Att en svart kvinna har huvudrollen i en Star Trek-serie är inte bara i allra högsta grad på tiden, det är en naturlig följd av den utveckling började när Nichelle Nicols, i rollen som Uhura, fick en liten flicka att rusa upp ifrån tv-soffan i ren glädje över att se en svart i kvinna spela något annat än hembiträde.
Den lilla flickan? Jo, det var Whoopi Goldberg, som i det ögonblicket visste att det inte fanns några gränser för vad hon skulle kunna bli. Långt senare spelade den Oscarsbelönade Goldberg också i flera säsonger rollen som den kloka barföreståndaren Guinan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
”Star Trek Discovery” utspelar sig cirka tio år före händelserna i originalserien, och fokus kommer ligga på det kalla krig som under den här tiden utspelar sig mellan federationen och klingonimperiet. Till skillnad från tidigare kommer motsättningarna nu skildras från båda perspektiven, för att skapa en modernare, mer nyanserad bild.
Star Trek har sedan starten framställt en utopisk framtidsvision, något som har märkts både i rutan och utanför. Den första besättningen från 1966 visade på en mångfald som inte skådats tidigare, och som än idag ofta lyser med sin frånvaro i film och tv. Inom Star Trek-universumet utmålas en framtid inom federationen där pengar inte längre existerar, där drivkraften till arbete snarare är en önskan att förbättra sig själv och världen än att skaffa sig materiella fördelar.
Kapitalism representeras främst av det girigt köpslående folket ferengis. Dessa framställs dessutom som djupt misogyna. Det är framför allt denna federation, med mänskligheten i centrum, som får representera en idealvärld. De folk som kommer från världar utanför federationen framställs närmast genomgående som mindre moraliskt framstående.
Men idealismen till trots finns det gott om svarta hål och blinda fläckar i Star Treks historia. Homo- och bisexualitet har exempelvis förbigåtts med tystnad i tidigare serier, och trots den enorma mängd humanoida raser som har träffats på under åren är en överväldigande majoritet av dem inordnade i ett binärt könssystem.
I ”Star Trek Discovery” dyker för första gången en öppet homosexuell karaktär upp i Paul Statmets, en ung vetenskapsofficer (Anthony Rapp). Fokus kommer uppfriskande nog inte att ligga på hans sexualitet, som beskrivs som enbart en egenskap bland andra i hans karaktär. Som sig bör.
Trots att livet inom Federationen och Starfleet beskrivs som jämställt mellan könen är uppseendeväckande ofta såväl karaktärerna själva som relationerna dem emellan uppbyggda efter välbekanta patriarkala strukturer.
Och när någon väl brutit mot dem så har kritiken inte låtit vänta på sig. I ”Star Trek Voyager” möttes vi för första gången av en kvinnlig kapten i huvudrollen, Kapten Cathrine Janeway (Kate Mulgrew), en karaktär som kritiserades hårt för sin kompromisslösa ledarstil av många av seriens fans. Något som det är svårt att tänka sig att en manlig kapten som ska styra sin besättning hem från en avlägsen hörna av rymden skulle anklagas för. Janeway/Mulgrew lät sig dock inte rubbas från kaptensstolen, och tur är väl det, annars hade de väl irrat omkring i deltakvadranten än.
Drygt 50 år efter att Nichelle Nichols skapat tv-historia genom att spela löjtnant på ett rymdskepp, via Jean-Luc Picards (Patrick Stewart) mjukare ledarstil, den plågade Benjamin Sisko (Avery Brooks), Cathrine Janeway och Jonathan Archer (Scott Bakula) har det blivit dags för Sonequa Martin-Green att ta vid, som förste styrman Michael Burnham på stjärnkryssaren Discovery.
Jag hoppas innerligt att en serie med en minoritetskvinna i huvudrollen och ett par utanför heterosexualitetens gränser inte kommer visa sig vara The Final Frontier när jag bänkar mig framför tv:n på söndag, för att djärvt färdas dit vi aldrig tidigare varit.
