattnet vi simmar i, så vi uppmärksammar det inte ens, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Glapp mellan grupper
Problemet uppstår då Emer O’Toole åker hem till sin uppväxts Galway, på västra Irland, och där träffar sina ungdomsvänner, som inte har studerat på universitetet.
– De är frisörer, snickare, byggarbetare, eller du vet, vad som helst. De har ”vanliga” arbeten. Vi sitter på puben och har det trevligt, men vi har väldigt olika syn på vad som är politiskt. De har en helt väsensskild uppfattning om vad kön och genus är. Jag känner att akademin inte gör ett särskilt bra jobb för att nå ut med sina idéer till allmänheten, till vanligt folk, säger hon.
Och det handlar absolut inte om att idéerna i sig på något sätt skulle vara för svåra att förstå sig på för ”vanligt folk”, understryker Emer O’Toole, utan snarare om att språket de presenteras på är alltför ”runkigt” och otillgängligt.
– Det finns många idéer inom akademin som är väldigt värdefulla och jag kände att jag ville dela dem med fler människor. Så, jag tänkte att jag skulle försöka skriva något som var engagerande, roligt och personligt, för att dra till mig fler läsare. I grunden handlade det om att fler skulle få tillgång till Judith Butlers idé om genus-performativitet, säger hon.
Judith Butlers idé om genus-performativitet utmanar föreställningen om att vår könsidentitet skulle vara något essentiellt, givet till oss som en direkt följd av vårt medfödda biologiska kön.
– Judith Butlers teori bygger i stället på att våra identiteter komponeras av de handlingar vi utför, över tid. Vilket inte betyder att du kan välja din könsidentitet. Många människor läser henne så, men det är inte rätt. Det betyder snarare att de handlingar du utför är betingade av det samhälle du lever i, säger Emer O’Toole.
I ett av bokens inledande kapitel berättar Emer O’Toole om hur hon vid 18-års ålder jobbade i en bar i centrala Galway och var allt annat än en radikal feminist. Hon tecknar en målande anekdot över hur hon en sen natt dricker sockerfria gin & tonics i baren där hon arbetar, efter att puben stängt för kvällen, och hamnar mitt i en diskussion om jämställdhet och feminism med pubens manliga stammisar och en kvinnlig musiker.
Diskussionen tar sin början i att den kvinnliga musikern avbryter de äldre männens raljerande om gnälliga kärringar som borde veta sin rätta plats, vilken givetvis förutsätts vara i hemmet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Klär sig utmanande
Den unga Emer O’Toole, som vid den här tidpunkten enligt egen utsago lider av ätstörningar och klär sig utmanande och ”porrigt”, för att uppmuntra männens uppskattande blickar och tillrop, tar efter en direkt invit in i diskussionen av den kvinnliga musikern de äldre männens parti i frågan om existerande könsroller. Hon lägger stöddigt fram sin syn på saken och triumferar ovanpå männens ovationer, då hon slår fast att kvinnan har ett eget fritt val att leva sitt liv hur hon vill, samt samma möjligheter att lyckas i yrkeslivet och karriären som männen, förutsatt att hon bara anstränger sig tillräckligt.
– Jag inledde boken med den anekdoten för att jag känner att många av de feministiska texterna som jag läser, även de som jag verkligen älskar och respekterar, tycks ha skrivits av kvinnor som fötts till världen med det här feministiska medvetandet. De tycks ha kommit in i världen som redan perfekta feminister. Det är inte därifrån de flesta människor börjar sin resa. Under uppväxten är du beroende av din familj, deras grad av utbildning, deras politiska värderingar, samt de politiska värderingarna bland folk du omger dig med. Jag växte upp i det konservativa västra Irland, på 80- och 90-talet. Det här är inte exakt feminismens epicentrum, säger Emer O’Toole och skrattar.
