Med på resan var LarsEarik Tobiasson som fotograferade och Fredrik Bergman som skrev för att dokumentera. Det har nu blivit till en fotoutställning som öppnar på Domkyrkocentrum på torsdag.

Utställningen och även en föreläsning ska visa ”människan bakom muggen”. De har på sätt och vis två liv som kommer att visas med bilder dels från hemlandet, dels från när de sitter utanför affärerna i Växjö och tigger. Den som fördjupar sig i utställningen kommer också att få veta vad varje familj har gjort med de pengar som de har tjänat ihop på tiggeriet.
– Jag var här med min mamma första året och det var många som tog hand om mig här. Jag ville visa dem, säger Svetlana Borisova.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Resan väckte många känslor

Nu pratar hon ganska bra svenska, men hon tycker att det har varit svårt med språket och att säga allt det hon vill.
– Jag ville visa dem vem jag är och varför människor tar sina barn hit och bor i bilen i skogen.

Och resan väckte många känslor. För dem som mötte något nytt var misären, fattigdomen och arbetslösheten så mycket värre än de hade väntat sig, även om Svetlana Borisova hade förberett dem på vad de skulle komma att möta.

– Det var väldigt mycket känslor – det var väldigt fattigt. Jag hade inte förstått att det var så fattigt, säger Sofia Erneroth som är socionom på Diakonicentrum.

Hon pratar om att det inte fanns vatten i husen, att husen var murade med minsta möjliga murbruk så att väggarna böljade fram och tillbaka och att det inte fanns nog med mat och arbete.

– Fönstren kunde vara allt från en plastskiva till fönsterglas. Och det är lika kallt där som här, men det blir kallt inne för husen saknar isolering, säger Anders Göransson som är volontär på Diakonicentrum och också var med på resan.

Han säger att det var som att åka hundra år tillbaka i tiden att besöka Bulgarien.

Men Svetlana Borisova uppfylldes också av återseendets glädje.
– Jag var jätteglad, himmelskt glad! Jag hade inte varit där på ett och ett halvt år.

Förbättra boendestandard

Själv kom hon till Diakonicentrum första gången som gäst i deras satsning ”Vinternatt” där tiggarna får mat och någonstans att sova när det är som kallast.

Och många av de andra gästerna kommer också från samma område i Bulgarien som hon gör och de hade bjudit in sina vänner från Diakonicentrum för att komma och se hur de har det när de är hemma. De fick också se vad tiggarna har fått ut av att sitta utanför affärerna i Växjö.

– Vi kunde se att de pengar man fick med sig använde man till att förbättra sin boendestandard. Ett par sade att de här två fönstren har vi bytt sedan vi var i Växjö, säger Anders Göransson.

– Vi kan förfasa oss över att unga friska killar och tjejer sitter och tigger, men det finns inga jobb, säger Sofia Erneroth.

Tiggeriet är den sista lösningen, för alla vill överleva.
– De förnedrar sig och kommer hit för att tigga för att de vill göra allt för sina barn, säger Sofia Erneroth.

– Om allt hade varit normalt hemma skulle man inte komma hit och tigga, säger Svetlana Borisova.

Gav tolv kassar mat

Gruppen från Växjö hälsade på tolv familjer och till var och en av dem hade de med sig en matkasse. Med svenska mått kostade maten nästan ingenting, för fem fulla matkassar betalade de motsvarande 200 kronor, berättar Anders Göransson. Men det var viktiga gåvor till deras värdar.

– Det var dels för att de skulle kunna bjuda på något när vi var där, dels för att ge dem ett basförråd, säger Sofia Erneroth.

– Och för att de inte skulle behöva skämmas, säger Anders Göransson.

Fattigdomen genomsyrar allt, men Svetlana Borisova hoppas på att de som kommer till Sverige ska kunna få mer hjälp än bara de pengar de får i sina muggar. Och utställningen är en del i att öppna människors ögon.
– Utställningens idé är att folk ska se hur det är och förstå tiggarna. Kanske kommer någon till kyrkan som har möjlighet att anställa dem, säger hon.